Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den andliga världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än lefde under sin teosofiska period, kunde han dock ej
undgå att märka, huru fullkomligt man satte sig öfver äk-
tenskapets förpliktelser, och han klagar ju ofta däröfver i
sina verk. Om människans sedliga renhet gjorde han sig
inga illusioner, allraminst om männens. Då han skildrar
frieriet, framhåller han, att valet tillkommer mannen, ej kvin-
nan, därför att mannens kärlek riktar sig till könet, kvin-
nans däremot till en enda af könet, och fortsätter: »Om Du
vill förvissa dig därom, så spörj de män Du möter, om de
föredraga monogami eller polygami, och Du skall sällan råka
någon, som ej uttalar sig för polygami.» (D. A. C. 296.)
Det är ur denna pessimistiska uppfattning • af mannens
förmåga att iakttaga sexuell återhållsamhet, som man kan
förklara det öfverseende han på många punkter visar i
sin moralkodex. Jag erinrar om hans uppfattning af »for-
nicatio» och hans råd till de ynglingar, som ej kunna
styra sina lustar. I vissa fall anser han det också tillåtet
för en gift man att antaga en konkubin. Det är klart, att
man ej på hans sexuella etik får anlägga vår tids mått-
stock, lika litet som man får göra det på Luthers. Det lider
intet tvifvel om att De Amore Conjugiali, som man äfven i
de modernaste framställningar ofta ser betecknadt som ett
osedligt verk, skrifvits i det uppriktiga syftet att återupp-
rätta äktenskapets helgd. Det kommer därigenom att in-
rangera sig vid sidan af alla de ihärdiga försök i denna rikt-
ning, som vid denna tid inom alla länder gjordes. Det är
ej för intet, som Swedenborg är Richardsons och Rousseaus
samtida. I De Amore Conjugiali apoteoseras äktenskapet
och familjelifvet som i intet annat af seklets verk.
Jag nämnde Luther. Det är i själfva verket ingen svårig-
het att se, att Swedenborgs uppfattning af könskärleken och
äktenskapet fullkomligt utgår från samma psykologiska grund-
förutsättningar som dennes, hvilket naturligtvis ej behöfver
tyda på något direkt litterärt samband.
För Luther var ju könsdriften ett nödvändigt naturbehof
hos människan. Människan är af Gud skapad till äktenskap,
ej till att lefva i celibat. Det är därför äktenskapet, ej klos-
terlifvet, som förtjänar att kallas »Order der reinen Keusch-
heit». Att genom kyskhetslöften förhindra denna naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
