Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen - Swedenborgs sexuella etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i6
Att Swedenborg själf i en annan värld hoppades få åtnjuta
den äktenskapliga lycka, som här varit honom förmenad, få
vi en antydan om i en hos swedenborgarne genom traditio-
nen bevarad och först af Garth Wilkinson publicerad upp-
gift, som bär alla kriterier på att vara sann. Swedenborg
brukade enligt denna tradition säga, att han i den andliga
världen sett sin tillkommande maka, som väntade på honom
där, och att hon på jorden varit känd som en grefvinna
Gyllenborg. Den omtalade grefvinnan är Fredrik Gyllen-
borgs maka, Elisabeth Stierncrona, en pietistiskt sinnad dam,
som författat ett uppbyggelseverk i två delar, »Marias bästa
del». Swedenborg hade åtminstone alltsedan 1733 varit in-
tim vän både till hennes man och hennes fader. Fredrik
Gyllenborg dog år 1759 och förflyttades af Swedenborg på
grund af sin härsklystnad — han var som bekant en af fri-
hetstidens värsta intrigörer — till helvetet. Hans maka, som
öfverlefde honom i tio år, kunde alltså motse en skilsmässa
i lifvet efter detta och därmed också ett nytt giftermål.
Det vore orätt att här på fri hand konstruera upp en ro-
man. Det låter mycket väl tänka sig, att den utsedda aldrig
vetat om den plats hon tillämnats af Swedenborg i ett kom-
mande lif. Man kan t. o. m. gå med på antagandet, att
Swedenborg först efter hennes död fått tanken att göra henne
till sin himmelska maka. Afven med dessa reservationer är
anekdoten för oss värdefull för att bestyrka det intima sam-
band, som råder emellan Swedenborgs lära om de himmelska
äktenskapen och hans egna kärleksförhoppningar. Den visar
oss, att Swedenborg räknade sig själf till dem, som lefvat
ogifta, men önskat en maka och som därför i himlen skola
få fira bröllop. Det visar oss också, att åtminstone under
några år, och möjligen allt sedan Fredrik Gyllenborgs död
och ingång i helvetet, hans drömmarom saliga »äktenskaps-
nöjen» haft ett bestämdt föremål.
För att opartiskt kunna fälla ett omdöme om den sexuella
etik, som Swedenborg förkunnar i De Amore Conjugiali,
måste man själfklart se den mot bakgrunden af hans egen
tid, en af de sedeslösaste, som historien känner. Det skulle
säkerligen hafva varit ganska lönlöst för honom att predika
någon sedlig rigorism. Huru fjärran från sällskapslifvet han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
