Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syra
Syre
Syra. Fig. 1. Rödsyra.
allmänt odlats för användning ungefär på samma
sätt som spenat, men den sura smaken, beroende på
en betydlig halt av oxalsyra, har efter hand gjort
den mindre omtyckt och lett till dess försvinnande
från trädgårdarna. På samma sätt kan emellertid
även ängssyra (R. Acetosa), allmänt vild i vårt land,
användas, under det att några av de storvuxna arterna,
såsom skräppesyra eller gårdsskräppa (R.
domesticus), tomtskräppa (R. obtusifolius) och
krussyra (R. crispus), uppträda som ogräs på gräs-
Syra. Fig. 3. Tomtskräppa.
bevuxen mark. Den förstnämnda är spridd över hela
landet och särskilt ymnig norrut, de bägge andra ha
en mera sydlig utbredning. Alla tre ha stora breda
blad i rosett och hög, rikt förgrenad blomställning.
De små tretaliga blommorna äro gröna eller rödaktiga,
och nötterna äro skarpt trekantiga, blanka, rödbruna.
Dessa arter äro emellertid jämförelsevis lätta att
motarbeta, då man kan draga upp plantorna, vilkas
pål-rot lossnar, om jorden icke är alltför hård och torr.
Ett besvärligare ogräs är dock rödsyra eller bergsyra
(R. Acetosellà), som särskilt på torra backar kan
uppträda massvis. Den är en liten, låg ört med spjutlika
blad, vars stjälk avslutas av en mer eller mindre
axlik samling av små gröna eller röda blommor,
han-och honblommor på skilda stånd. Nötterna äro röda,
blanka, trubbkantiga och mycket små. Spridningen
sker dock ej endast genom dessa utan därjämte i
betydlig omfattning genom rotskottsbildning från
vågrätt krypande rötter. Rödsyra är emellertid i ganska
hög grad kalkskyende och trivs överhuvud bäst på
mager jord. Dess utbredning är synnerligen
vidsträckt. H. G. S.
Syraväckare, se Syrväckare.
Syre, kemiskt grundämne med tecken O, är det i de av
oss kända delarna av jordklotet allmännaste av alla
grundämnen; mycket nära hälften av dettas materie
utgöres av S. Endast en ringa del förekommer i fri
form i luften och löst i vatten, medan den vida
övervägande delen är bunden vid kisel (silikat), aluminium,
väte (vatten) etc.
Förbränning* är ett ämnes förening med syrgas.
Vid förbränning av organiska ämnen bildas framför
allt kolsyra och vatten av de ingående kol- och
väteföreningarna; samma produkter alltså som bildas vid
förbränningen i den levande organismen och avskiljas
vid andningen. H. E-r.
Syra. Fig. 2. Krussyra.
918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
