Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134!
(Kant. 1. 174 o. II. 32, 145), trohet (Kant. 11. 32, 33),
sviken kärlek (Kant. II. 58, 261), olycklig kärlek (Kant. II.
225), sorg (Kant. I. 52, 58 o. II. 40, 53, 119, 120, 127),
värnlöshet (Kant. I. 63, 64, 65 o. II.’104, 114),
moders-fröjd och ängslan (Kant. 11. 172—195), barnslig kärlek
(Kant. II. 154), sjelfkänsla (Kant. II. 98), glädje och
lefnadslust (Kant I. 113, 116, 117, 118, 119 o. II. 6, 8,
237), humor (Kant. 1. 21 o. II. 301), satir (Kant. I. 23),
mannamod (Kant. II. 265) — fit alla dessa och andra dylika
känslor, har sången gifvit ott uttryck, alltid naivt och
okonst-ladt, ofta oändligt ljuft och rörande.
Jag har varit något omständlig vid framställniugeu uf
denna törsta grupp, och dertill har jag äfven haft mina goda
skäl. Dessa sånger äro nemligen bland de få
minnesmärken vi hafva af vårt folks fomtida kultur. Hos de flesta
andra nationer har den nuvarande folkvisan först uppstått i
de storos salar och derifrån sedan spridit sig bland folket.
Sålunda säger Arvidsson om den svenska fornsången, att
densamma „ursprungligen utgjort do högre ståndens ro och
gamman i äldre dagar", att den en gåug varit „konnuga-borgars
sysselsättning och fröjd." Sä är oj förhållandet med den
linska fornsången. Och skälet dertill är mycket enkelt: det
fans ännu ej någon finsk lierreklass. Men så suart en
sådan bogynuer uppstå, uteblifva dock ej, såsom vi snart skola
so, dess verkningar på folkvisan.
Men innan jag öfvergår till nästa grupp, vill jag ännu
hafva anmärkt, att i Kantolotar, (noinl. sjelfva texten; do i
företalet anförda höra ej hit), ingå några stycken, hvilka
ej kunna anses för finska fornsångor, och sålunda oj höra
till första gruppon. Dessa äro Kant. I. 122, som nästan
ordagrant finnes bland Arvidssons „fornsånger" del. III pag.
257, samt flere af barn- och vall-sångorua i första delen af
Kanteletar. Dessa sånger äro tydligen beslägtade med do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
