Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mag-mellangärdsinflammation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mag-mellangördsinf lam mation
Mag- och tarmkatarr
eller i fodret, så att de kunna upptagas av nötkreatur.
Insjuknat djur bör snarast komma under
veterinärbehandling. I vissa fall kan operativt ingrepp vara
indicerat. N. L.
Magnesium, kemiskt grundämne med tecken Mg,
mycket lätt, rätt mjuk, silvervit metall, som i luften
överdrages av ett vitt oxidskikt, som skyddar mot
vidare förändring; vid upphettning brinner metallen
med bländande vitt ljus (blixtljus för fotografering
m. m.) till samma oxid. Legeringar med magnesium
som huvudbeståndsdel (jämte aluminium och ibland
även andra metaller) ha växande teknisk betydelse
(elektron, Dow-metall, magnalium), då de förena
hållfasthet med mycket låg specifik vikt.
M. förekommer allmänt i naturen i karbonat (rent i
magnesit, vanligare tillsammans med kalksten i
dolomit och dolomitisk kalksten), silikat (olivin, talk,
täljsten, asbest, ingår även i de viktiga jordmineralen
biotit och hornblende), samt i saltavlagringar som
klorid och sulfat (då i regel som dubbelsalt med
kaliumsalter, t. ex. kainit och karnallit).
Av magnesiumföreningarna ha oxiden (magnesia
usta) och ett basiskt karbonat (magnesia alba)
medicinsk användning mot överskott av magsyra. Den
förra användes även som polermedel, och på grund av
sin svårsmälthet till deglar för höga temperaturer,
inklädning av Bessemer- och Martinugnar, högeldfast
tegel. Oxiden bildar i blandning med kloriden s. k.
magnesiumcement, som med olika tillsatser använts
till bl. a. golvmassa, stenkitt, knappar, biljardbollar
m. m. Sulfatet (engelskt salt, på grund av sin liksom
de flesta andra Mg-salter bittra smak även kallat
bittersalt) användes som avföringsmedel, är en
verksam beståndsdel i många hälsobrunnar, t. ex. Epsom
och Karlsbad.
M. har stor betydelse för det organiska livet,
framförallt de gröna växterna, då det är en av
byggnadsstenarna i det gröna växtfärgämnet klorofyll. Halten
av M. i jorden torde nästan alltid vara tillräcklig, och
tillförsel sker oftast oavsiktligt med bisalter i särskilt
lågprocentiga kalisalter och i av dolomitisk kalksten
framställd kalk. H. E-r.
Magnet. Vissa i naturen förekommande arter av
svartmalm ha förmåga att attrahera järnföremål. Man säger
att malmen är magnetisk. Man kan av stål framställa
mycket starkare M.- Har man en stav, som är
magneti-serad, är den magnetiska kraften koncentrerad till
stavens båda ändar, de s. k. polerna. En fritt
upphängd stavmagnet inställer sig så, att ena polen,
nordpolen, alltid pekar åt norr, den andra, Sydpolen,
alltid åt söder. För kraftverkan mellan två M. gäller,
att två nordpoler och två sydpoler stöta bort varandra,
medan en nordpol och en sydpol attrahera varandra.
En konstgjord M. kan endast framställas av stål.
Placeras en stav av mjukt järn i närheten av en M.,
blir järnstaven själv en M. Den ända av staven, som
ligger närmast en av Mrs poler, blir själv en pol, men
av motsatt slag. Då nu två poler av motsatt slag komma
att ligga nära varandra, så attraheras staven av M.
Om den permanenta M. borttages, försvinner
magnetismen i staven av mjukt järn. På liknande sätt
förhåller sig en stav av stål, men med den skillnaden,
att magnetismen ej försvinner, då den permanenta
M. borttages.
En M. liksom ali annan materia är uppbyggd av
små delar. I järn äro dessa delar små M. I ett
omagneti-serat järnstycke ligga delarna oordnade. Utåt
upphäva de då varandras verkningar. Magnetiseras
järnstycket, vrida sig småmagneterna, så att nordpolerna
peka åt samma håll. Inne i M. komma nordpoler och
sydpoler att ligga nära varandra och de upphäva
varandras verkningar. Så ej vid stavens båda ändar.
I stål förblir småmagneterna ordnade; man får en
permanent M. I mjukt järn däremot försvinner snart
ali ordning, sedan magnetiseringen upphört.
Ej endast järn utan även nickel och kobolt m. fi.
ämnen äro magnetiska.
Jorden är själv en M. Då man benämnt den ända
av en stavmagnet, som inställer sig åt norr, för
nordpolen, så måste jordens magnetiska sydpol ligga åt
norr och den magnetiska nordpolen åt söder. Denna
egenskap hos jorden har stor betydelse för samfärdseln
över haven. Med hjälp av en liten magnetnål,
kompassnålen, kunna fartygens kurser bestämmas. Det är
endast på jämförelsevis få orter, som kompassnålen
inställer sig exakt i riktningen norr—söder. Detta
beror bl. a. på att de geografiska och magnetiska
polerna ej sammanfalla. Magnetnålens avvikning från
nord—sydlinjen kallas missvisning eller deklination
och den kan både vara östlig och västlig. I Stockholm
är den 2° västlig. H. J-n.
Magnctapparat, se Förbränningsmotorer.
Magnetit, se Mineral.
Magnetkis, se Mineral.
Magnocaricetumtorv, se Lösa avlagringar.
Mag- och tarmkatarr förekommer hos samtliga
husdjur. M. kan bero på flera olika orsaker. En av de
vanligaste är fel i utfodringen, såsom för hastiga
ombyten, överfodring, hårdsmälta, skämda, frusna eller
mögliga fodermedel. I vissa fall är infektion orsaken.
M. kan förlöpa akut eller kroniskt. De mest
framträdande symtomen vid en akut M. äro upphörd
foderlust, någon temperaturförhöjning, hos idisslare
därjämte upphörd eller förlångsammad idissling med
nedsatt förmagsarbete; hos svin och köttätare
förekommer ofta kräkning. Avföringen kan ibland vara
av fastare konsistens än normalt. I andra fall
förekommer diarré. Vid kronisk M. växla symtomen avse-
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
