Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin stora beundran. Verserna- på bordskifvan voro af lians
hand — ty han saknade ofta nog papper och man vet om
honom att ban då iner än engång begagnat bordet att skrifva
på. Do snabba, kraftiga dragen i stilen visade ined hvilken
oemotståndlig styrka verserna likasom brutit sig fram ur hans
inre och läste man dot skrifna — dä visste man äfven hvem det
hade varit, som engång vid detta gamla, gulnade bord fritt
gifvit luft åt sitt vulkaniskt glödande hjertas känslor. Dessa
verser hafva väl sedan gått öfver Sveas hela laud, de stå att läsa i
en af dess förnämsta skalders dikter, men sådana de här stodo,
voro de dock egnade att mer än någonsin anslå, ty de tilltalade
med omedelbarhetens bela makt. De voro mindre verser af en
skalds arbete, än bitar af ett skaldehjerta. Jag vet ej om den
gamla gumman kunde känna något dylikt, men säkert är att
hon med en verklig kärlek, att ej säga vördnad, så olik den
man är van att finna hos folk af hennes bildning, omhuldade
dot gamla bordet, hvilket det var en stolthet för henne att visa
för alla besökaude. Många af henues väninnor och
kaffesystrar runkade dervid på hufvudet och menade att gumman i
detta fall hade fått en skruf lös — ty der stod bordet som
en riktig relik och fick aldrig begagnas af frnktan att
skriften skulle utplånas. Det var blott en enda, som i hennes
ögon var värd att sitta dervid och, om dot roade, arbeta
dervid, — en gäst, som understundom och vissa tider ej sällan
plägade besöka det gamla huset: hvarföre veta vi ej. Kanske
just för bordets och minnenas skull, kanske också för den
nittonåriga skönhetens. Gumman tycktes nu engång hafva
fattat tycke för unga magistrar, ty också ban var en ung
apolloson.
Den gamla inorinodren satt och spann, den nittonåriga
dotterdottren gjorde blommor till en ny hatt, ty hon
förtje-nado dermed sitt och mormodrens uppehälle. Det var flit och
tystnad i den lilla vindskammaren. Då hördes steg i trap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
