Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnavfall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvarnavfall
Rågkli Vetekli Kornkli Kornskal Havrekli Havreska]
Torrsubstans 87,0 87,0 87,0 87,0 87,0 87,0
Kg per fe (g) 1,34 1,42 1,44 1,9 1,9 2,8
» » » (s) 1,31 1,40 1,56 — 2,1 —
» » » (h) 1,37 1,48 — — — —
Smältbar äggvita:
V /o 9,6 9,9 6,4 4,0 3,8 1,3
pr fe (g), gram 120 140 90 80 70 40
Ovan angivna näringsvärde avser kli erhållet vid
medelhög utmalning’. Vid låg utmalning, d. v. s. då
förhållandevis litet mjöl uttages, erhålles ett
värdefullare kli och vice versa (se Målning).
I marknaden finnes grovt och fint kli, av vilka
det senare anses värdefullare, men stundom är det
fina kliet endast grovt sådant, som malts, varför
kliets grovlek säger föga om kvaliteten.
Brödsädeskliets sammansättning är betydligt
gynnsammare än korn- och havrekliets. Havreskal är ett
dåligt foder, som närmast motsvarar bättre halm.
Detta fodermedel finfördelas ofta och blandas in i kli
eller fodermjöl, varigenom dessas näringsvärde
sjunker. Som ovan anförts böra därför större partier kli
endast köpas med giltig analysattest bifogad.
Kli av råg och vete är ganska äggviterikt. Kliet är
synnerligen rikt på fosforsyra. Dess dietiska verkan
är god, då det är något lösande.
Till mjölkkor är särskilt vetekli ett högt värderat
fodermedel, medan rågkli har större användning till
hästar. Till svin bör kli endast användas till
avels-svinen. I hönsens foderblandningar tages gärna kli
med, då det gör blandningen »lätt».
Vete- och råggroddar erhållas vid förmalningen av
dessa sädesslag i vissa kvarnar. De äro värdefulla
fodermedel med ett reduktionstal av omkr. 1,0. Den
per fe ingående mängden smältbar äggvita uppgår till
c: a 200—225 g. F. J—l.
Kvarnmott (Ephestia kiihniella ZELL.) kallas en
liten fjäril, som med hopslagna, grå vingar mäter
c:a 12 mm i längd. Bakvingarna äro nästan vita.
Denna fjäril kan vara ytterst allmän i lokaler, där
mjöl produceras eller förvaras, och kommer också
från sådana platser lätt till bagerier och
matvarubutiker. Honorna lägga knappt % mm långa, ovala
och gulvita ägg. Ur dessa komma larver, som
småningom nå en längd på 12 mm och då äro gråvita med
en svag grön- eller rödaktig anstrykning samt
gulbrunt huvud. Dessa larver draga, varhelst de gå
fram, fina spinntrådar efter sig, vilket medför, då
larverna äro talrika, att såväl mjölet som övriga
passande födoämnen och kanske även andra föremål bli
- Kvickdrag
överdragna med en tunn vävnad. Småningom kunna
dessa vävnader bli allt tätare och solidare och fästa
då så hårt vid underlaget, att man måste använda
verktyg för att bekvämt lösgöra dem. Om K. får ostört
föröka sig i en sådan industriell anläggning som en
kvarn, kan det vålla mycket stora olägenheter, ty
larverna nästla sig in överallt, täppa till maskorna i
siktduken, spinna tjocka vävnader i transportrören
och förorena de färdiga produkterna i bingar och
säckar. Från bagerierna följa de lätt med t. ex.
knäckebrödspaketen ut till allmänheten. Även med den
noggrannaste renhållning torde det vara svårt att
fullständigt utrota denna insekt inom större lokaler.
I sådana fall måste man vanligen tillgripa
desinfektion med cyanväte. A. T.
Kvarnsten, se Sandsten.
Kvarts är vårt vanligaste mineral*, som rikligt
förekommer i de flesta berg- och jordarter. Några
bergarter bestå nästan uteslutande av K., t. ex. kvartsit
och vissa sandstenar. K. består av kiselsyra
(kisel-dioxid) och har stor användning i den kemiska
industrien, t. ex. vid glasbruken. K. utmärkes av stor
hårdhet, stor kemisk resistens, hög smältpunkt och
härdighet gentemot hastiga temperaturväxlingar. Dessa
egenskaper ha givit K. vidsträckt användning till ett
flertal ändamål inom fabriker och laboratorier.
Alldeles ren K. är vattenklar. Stundom förekommer den
vackert kristalliserad och kallas då bergkristall. Smärre
inblandningar giva K. olika färger, t. ex. i
halvädelstenarna röktopas, ametist, jaspis, agat, opal
m. fi. De sistnämnda äro något vattenhaltiga. Flinta
består av oren kiselsyra, med inblandning av
organiskt kol. Flinta är vanligen brunsvart eller gul och
användes förr till elddon och redskap. Stenåldersfolkens
yxor, knivar m. m. voro oftast förfärdigade av flinta.
De naturliga finkorniga slipmedlen trippel, bergmjöl
och kiselgur bestå till större delen av kiselsyra.
P. E.
Kvartsit, se Bergarter.
Kvartslampa, se Ljus och Vitaminer.
Kvast, se Blomställning.
Kvesa, kvesved eller bittersöta (Solanum
Dulca-mara) är en halvbuske av nattskattefamiljen med
slingrande skott, äggrunda eller djupt parflikiga blad,
violetta blommor med gula ståndare och röda bär.
Den är ganska allmän i södra och mellersta Sverige,
mest på fuktiga ställen bland buskar. Den har
medicinsk användning. H. G. S.
Kvickdrag eller lungemfysem är en hos häst
förekommande kronisk, utan feber förlöpande lungsjukdom.
K. består i en genom luftrörskatarr uppkommen
förträngning av de finare luftrören, varigenom luftens
passage försvåras. Samtidigt äro luftblåsorna
(lungal-veolerna) sjukligt utvidgade och ha mer eller mindre
.546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
