Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klöver
Klöver
på bekostnad av de mera varaktiga, och den odlade
K. är därför ej så uthållig som den vilda. — Sedan
gammalt har man av den odlade rödklövern urskilt
två huvudtyper, den tidiga (var. praecox Lindhard)
och den sena (var. serotinum Lindhard). Mellan dessa
finns dock icke någon skarp gräns och man brukar
numera även urskilja en medeltidig. I allmänhet
äro de sena typerna mera varaktiga än de tidiga.
Bland avvikande typer kan nämnas den vitblommande,
som är vanlig i t. ex. tlltuna-stammen. Den tidiga K.
blommar tidigt, ger god skörd första året och en
mycket god återväxt efter slåttern. Den har
emellertid dålig vinterhärdighet och bör endast användas i
ettåriga vallar i trakter med milt klimat; den
betecknades förr vanligen som schlesisk K., men nu
finnas även tidiga svenska stammar. Den svenska
senklövern blommar 2—3 veckor senare än den tidiga,
är vinterhärdigare och ger därför god skörd i 2 eller
3 år, är bladrikare, finare och äggviterikare samt
motståndskraftigare mot klöverål och klöverröta; vid tidig
slåtter ger den god återväxt.
Jämte utländskt frö av rödklöver, som numera
endast i ringa omfattning införes, och svenskodlat
frö av utländska stammar, ha vi numera ett ganska
rikhaltigt material av goda svenska lokalstammar
från olika delar av landet jämte ur dessa uppdragna
mera enhetliga förädlingar. Bland viktigare stammar,
som fröodias i vårt land kunna nämnas följande av
dansk eller svensk härkomst: tidiga: Hammenhögs
Essi, samt de danska Tystofte nr 40 och Hjelm,
medeltidiga: Hammenhögs Lindby, den skånska Harrie och
den danska Hersnap, medelsena: de skånska Spannarp
och Karaby, båda, men i synnerhet den förra tämligen
resistenta mot klöverål och klöverröta, den blekingska
Wambåsa, Svalövs Merkur, uppdragen ur Spannarp
och utmärkande sig genom ännu högre resistens mot
ål och röta än denna, och den ångermanländska Offers;
sena: den uppländska Ultuna, Svalövs renodlade (ur
sörmländsk K.), Holmbergs Göta (ur östgötaklöver)
och Weibulls Smaragd (ur finsk K.).
Genom att bestämma inblandningar, särskilt
ogräsfrön, vilka äro karakteristiska för olika länder, kan
man fastställa fröets härkomst. Då numera allt
importerat frö eosinfärgas och importen av rödklöver är
betydligt mindre än tidigare, spelar en dylik
härkomstbestämning icke längre samma stora praktiska
roll som förut.
Odling: Rödklövern kan odlas på alla icke
vattensjuka eller alltför torra mineraljordar och på
kvävefattiga torvjordar, dock under förutsättning, att
kalkhalten är något så när hög; på kalkrik lättlera trivs
den bäst. Den har ett stort vattenbehov, särskilt före
midsommar, och på mycket starkt torrlagda marker
går den icke särskilt bra. På grund av risken för ål
och röta bör den icke återkomma alltför ofta i
cirkulationen. Understundom odlas den i renbestånd, vanligare
är dock att den odlas i blandning med gräs (se Vall).
Förr brukade man ofta så fröet i hylsa, d. v. s. med
baljorna och de vissna blomresterna kvarsittande i
syfte att skydda fröet mot torka och säkerställa
groningen. Numera är denna metod i stort sett
övergiven. Ofta är en stor del av fröet hårt och det behöver
då nötas kraftigt för att minska halten hårda frön.
Sådden bör ske på våren, helst med radsåningsmaskin.
— Fröets 1 000-kornvikt är 1,5—2,2 g. För
stats-plombering kräves 97 % renhet och 80 % grobarhet.
Fordringarna med avseenden på ogräshalten framgår
av tabell 1.
Tab. 1. Kvalitetsfordringar på klöverfrö.
Fröslag Högsta antalet ogräsfrön pr kilogram vid
Försäljning [-Statsplom-bering. Kvalitets-plombering-] {+Statsplom- bering. Kvalitets- plombering+}
total [-svårare-] {+svå- rare+} total [-svårare-] {+svå- rare+} total [-svårare-] {+svå- rare+}
Rödklöver .. 10 500 1 200 3 500 400 750 75
Alsikeklöver. 12 000 900 4 000 300 1 000 75
Vitklöver .. . 36 000 600 12 000 200 3 000 75
Utsädesmängden beräknas efter 20 kg/ha vid
rensådd. — För fröskörd avsättes vanligen ett stycke
av vallen, där K. bildar ett tätt och jämnt bestånd.
Av tidig K. tages ofta först en tidig slåtter och sedan
fröskörd på återväxten. Härigenom erhålles ett jämnare,
bättre moget och ogräsfriare frö. Beträffande
odlingsåtgärder m. m., se f. ö. Vall och Fröodling.
Rödklöverns svåraste parasiter äro klöverrötare,
svamparna Sclerotinia trifoliorum och Mitrala
sclero-tiorum, och klöverålen, nematoden Tylenehus
devasta-trix; mindre betydelsefulla äro mjöldagg, Erysiphe
martii, och klövermöglet, Perenospora. På fröskördar
förorsakas stundom svåra skador av klöverspetsviveln,
Apion apricans.
Skogsklöver (T. medium L.) Huds.) är mycket lik
rödklövern men skiljer sig från denna genom en mycket
seg, krypande rot, spensligare, nedliggande, talrikare,
ogrenade, nästan mattlikt hopade stjälkar, smalare
småblad, längre och smalare blomhuvud, mörkare
röda blommor och brett ovala frön. Förekommer
allmänt i hela landet på torra ängsmarker och i
okultiverade hagar. Något större värde som foderväxt har
den ej.
Blodklöver (T. incarnatum L.), en ettårig art med
upprät, vanligen ogrenad, luden stjälk, smala spetsiga
huvuden av blodröda blommor och ljust rödgula, ovala
frön med 1 000-kornvikten 3,5 g. Växer vild i södra
och mellersta Europa och odlas där som grönfoderväxt.
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
