Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halmpressar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halmpressar -
lättpressar. I de förra kan halm sammanpressas till
ev vikt av 125 à 200 kg per m3, i de senare endast
till 30 à 75 kg per m3. I lada eller stack packad halm
väger omkr. 30 kg per m3, varför
utrymmesbesparingen med lättpressar ej blir så stor.
I hårdpressarna bindes halmen vanligen med
ståltråd för hand, i lättpressarna kunna balarna bindas
automatiskt med en likadan apparat, som finnes på
självbindarna ehuru grövre byggd. En större H.
fordrar c: a 5, en mindre 2 å 3 hkr.
Pressningen sker i de vanligaste typerna så, att
materialet nedmatas i en trattliknande öppning samt
föres från trattens botten av en horisontellt
arbetande, fram- och återgående kolv eller rullvagn in i
pressrummet (se fig.). Om bindningen är automatisk,
sker utlösningen av nålarna medelst en i
pressrummets botten sittande tandad skiva, som under
pressningen bringas att sakta rotera. Vanligen bindas
balarna med tvenne band. N-g.
Halmskakare, se Tröskverk.
Halmstekel (Cephus pygmaeus L.) kallas en långsmal,
svart, med ett gult tvärband tecknad, glasvingad
insekt på c:a 1 cm längd. Larven är vit och fotlös samt
lever inuti strån av råg, vete och korn samt olika
slags gräs. Den förpuppar sig även inuti strået nära
marken. Angripna strån vissna ovanifrån och nedåt.
H:s delaktighet i skadegörelsen avslöjas bl. a. genom
närvaro av exkrementkorn i de sargade stråna. Denna
insekt har blott några få gånger iakttagits i Skåne
på vete. I vårt grannland Danmark förekommer den
dock allmännare. A. T.
Hals, se Exteriörbedömning.
Halsinflammation, halskatarr eller pharyngitis kallas
en inflammation i svalgslemhinnan. Samtidigt
föreligger ofta inflammation även i näsans, struphuvudets
och strupens slemhinnor. H. kan uppträda
sporadiskt eller som en smittsam sjukdom. Svalgets
slemhinna och speciellt tonsillerna äro ofta ingångsport
för vissa infektionsämnen. Orsaken kan i vissa fall
bestå däri, att slemhinnan utsättes för termisk,
kemisk eller mekanisk skada, men i de flesta fall är
orsaken infektion. Genom förkylning kan i vissa fall
djurets resistens nedsättas, så att bakterier, som förut
funnits på slemhinnan men ej gjort någon skada,
efter en förkylning kunna orsaka inflammation. De
lymfkörtlar, som upptaga lymfa från svalget, bliva i
samband med H. ansvällda och ömmande och i vissa
fall bildas i dessa bölder t. ex. vid kvarka. H.
förekommer mest hos häst och hund. Hos häst visa sig
symtomen vanligen så, att hästen i regel får feber
och sväljningsbesvär. När hästen dricker, kommer
vatten lätt tillbaka genom näsan. Foder kan likaså
flyta tillbaka genom näsan. Hästen står gärna med
sträckt hals, är ansvälld över svalgregionen och öm-
- Hampa
mar vid palpation. I vissa fall inträffar, att fodret
vid sväljningen går fel väg, och härigenom kan en
lunginflammation uppstå. Behandlingen består i att
djuret ställes på stall och får sådant foder, som det
utan större svårighet kan svälja. Hästen bör
därjämte ha ett varmt omslag kring halsen, t. ex. ett
fårskinn, varjämte huden över halsen ingnides med
lämpligt hudretande medel. 1 vissa fall är även
välgörande med slemlösande medel. N. L.
Halskatarr, se Halsinflammation.
Halsram, se Bindsle.
Halsrem, se Bindsle.
Halvblodshästar, se Hästraser.
Halvfet ost, se Ostsorter.
Halvgräs är ett sammanfattande namn för åtskilliga
gräsliknande växter, som ej tillhöra gräsfamiljen och
sålunda sakna dennas karaktärer, ihåligt ledat strå
med slida och snärp, och som framför allt skilja sig
genom den helt olikartade byggnaden hos blomman.
Till H. räknas starr, säv, ag, tåg m. fi. En stor del
av dem föredrager sanka växtplatser. Många äro
hårda och sträva på grund av stor kiselsyrehalt, och
även de, som äro mjukare, äro mindre smakliga för
djuren och undvikas gärna av dem, varför de äro
mindre välkomna som inslag i betesmarkers
växtlighet eller i hö. De kunna dock i många fall motarbetas
genom utdikning. H. G. S.
Halvträda, se Träda.
Hamiltonstövare, se Hundraser.
Hamling, förr använt sätt att skörda löv och ved av
vissa lövträd. Toppen jämte en del av de övre
grenarna kapas och trädet får därefter fortväxa, varvid
kronan blir mera rikt och typiskt förgrenad. I
hag-marker och vid gårdar ser man ofta gamla träd med
spår efter H. Numera torde H. endast förekomma
på några få mycket skogfattiga ställen i vårt land
(sydligaste Skåne). R. L-k.
Hammarband kallas en horisontell träbjälke, som
upptill sammanhåller en resvirkesvägg. Den utgör
upplag för takstolar samt vid 2-våningsbyggnader
mellanled mellan våningarna. G. B-r.
Hammel, se Köttkvalitet.
Hampa (Cannabis sativa L.), är en 1-årig
spånads-och oljeväxt, tillhörande familjen Cannabinaceae. Den
har han- och honblommor på skilda plantor, de förra
ordnade i toppställd vippa, de senare parvis i de
övre bladvecken. Hanplantorna ha snabbare
utveckling och äro vid tiden för frömognaden så gott som
helt förvissnade. Stjälken hos H. är normalt omkr.
2 m hög samt 10—15 mm tjock, under gynnsamma
omständigheter kan den emellertid hos oss uppnå
c:a 4 m:s höjd — i Sydeuropa upp till 6 m. Bladen
äro 5—9-fingrade med smala, sågtandade småblad.
Frukten — i dagligt tal fröet — är en enrummig
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
