Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hampa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hampa -
nöt av gråspräcklig färg. Vikten av 1000 frön är
12—16 g. Stjälken innehåller fiberceller (20—50 mm
långa), knippevis ordnade i enkelt eller flerskiktat
lager nära periferien. Hampfibern är synnerligen
stark med en draghållfasthet av 60—120 kg pr mm2
eller motsvarande stålets. Fröna innehålla c:a 30 %
olja av likartad karaktär som linoljan.
H. är en urgammal kulturväxt. Numera finnas
de största odlingsarealerna i Ryssland, Italien,
Jugoslavien och Ungern samt vidare i Mandschuriet, Chile
m. fi. utomeuropeiska länder. I huvudsak odlas den
som spånadsväxt. De förnämsta kvaliteterna erhållas
från Italien (efter odlingsområdena betecknade
Bologna, Neapel, Ferrara etc.). Den sydeuropeiska H.
är högvuxen, sent mognande, fröfattig, men ger
rikligt med fiber av hög kvalitet. Den nordeuropeiska
(ryska) typen är däremot lägre, mera förgrenad, tidig
och frörik; den ger sämre fiberutbyte. Hampfibern
användes bl. a. för brandslang, segelduk, remmar,
tågvirke, bindgarn. Den har i viss utsträckning
tillbakaträngts av billiga tropiska fiberslag t. ex. jute
(säckar m. m.) och sisal (bindgarn). Fröna användas dels
för oljepressning, dels som fågelfoder. Varietet
gigan-tea (jättehampa) användes stundom som
prydnadsväxt. Varietet indica (indisk H.) innehåller, särskilt i
honblommorna, rikligt med narkotiskt verkande
alkaloiden varur gift- och berusningsmedlet haschisch
utvinnes.
I vårt land odlades H. under medeltiden och även
senare, ehuru i mindre utsträckning än linet. Från
och med år 1941 ha åter vissa arealer utlagts. I den
mån rationell beredning ordnas, synas goda
förutsättningar för svensk hampodling förefinnas. H. kan
odlas över så gott som hela landet, ehuru frö av den
gängse (tyska) sorten Schurig ej med säkerhet kan
erhållas norr om Mälareområdet. Den kräver god
tillgång på kväve och markfuktighet och passar
utmärkt på väl förmultnad kärrtorvjord. Genom sin
snabba växt är den effektivt ogräskvävande. Sådden
sker tidigt på våren, utsädesmängden bör vara 70—80
kg pr ha, radavståndet 20—25 cm och såningsdjupet
3—5 cm. Skörden sker med självavläggare eller
slåttermaskin. Fröet repas av, utan att halmen knäckes.
Vid beredningen utföres vanligen först rötning,
varefter hampstjälken passerar bråknings- och
skäkt-ningsmaskiner, så att tåga och blånor frigöras (jfr
Lin). Vid vissa användningar utelämnas rötningen
—■ s. k. grönberedning. I bl. a. Italien och Tyskland
har H. efter kemisk upplösning — s. k. cottonisering
—- visat sig vara en utmärkt ersättare för bomull.
Hektarskörden av H. kan uppskattas till 5 000—
8 000 kg torr stjälk, innehållande c:a 15% fiber.
Fröskörden i södra Sverige kan beräknas till 400—
800 kg pr hektar, I. G—t.
- Handel
Hampdå, se Då.
Hampfrö, se Frön och frukter.
Hampfrükakor, se Oljekakor.
Hampolja, se Fett.
Hampus, se Äpple.
Handel kan sägas sammanfatta alla de tjänster,
som erfordras för att överföra den färdigproducerade
varan från producent till konsument. Egentligen är
den ett led i produktionen — detta ordet taget i dess
vidsträcktaste betydelse — då produktionen icke
kan sägas vara avslutad, förrän varan når den
slutliga konsumenten. H. är ett medel för genomförande
av byteshushållningens princip. Ifrågavarande
hushållning kräver nämligen utbyte av varor, vilket är
H:s uppgift. Till H:s tjänster eller funktioner kunna
räknas uppsamling, standardisering, klassificering,
emballering, transport, lagring, finansiering,
riskfördelning och försäljning. När det gäller jordbrukets
produkter, kan handeln uppdelas på tre grupper,
nämligen insamlande eller uppköpshandel, utjämnande
eller partihandel, samt fördelande eller minuthandel.
Den insamlande H., som för övrigt är karakteristisk
just för jordbrukets produkter, börjar med
uppsamling av de enskilda producenternas saluöverskott och
fortsätter, tills den utjämnande H. tar vid. Dennas
uppgift är bl. a. att tjäna som en varureservoar, där
varorna på grund av produktionens säsongmässighet
och delvis även konsumtionens samlas i olika mängder
vid skilda tider av året. Det är den utjämnande H:s
vidare uppgift att utjämna varutillgången såväl i
tiden, från tid till annan, som i rummet, från
överskotts- till underskottsområden. Den fördelande H.
har att i sista hand mellan konsumenterna fördela
varutillgången. H. med jordbrukets produkter
om-händerhaves ifråga om insamlande H. och delvis även
partihandel till omkring 65 à 70 procent av
jordbrukarnas ekonomiska föreningar. Minuthandeln med
livsmedel beräknas till omkring 80 procent att ombesörjas
av enskilda handlare och återstoden av
konsumtionsföreningar samt jordbrukarnas försäljningsföreningar.
Handelsvägarna för jordbrukets skilda produkter
äro mycket olika. Flertalet varor passera dock
ovannämnda tre grupper av handelsorgan. Vissa,
huvudsakligen färdiga konsumtionsvaror, såsom potatis,
frukt och ägg, passera till och med i viss utsträckning
tvenne partihandelsorgan. För frukt och potatis
uppträda de båda partihandelsorganen i form av
huvud- och undergrossister, för ägg i form av ett
partihandelsorgan inom produktionsområdet och ett
på konsumtionsorten. Andra jordbruksprodukter
(råvaror) passera icke alis något partihandelsorgan,
såsom till exempel sockerbetor och den del av
bröd-spannmålen, som levereras direkt till vederbörande
industrier. De flesta inom jordbruket producerade
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
