Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
gon från sin vänstra till sin högra sida, att han kunde för-
vandla drakens andar till Mikaels änglar, att han åt en männi-
ska med mullvadsförstånd kunde gifva örnens skarpblick, ja, af
en uf göra en dufva. Detta kan icke Gud, emedan det är emot
hans ordnings lagar, ehuru han beständigt vill det och sträfvar
att göra det. Om Han kunnat göra sådant, så hade han icke
tillåtit Adam att lyssna till ormen, taga frukten af kunska-
pens träd på godt och ondt och föra den till sin mun. ... Ja,
om han kunnat göra det, skulle han medelst sin sons återlös-
ning hafva frälsat hela människosläktet utan undantag och
utrotat hela helvetet.» (V. C. R. 58.) Han kan det lika litet
som han kan motsatsen, fördöma någon, kasta någon i hel-
vetet, förutbestämma någons själ till evig död, hämnas oförrät-
ter, vredgas och straffa. Nej, han kan icke en gång vändasig bort
från människan och se med hårdhet på henne. (V. C. R. 56.)
Skaparen följer i hvarje detalj den gudomliga oföränderliga
ordningen, den plan, som ledt honom till hans skapelse. Och
denna plan innebär, att allt skapadt till sist skall återvända
till honom, att det skall bli en evig förbindelse mellan ska-
paren och det skapade universum. Härtill fordras väsenden,
i hvilka hans gudomlighet kan bo liksom i sig själf. Och
därför måste dessa väsenden mottaga hans kärlek och vis-
het liksom af sig själfva: de måste lyfta sig till skaparen lik-
som af sig själfva och förena sig med honom. Utan en så-
dan ömsesidighet är ingen förening möjlig. Det är endast
människorna, som äga denna förmåga, och därför är hela
skapelsen till för deras skull och jorden afsedd att vara en
plantskola för att förbereda den änglahimmel, som är ska-
pelsens slutmål. (D. D. A. 167—170, 329—330.)
I samma mån, som människan sträfvar uppåt mot Gud,
närmar han sig henne. I samma mån, som hon förvärfvar
sig sanningar, bestrålar han henne med sitt ljus. I samma
mån, som hon i kärlek höjer sig mot honom, älskar han henne.
Det är den gudomliga ordningens lag, från hvilken gudom-
ligheten ej kan vika. »Gud kan enligt sina lagar icke för-
låta någon människa synderna, annat än såvidt hon efter sina
lagar afstår från dem. Gud kan icke andligen pånyttföda
människan annorlunda än i den mån människan efter sina
lagar naturligen pånyttföder sig själf.» (V. C. R. 73.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
