Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöverfrönötare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klöverfrönötare
Klöverröta
mot en med slagor försedd sko, vilken omsluter hela
slagtrumman. Denna sko inställes genom
förskjutning i axelns längdriktning. Fröna inmatas vid den
smalare ändan av den koniska skon och tagas ut vid
den vidare ändan. Ofta är K. direkt förbunden med en
frörensningsapparat, så att de tomma hylsorna jämte
föroreningar och ev. från hylsorna ej befriade frön
kunna avskiljas. För att erhålla ett förstklassigt frö
bör det efteråt rensas med specialmaskiner i frörenseri.
K. måste skötas ytterst omsorgsfullt. Cylinderns
inställning och varvantal är av stor betydelse för resultatet.
Beskaffenheten av den vara, som skall nötas, inverkar
även. Fröklöver från ett torkår måste nötas försiktigare
än fröklöver från ett fuktigt år, då hylsorna i första
fallet lättare bortnötas. Kan nötningen ske vid
inkörningen av den torra varan, är detta det bästa. Nötning
i stark kyla åstadkommer ofta skador å fröna, som
då äro sköra. Felaktig nötning medför sönderslagna
och skadade frön; en typisk nötningsskada är brott på
groddarna. Av en idealisk K. fordrar man, att den skall
ge ett väl nött frö utan att skada detta. Samtidigt
bör den dock arbeta så hårt, att den ofta förekommande
hårdskaligheten, så långt möjligt är, upphäves.
Klövergräsblandning, se Grönfoder. Ew. Å.
Klöverhalm, se Halm.
Klöverhö, se Hö.
Klövcrmjöldagg, se Mjöldagg.
Klövcrmögel (Peronospora trifolii), benämnas
sammanfattande ett flertal inbördes närbesläktade arter av
bladmögel*, vilka angripa klöver och lucern. K.
förorsakar bleka fläckar på bladen, ofta som breda
tvärband, vilka på undersidan täckas av ett gråviolett
mögel. I det inre av bladen bildas övervintrande
äggsporer. Störst blir skadan på lucern, vars blad vissna
och avfalla. K. uppträder ofta fläckvis i fälten; sådana
fläckar böra tidigt avmejas till förhindrande av
svampens vidare spridning samt äggsporbildning.
Th. Lfs.
Klövernöt, se Klöverfrönötare.
Klöverpyramid. I Tyskland brukas under namn av
»Kleereiter» ett slags torkställ för hö, som också kommit
i bruk i Danmark och södra Sverige under namn av
K. Den består av tre ben av c:a 2,5 m längd, i toppen
förenade med en grov ståltråd liksom en axel. 60 cm
från nedre ändan är å samtliga stänger en
ståltrådsögla anbragt. I varje ögla instickes den ena änden av
en stör, den andra änden lägges upp på den
överskjutande störänden från bredvidstående ben (se fig.).
Höet ligger visserligen fritt från marken och blir
något luftigare upplagt än vid volm, men metoden
förmår ej mäta sig med hässjan. Höet måste vara
nästan volmtorrt, innan det kan läggas på K. En K.
rymmer mellan 200 och 250 kg hö. N-g.
Klövcrrost, se Rostsvampar.
Klöverpyramid (ställning).
Klöverröta, av den till säcksvamparna hörande
Sclero-linia trijoliorum förorsakad sjukdom hos klöver, lucern
m. fi. foderbaljväxter. Tillsynes samma svamp är
tillfälligtvis anträffad på åtskilliga växter av andra
familjer. På klövern visar sig sjukdomen vanligen på
hösten av insåningsåret i att små mörka fläckar
uppträda på bladen; fläckarna utbreda sig hastigt, så att
bladet redan efter några dagar är brunt och slappt.
Svampen vandrar vidare genom bladskaftet ned i
hjärtskottet, vanligen medförande plantans död.
Särskilt kring rothalsen bildar mycelet vita dynor, som
efterhand tätna och hårdna till oregelbundna klumpar
(sklerotier), vilka som färdiga ha kolsvart färg; stundom
ha de en ärtas storlek, stundom äro de ytterst små.
Efter längre el. kortare tids vila och då tillräcklig
fuktighet förefinnes, ge sklerotierna (vanl. på hösten)
upphov till bruna fruktkroppar, som ha formen av
en flat skål (intill y2 cm vid) på smal fot. Skålens
översida är klädd med ett tätt lager av sporsäckar, som
efter mognaden utslunga säcksporer. Genom dessa
infekteras bladen. Frän blad till blad och även utefter
marken kan svampen utbreda sig genom mycelet. I
allmänhet uppträda de värsta skadorna under första
bruksåret, men även äldre vallar angripas. På angrinpa,
men överlevande plantor kunna sklerotier bildas i
baljorna och spridas med fröet. — Arter och stammar
av klöver äro i olika grad mottagliga för K. Av
rödklöver är den tidiga, »schlesiska», mer mottaglig än
senare, nordiska stammar; mellan de sistnämnda finnas
dock även stora skillnader i resistens. Käringtand
.502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
