Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14».
LAND OCH STAD.
N:o 37
begrafningsplatsen. Viel den fest, soni på lians 50:de
dödsdag i våras ftfädes till lians minne, beslöto
Finlands arkitekter att uppresa en minnesvård
öfver honom, soni ined rätta anses som den
förnämsta arkitekt, som lefvat och värkat i detta land.
SV
För landtmannen.
Kalfuppföinthig. I ett land, där såsom i
Fin-land gödning as ungdjur ej sfer i större skala, slaktas
flertalet af kalfwarna „llyktra", det will säga
onledel-bart efter födseln. För pålägget bör man således
ul-wälja dem, soln genom härstamning od) yttre
känne-tedeli äro mest lofwande. ^åläggningen bör hälst ske
iilider höst od) förwinter, på det att kalfwen må hinna
blifwa så ntwecklad, att han kali släppas på bete
nil-der följande sommar, hwarigenoni dels uppfödningen
blir billigare, dels ock djuren undgå att wara instängda
i warma stall under sommaren, hwaraf de lida niyk-
kek, men hwilket är llödigt nled wårkalfwar. Slott
ilndantagswis, wid uppfödande af kalfwar efter dyr-
bara djur och isynnerhet tjurkalfwar, låter man kalf-
weli dia, hwarwib till amma allwändes en ko ined
blott få mydet mjölk, soln kalfwen behöfver, od) hälst
en, soln snart skall utmönstras. Att låta kalfwen dia
niodren under de 3—4 första dagarne är dod ett godt
inedel att lllotwärka dödligheten wid denna ålder, men
i alla händelser bör kalfwen de Jörfta 3 dagarna få
af moderns mjölk. SBanligen får kalfwen drida nr
fiäfwa, hwarwid mjölken bör gifwas fpenwarnl; där
kreaturen lida af tuberkulos, kan dod wara fkäl akt
först nppwärma mjölken öfwer 65 0 6. och sedan låta
den asfwalna till 35—40°, innan den ntfodras.
Stäf-wan måfte hållas omforgsfullt ren, äljes får kalfwen
mycket lätt Utfot. Utfodringen bör ske 3 gånger
dag-ligen, hwarwid mjölkmängden rättas efter kalfwens
behof: första dagen omkring 1,25 liter samt en daglig
tillökning as 0,5—0,6, kils omkring 6—8 uppnatts.
Af uppfödningens ändamål beror, huru länge
utfodring af oskummad mjölk bör sortsara; gäller det
att uppföda mjölkdjnr, få få kwigkalfwar redan efter
2, tjurkalfwar efter 4—6 wedor tillsats as sknninijölk
i stigande mängd, under det samtidigt den oskllnimade
mjölken minskas, tils skmmnjölksmängden ökats till
omkring 10 liter, då all utfodring af oskulnlllad upphör.
För uppfödande as tidigt mognade köttdjur fortfar
nian däremot med oskummad mjölk wida längre. Från
3:dje—4:de weckan bör kalfwen hafwa tillgång på fint
hö falnt hafregröpe, linfrökakor och rotfrukter; likafå
är fördelaktigt, oln de hafwa en jordtorfwa och salt-
sten att slida på. 2Bid 3—6 månaders ålder upphör
injölkfodringen, för tjnrkalf något senare äil för
kwig-kalf; den bör försiggå småningom, därigenom att nian
utbyter mjölken mot watteli, samt lämnar full tillgång
på fint hö. 2Bib V2 år fo" fti ersatta hafregröpet;
wid samma ålder kumla kalswarna släppas på bete
mell böra jämte detta dagligen innefodras med 0,5
kilogram linfrökakor od) kli. Andra winter» erhålla
de dagligen godt stråfoder fallit V2 kilogram linfrö’
eller rapskakor, 1 kilogram kli famt rotfrukter.
&
andens mård.
i"!.’
£
’^Mlla förefkrifter därom kunna fammanfattas i
twå ord: renlighet och härdning.
(!r Dm en fon ärfde af fin fader ett
wäl-bygdt hus, rikligen förfedk med wentiler för
luftwäx-ling od) afloppsrännor för slliutswatten, men han
wore nog dåraktig att ej hålla dem öppna, ntan lät
sina rum förpestas as förskämd (från kroppen
utdun-stad) luft od) af annan orenlighet od) därigenom själf
ådroge fig sjuklighet od) smittosamma sjukdomar, wisft
skulle wi säga, att han lider ett rättwist strass för fin
dåraktighet och sörsiimlighet. 9Jå wäl! 9Dlå wi lägga
handen på hjärtat od) fråga oss, om ej wår egen
försumlighet att hålla i ftålld be miljoner
swettkana-ler, soln wår andes boning är utrustad med,
lnöjli-gen warit en huswudorsak till de krämpor wi lida as,
od) soln wi så tanklöst säga wara oss tillskidade as
@ud, likasom han skulle asllndas oss wår hälsa! 2)iå
wi ej hällre borde ödmjukt erkänna wår
sörsnmlig-het od) allwarligt besluta att ej låta wår kropps wisa
odj nyttiga inrättningar råka i obestånd. 2M wi så-
ledes dagligen od) stundligen wiimlägga oss om
ren-lighet! Den befordrar ej blott wår hälsa och
tres-nad, den hjälper oss äfwen mäktigt i striden emot
alt moraliskt ondt och smutsigt, ©n ren själ trifwes
ej i en oren kropp och bland yttre orenlighet.
Där-sör säger ett engelskt ordspråk: orenlighet är näst
’ gudaktighet". Af bibeln weta wi odså, att 9Jlofes
föreskref allehanda bad od) twagililigar såsom ©nds
uttrydliga bud. Den som öfwerträdde dem sknlle
swårt straffas.
Se här några reglor sör renlighetens iakttagande
lned afseende å den luft wi wistas uti, de kläber wi
begagna od) wår hlld, hwükells porer ständigt äro i
fara att stängas:
Dag dig dagligen kroppsrörelse ute i fria
luften, åtminstone någon timme! 2Bill dil
tyd-ligen se hwad wärkali detta har, så jämför
sjöman-lleus friska färg nled fångens bleka hy, eller
timmer-mannens nled snickarens!
üffiädra dina rum dagligen några gånger,
od) det så grundligt att lusten kännes frisk, när man
kommer in iltisrån! Det är mydet osörståndigt, att
man på landet ofta ej förser fönsterna lned gångjärn
och hakar, så alt de kunna öppas sör ©llds härliga
sriska luft. fiudor i innanfönstren, att begagnas om
wlilteril, od) wentiler i wäggen saknas odså i de
sle-sta arbetarehem. 2)ten genom dörren kan man
åk-minstone i de flesta fatt få in frisk lnst, och kakel-
ugnarne äro goda wentiler. Dm man öppnar ett
sönster eller en dörr medan brasan brinner wädras
rummet hastigt od) grundligt, ©ör man det ej,
hän-der lätt, att man genom eldningen blott drar in
sör-skämd luft i rummet ifrån de angränsande rummen,
där det ej eldas.
Den som bor i blott ett rum od) har barn, bör
natnrligtwis wäl täda öfwer barnen då det wädras.
@j häller bör man själf sitta stilla midt i lustdraget.
Se till att du och de dina hafwa
luftwäx-ling under natten! Sömn i förskämd lnst stärker
ej, ty under sömnen skall kroppen samla ett förråd af
syrgas, soln sedan sörbrnkas under dagen. I små
rum, der slere personer sofwa, wakna de oftast med
tyngd eller wärk i hilswudet. £åt därsör spjället
all-tid stå öppet hela natten i sosrummet, ifynnerhet om
du bor i ett rappadt stenhus, som är mydet tätare
än trähus! 23äst är att hafwa kakelugnen inrättad
lned dubbla spjäll och en luda inåt rummet emellan
dem. Då kan man hålla luckan och ösre spjället
öppna, så att den förskämda luften går ut, medan
det nedre fpjället kwarhåller den warma luften i
ka-kelugnen. Finnes ett ledigt rum bredwid fofrlmimet,
bör mellandörren alltid hållas öppen om natten.
Undwik all orenlighet uti och omkring
boningshuset! Det är wämjeligt att komma in
ilki en barnkammare, där barnens otraättade
sniutsklä-der hänga od) torka, hurudana människor kan man
hoppas de små gulbleka barnen skola bliswa, då de
måste wäxa ilpp i en sådan lnst? Det fkär en t
hjärtat att tänka därpå. Dch huru ofta förpestas ej
lusten i hemmen därigenom att man sörwarar
sör-skämd mat i skåpet eller padar orena kläder i en låda
i stället för att föra dem på windén! $uru ofta
stinka ej golswen på många orter i wårt land,
eme-dan man ej twättar dem oftare än till jul och
lnid-sommar! ett orent golf är en skam för en husmor,
ett rent golf däremot en ögonfägnad, som äswen den
fattigaste kan bestå sig. ßikaså kan hau hålla det
snygt omkring byggnadskniltarna och inwid trappan.
Det är en skamlig od) högst fördärflig sed på
lands-bygdén i många delar af wårt land, att allehanda
orenlighet kastas inwid trappan od) ftuguwäggarna.
Därigenom förpestas delt lust, som går in genom
dörren od) wäggspringorna, och sålunda får man ej
ens frisk luft, om man odfå wädrar.
^ifka ofta dina gångkläder och byt ofta
om underkläderna! (Sängkläderna, isynnerhet de
som äro gjorda af kläde etter wadmal, infilpa en
ftor mängd af kroppens utdunstniilgar, och böra där=
för ofta befrias därifrån. Detta förfummas ofta af
arbetare och allmoge, hwarför deras kläder lukta på
långt håll och förpesta en hel wåning, om deras
ägare en stund wistas i ett rum. linderkläderna
in-fuga däremot fwekten och hudtalgen. Därför böra
de alltid ombytas till natteli för att hinna torka till
morgonen, od) sedan utbytas mot nya, rentwättade
åtminstone engång i weckan. Att sofwa klädd i samma
kläder, som man nytjat om dagen, är högst OhälsO-
samt. Den som nytjar ylle närmast kroppen, bör
isynnerhet wara noga nled att alltid aftaga det till
natten och att ej liytja samma plagg länge, ty i
yttet uppstår snart en förruttnelse af swettens och hlld-
talgens beståndsdelar, hwarför man bör wara ännu
nogare med att hålla bet rent än linnet. För att
nndwika beima farliga egenskap hos ytte, har man
på be senare åren börjat begagna nätskjortor af
bom-ull, mellan hwilkas maskor ett lustlager skabuar,
ini-ber linneskjortan, od) håller wärilie likasom luften
emellan wåra bubbla fönster. Under sommaren torbe
be snllt kunna ersätta yllet. 2)ten nnber wlntern och
i blåst är och förblir yllet oersättligt, isynnerhet sör
beln, som ömsom äro utsatta för att fwettas och
bliswa kalla. 2)llet har nämligen den goda
ege|iska-pen att endast långsamt släppa ifrån sig fuktigheten,
hwarför bet ej kyler såfom linne, bå bet är wått.
Defsiltonl genomsläpper yttet bättre än något annat
tyg luften, ehuru bet hinbrar wärlnelis genomgång.
Delta är för hubens anbning af stor wigt. Ditt sina
egenskaper står bomullen emellan yllet och linnet.
Därsör är bet hälsosammare att nyttja imberkläber
as bomull än af linne.
SBädra också sängkläderna ofta! Att de
tjocka sängkläderna ännu mer än gångkläderna suga
i sig kroppens utdunstningar är naturligt. Sika litet
som någon witt lägga sig att sofwa i en smntspöl,
bör man därför lägga sig i en owädrad säng. I
(Sngland, där man i allmänhet förstår att wärdera
frisk lnft od) watten, bäddar man odså aldrig, såsom
hos oss är wanligt, ihop eli säng straxt ester
ilpp-stigandet, utan täcket kastas öfwer sängkarmen och
fön-stret öppnas, så att sängen sår wäbras unber flere
timmar. 3lär huden i en såban bäbb är omgiswen
af frifk lilft på alla håll, kännes sömnen bubbelt
slärkanbe. I allmänhet kan nian också säga, att bet
beswär, som nian har meb luftwäxling och
iaktta-ganbe af renlighet, betalar sig utmärkt bra genom
förökad hälfa od) trefnad samt ett gladt lynne.
Slutligen: spara ej på watten utan bada ofta!
ester SBiftor geitel.
t^>
Pen ny© fadren..
Af Liisa Tervo.
Öfversättning från finskan.
I (Forts. fr. föreg. n:r.)
„ narras icke, du liar värkligen ini en pappa",
•vJ försäkrade farbrodern leende.
„Du narras bestämdt", vidblef Elsa och drog
farbrodern sakta i skägget.
Men äfven fastern försäkrade, att hon hört om
fadren, soni kommit till flickan.
„Och jag hämtade med mig pälsarna, för att du
skulle kunna resa i den stränga kölden", sade
farbrodern och visade på pälsarna, soni hängde på
väggen. Det var Elsas fars pälsar, hon kände dem så
väl. Och nu började hon tro, att fadren hade
kommit. Mera hann hon icke tänka på en gång, utan
slog glad iliop händerna, kastade sig oni farbroderns
hals, sprang därpå till fastern och dolde ansiktet i
hennes sköte. Fastern tog henne upp i famnen, tryckte
henne till sitt bröst ocli sade:
„Stackars Elsa".
„Men inor sade, att far, då ban gått till Gud,
icke mera skulle komma tillbaka till oss", utbrast
Elsa plötsligt ocli tviflande.
„ Kanske liar mor sagt så för en .tid sedan, men
nu har ni i alla fall en pappa", försäkrade
farbrodern.
„Dit har kommit en ny pappa", förklarade
fastern.
Elsa blef häraf ej mycket klokare och försökte
ej att tränga djupare in i saken; men glad var lion.
Hon frågade oupphörligt farbrodern, när lion skulle
få resa hem; för sin del skulle hon hälst gett sig af
ögonblickligen, ocli då detta ej lät sig göra, kände
hon sig sviken i sitt hopp. Trefligt var det i alla
fall att tänka på, att fadren kommit och att hon åter
skulle slippa till honom.
Ett och annat var dock litet obegripligt
beträffande fadrens ankomst; det fanns något oklart, som
tankarna hakade sig fast vid; men i sin stormande
glädje dröjde de ej länge på samma punkt, utan gledo
Öfver hindret ocli svingade sig glädtigt än hit än dit.
1 hennes hågkomst dök upp bild efter bild, fick lif
och klarhet, den ena härifrån, den andra därifrån, så
att småningom en hel skara bilder föddes, hvilka
sam-manskockade sig, närmade sig hvarandra och växte
till ett stort helt. Och så lefvande blefvo de, att
Elsa tydligt såg deui alldeles inför sina blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
