Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderanalys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foderanalys -
viktigaste del. Som de äro lättsmälta, utnyttjas de väl
av djuren. Denna ämnesgrupp håller ofta en del
pentosaner, varav värdet nedsattes. Dessutom ingå
föroreningar, såsom bitterämnen, garvämnen,
färgämnen, organiska syror och andra substanser.
Växttråden, som håller mycket svårlösliga ämnen,
förekommer främst i grövre foder. Som den ingår i
cellväggarna, innesluter den fodrets värdefullaste
beståndsdelar. Med stigande växttrådhalt försvåras
därför näringens utnyttjande. Bland hithörande
substanser märkas främst cellulosa, hemicellulosa och
lignin. Under växternas utveckling ökar växttrådhalten,
samtidigt som förvedning inträder, varigenom
torrsubstansens värde nedgår.
Askan erhålles som rest, då fodret förbrännes.
Denna intager en särställning gentemot förutnämnda
ämnen, enär den ej håller energi. Vissa mineralämnen
förekomma bundna vid den organiska substansen,
varför de ej kunna strängt avgränsas från fodrets
övriga beståndsdelar. Normal askhalt i fodret är i
allmänhet att föredraga framför såväl låg som hög halt.
I råaskan ingå ofta föroreningar som jord, sand och
smuts. I de till renaskan hörande ämnena spela kalcium
och fosfor den främsta rollen. (Jfr även Botanisk
analys). J. Ax.
Foderautomat användes, då djuren ständigt skola ha
fri tillgång till fodret. Vanligast är F. för hönsen, men
sådan kan med fördel användas även åt svinen. För
övriga djurslag ifrågakommer däremot ej F. Vanligen
stiger foderförbrukningen, då F. användes, enär fodret
ständigt står till förfogande. Dessutom sparas arbete.
J. Ax.
Foderberedning avser att underlätta fodrets förtäring,
tuggning och digestion. Stundom förbättras även
fodrets smaklighet, varigenom foderlusten stiger. I
vissa fall höjes dessutom smältbarheten, vilket medför
ökad effekt av fodret.
Rengöring erfordras stundom, särskilt då fodret
användes för högproducerande djur. Härigenom kan
digestionsstörning ofta undvikas. Sålunda skrapas,
borstas eller tvättas potatis och rotfrukter, varjämte
blasten tvättas. Maskinella anordningar kunna härvid
utnyttjas.
Mekanisk sönderdelning är ofta mycket viktig för
fodrets utnyttjande. Skärning av stråfoder till hackelse
höjer dock ej effekten men medför den fördelen, att
kraftfodret kan inblandas, varigenom detta tuggas
fullständigare. Sönderskärning av rotfrukter
underlättar upptagandet, ehuru smältbarheten ej påverkas.
Krossning, gröpning eller målning* sparar ofta
tugg-arbete, samtidigt som smältbarheten förbättras.
Spannmålen krossas därför åt hästarna, gröpas åt
idisslarna och males åt svin och höns. Särskilt för svinen
medför finmalning ökad smältbarhet (se Ämnesom-
- Foderberedning
Sättning). Hönsen kunna själva sönderdela fodret i
muskelmagen, varvid det dock utnyttjas långsammare,
varför foderomsättningen nedgår. Vid hög produktion
måste därför även hönsens kraftfoder finmalas.
Numera males ofta även höet åt svinen och hönsen.
Stöpning av torra fodermedel i vatten underlättar
förtärandet, varjämte fodret får karaktär av saftfoder.
Hel säd stöpes stundom, enär den då tuggas lättare.
Uppvärmning av foder och dryck företages ofta i
kallare trakter. För späda djur utfodras mjölk och
mejeriavfall vid kroppstemperatur. Håller detta foder
smittämnen, bör pastörisering genomföras.
Kokning eller ångning erfordras för potatisen, då
större mängd skall utfodras. Detta gäller främst svin
och höns men även hästar. Härigenom stiger
smältbarheten med 5—10 %, varjämte foderkonsumtionen
ökar. Medan av rå potatis endast 4 à 5 % kan ingå i
svinens foder, kan av kokt potatis upp till 50—65 %
utnyttjas. Även hårda rotfruktsslag kokas ofta,
varigenom upptagandet underlättas.
Groning av säden utföres ofta åt hönsen. I vissa fall
har grodd säd även framställts för övriga husdjur.
Någon speciell verkan för dessa synes dock ej den grodda
säden medföra. Vid groningen nedgår det allmänna
näringsvärdet, i det energi förbrukas.
Insyrning av mejeriavfall företages, ifall detta ej
kan användas i söt form. Blåsurt foder är nämligen
ett gift, särskilt för späda djur. Vid insyrningen ympas
med syrakultur eller syrad mjölk. Fodret ställes vid
en temperatur av + 20 till + 25° C, enär syrningen då
snabbt äger rum, så att fodret efter omkring 12
timmar är färdigt. Användes oklanderlig syrakultur,
erhålles ren, frisk smak hos fodret. Uppstår oren smak,
bör ny kultur anskaffas. Intjockning av skum- eller
kärnmjölk företages stundom, varvid torrsubstansen
ökar i och med att vatten avlägsnas. Förtjockad mjölk
kan förvaras längre än annan.
Kokt potatis insyras oftare i utlandet än hos oss.
Denna konserveringsmetod äger den fördelen, att
potatisen kan kokas och nedläggas på hösten,
varigenom lagringsförlusten nedbringas. Vanligen användas
behållare, nedgrävda i marken, från vilka pressvattnet
kan avrinna. De göras av armerad betong, hårdbränt
tegel eller trä. Potatisen nedlägges omedelbart efter
kokningen, varvid massan packas och täckes väl.
Insyrning av annat foder företages stundom åt
svinen. Fodret males, och mejeriavfall inblandas i sådan
mängd, att svag mjölksyrejäsning inträder.
Fodermassan får vanligen stå ett dygn vid en temperatur av
+ 20° till + 30° C. Särskilt då större mängd potatis,
rotfrukter eller grönfoder utnyttjas, påverkas djurens
aptit gynnsamt av den syrliga smaken. En mindre
förlust av näring uppkommer dock, varjämte metoden är
arbetskrävande. Den är därför mindre allmän nu än förr.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
