Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viola
Virke
av ringa betydelse på grund av sin litenhet. De
odlade penséerna, numera mycket mångformiga, äro
korsningsprodukter av V. tricolor och andra
närstående arter inom samma grupp. I de fleråriga penséerna
ingå dock även andra mindre tricolor-lika arter i
korsningen, såsom den även i trädgårdar allmänt odlade
Hornviol (V. cornuta). H. G. S.
Vippa, se Blomställning.
Virke eller ved, den förvedade cellmassan hos
trädartade växter, uppbygges av celler av olika slag,
vilka alla äro långsträckta i stammens längdriktning
och ha mer eller mindre starkt förtjockade väggar.
Vedceller, i inskränkt bemärkelse, ha uteslutande
mekanisk uppgift, äro i färdigt tillstånd döda och bestå
då huvudsakligen av en starkt förtjockad vägg utan
nämnvärt cellinnehåll. Även kärl och trakeider äro döda
-Kambium,
-Primnr märgstråle.
-Sékimdàr märgstrålt
-Köjtul
-SpTmL
-Marg
-Bast
■Bark,
Virke. Fig. 1. Schematiskt tvärsnitt av en trädstam.
celler. De tjäna huvudsakligen vattentransporten och
ha väggarna ring-, nät- eller spiralformigt förtjockade.
Kärlen bestå av på varandra ställda celler med
upplösta skiljeväggar och kunna bliva intill 0,3 mm vida
(ek, ask o. dyl. grovporiga trädslag) samt bilda
oavbrutna ledningsbanor av flera meters längd.
Trakeider-na äro finare och bestå var för sig av en enda cell
med en genomsnittlig längd av intill 1 mm. Hos vissa
trädslag, t. ex. granen, äro de dock ända till 9 mm långa,
vilket är den viktigaste anledningen till detta
trädslags lämplighet för pappersmassefabrikation (»lång
fiber»). V. innehåller även levande, tunnväggiga celler,
i vilka näring transporteras och lagras och som dels
förekomma utmed kärlen, dels bilda radiärt ställda
märgstrålar, vilka upprätthålla förbindelsen mellan
stammens inre och yttre delar och ur virkesteknisk
synpunkt äro av betydelse, emedan de giva vissa
trädslag, såsom ek, bok och lönn en önskad glans och
ljusbrytande förmåga. Här och där i virket finnas
harts-kanaler, innehållande kåda*. Dylika finnas ej i
lövträdsvirke. Barrträdens ved saknar kärl. Den utanpå
V. förekommande barken är en skydds- och ej en
styrke-vävnad och är därför otjänlig för de flesta ändamål,
vartill V. användes. I kambiet, eller saven, ett mellan
bark och ved förefintligt tunt cellager, sker vir-
kets tjocklekstillväxt. På grund av denna tillväxts
utpräglade periodicitet uppkomma vedens årsringar,
i vilka man särskiljer den lösa, ljusa vårveden, bildad
av stora, tunnväggiga celler, och den fasta, hårda,
oftast mörka höstveden, uppbyggd av små tjockväggiga
celler. Hos barrträden uppbygges en grov årsring
huvudsakligen av vårved. Snabbvuxet barrträdsvirke
är därför lösare än senvuxet. Lövträdens virke är
mera ensartat och skillnaden i konsistens mellan
vår- och höstved är mindre än hos barrträden.
Årsringarnas bredd ökas, om trädet har riklig
näringstillgång och belysning, samt beror därför även på de
assimilerande bladens mängd, d. v. s. kronans storlek;
vid skogsskötsel är det därför av vikt att genom
lämplig beståndsvård* sörja för att träden få tillräcklig
näringsrymd i jorden och väl utvecklad krona. Tillväxten
avtager, då träden åldras, så att årsringarna slutligen
bliva knappt märkbara. Årsringarna äro tunnast något
över brösthöjd men ökas både uppåt och nedåt, så att
stammen i sin mellersta del under gynnsamma
förhållanden kan närma sig cylinderform.
Hos de flesta trädslag uppehållas livsprocesserna i
veden endast av det yttre lagret, splinten (vit-, ytved),
medan de centrala delarna småningom förlora sin
uppgift att transportera och upplagra vatten och näring
och övergå till död kärnved med uteslutande mekanisk
uppgift. På grund av impregnering med garvämnen,
färgämnen, hartser, kiselsyra, gummiartade kroppar
m. m. erhåller kärnveden ofta en mörkare färg och
samtidigt ökad styrka, tyngd, hårdhet och
motståndskraft mot röta (tall, lärk, ek, ask, alm m. fi.). Hos
träd, där kärnveden ej är färgad (gran) eller som sakna
tydligt utbildad kärna (björk, bok, asp), har denna
impregnering ej ägt rum, varför dylikt V. i regel är
mindre motståndskraftigt.
V:s beståndsdelar äro huvudsakligen cellulosa, som
gör V. segt och smidigt, samt lignin, som åstadkommer
dess elasticitet. Torrt granvirke har ungefärligen
följande sammansättning: cellulosa 53 %, lignin 29 %, socker,
gummi, stärkelse m. m. 14 %, kåda 3,3 %,
äggviteämnen 0,7 %. I samtliga dessa ämnen ingår kol som
väsentlig beståndsdel. Omkring 50 % av V. utgöres
sålunda av kol, vilket förklarar V:s användning för
framställning av träkol. (Se Kolning.) Därjämte
innehåller ved omkring 6 % väte, 43 % syre samt mindre
mängder kväve och aska. Vid kemisk
pappersmassefabrikation skiljer man den värdefulla cellulosan från
V:s övriga beståndsdelar.
Oregelbundenheter och felaktigheter hos V.:
Girvuxenhet förekommer ofta hos äldre träd, i det att
vedtrådarna gå i sned riktning i en kring stammens
längdriktning gående spirallinje. Masur kan förekomma å
större delar av stammen eller såsom knölar (kotor) å
stam och grenar hos de flesta trädslag men är särskilt
1017
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
