Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
terligare indelningar, som förekomma i Swedenborgs teolo-
giska system, då de ej ha någon betydelse för helhetsupp-
fattningen af detta.
Ett särskildt intresse ägnar Swedenborg nu såsom förut åt
frågan om den inbördes förbindelsen mellan de olika gra-
derna hos människan. Han har behandlat detta problem i
en särskild afhandling, De Commercio Animse et Corporis.
Som vi erinra oss hade han redan tidigt förkastat de tre ut-
vägar, hvarpå den samtida filosofien ville förklara själens
samband med kroppen, influxus physicus, occasionalismen
och Leibniz’ harmonia praistabilita. Hans egen psykologiska
teori i Oeconomia hade ju just tillkommit för att förklara
detta samband. Denna teori, som bygger på läran om gra-
derna och af honom benämnes harmonia constabilita, utgår
ju från att de lägre själsgraderna och kroppen endast äro
determinationer af anima, hvilken såsom människoorganis-
mens första substans behärskar hela serien. Själen är krop-
pens form, dess lif, och därför ha alla mänskliga funktioner
sitt upphof från henne. Kroppen är endast hennes verktyg.
»Det följer däraf, att det är själen (anima), som förstår, tän-
ker, dömer, vill, åtrår, föreställer, begär, minnes, ser, hör,
smakar, luktar, känner, talar och handlar.» (Oec. II, 285.) Med
detta uttalande säger sig Swedenborg emellertid endast vilja
häfda, att anima är allestädes närvarande i kroppen. Någon
kommunikation mellan anima och kroppen vill han däremot
ej medge. (R. A. VII, s. 83.) Emellan mens, animus och krop-
pen låter han dock i viss mån ett direkt växelförhållande be-
stå, ehuru han hällre vill kalla det korrespondens än influxus.
Under sin teosofiska period, söker Swedenborg taga ste-
get fullt ut, förnekar fullkomligt all influens från kroppen till
själen och härleder all kunskap från anima och därigenom
medelbart från Gud. »Det tyckes enhvar», säger han i Ar-
cana Coelestia, »som om de yttre sinnena, såsom syn och hörsel
flyta in till tanken och uppväcka idéer där, ty det tyckes, att före-
målen röra sinnena, först de yttre och så de inre ... men detta
sken, huru öfvertygande det än må synas, är likväl en villa, ty
det yttre kan, såsom varande groft och materiellt, ej flyta in i och
röra det inre, som är rent och andligt; detta är mot naturen.
Det är det inre sinnet eller andens sinne själft, som förnimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
