Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Yttersta domen och det nya Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°
han, att äfven i vår värld afrikanerna hafva samma fromma
karaktär. Det finns i det inre af deras världsdel en förkun-
nelse, som gripit vidt omkring sig, men ännu ej nått kus-
terna. Anglarne lära där invånarne muntligen samma läror,
som han själf förkunnat i De Nova Hierosolyma.
De reformerta få intaga midten af den första himlen,
emedan de läst skriften och dyrkat Herren. Därför ha de
haft det största ljuset. De lida alla af samma grundfel, att
endast ha haft en yttre religion. De ha varit kyrksamma, iakt-
tagit alla ceremonier och bevistat predikningar, de ha bekänt
tron på Gud, men de ha försummat skriftens etiska före-
skrifter och ha ej bättrat sitt lefverne. De åsyftas med dra-
ken i Uppenbarelseboken. (Cont. Ult. Jud. 14—16.) I cent-
rum af alla kristna bo de bästa af engelsmännen. Dessa
hafva nämligen en dubbel teologi, å ena sidan härledd från
läran om tro, å andra sidan från läran om lif. Den senare
läran förekommer bland dem, som ej tillhöra prästerskapet.
(Cont. Ult. Jud. 40—45.)
Skildringen af själfva domen blir naturligtvis en allegorisk
omtolkning af Uppenbarelseboken. Den förebådas af ett
stormmoln, hvarefter de högre himlarne sänka sig ned. I det
klara, himmelska ljuset öppnas andarnes inre, och de ogudaktiga
synas då ej längre såsom kristna, utan såsom demoner, och
råka i en vild strid inbördes om Gud, om ordet, om tron
och om kyrkan. Hela den glans, hvarmed de omgifvit sig
i sin inbillade himmel, försvinner. Deras palats bli usla kojor,
deras trädgårdar gyttjepölar, deras kyrkor sophögar o. s. v.
(Cont. Ult. Jud. 23.) Därefter följa besök af änglar, hvilka
ännu i det sista skola uppmana dem att afstå från sitt usla
lefverne. Och de lyckas söka ut och skilja från dem några
goda andar, som smugit sig in bland dem. Men de andra
kunna ej afskräckas från sitt onda lif och undgå därför ej
domen.
Nu synes Herren i ett ljust moln, och man hör trumpeter,
ett tecken att änglarne skola samla de goda från alla håll.
Ty Herren bringar ej fördärf öfver någon, utan beskyddar
endast sina egna och undandrager dem från hvarje förbin-
delse med de onda. Därefter komma de onda fullkomligt i
sina egna begär. De samla sig i formen af en stor drake,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
