Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - Husdjurens härkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av utomeuropeiska slag anses Asiens och Afrikas småvuxna getraser
samt Mindre Asiens silkesbåriga Angoraget härstamma från bezoargeten,
den senare dock enligt andra från Himalaya-trakternas vilda skruvget,
C. Falconeri, som också anses som stamformen till de silkeshåriga Kashmir-
och Tibet-getterna.
De i assyriska bilder återgivna getterna (fig. 22) med hängande öron och
vridna horn liksom den i Syrien och Egypten förekommande Mambergeten
hänföras än till bezoar-, än till skruvgeten. Mambergeten och den mer
kortörade Nil-geten, C. œgyptiaca, förekomma avbildade på äldre egyptiska
skulpturer.
Östasiens getraser anses härstamma från den i Himalaya vildlevande,
skägglösa halv- eller får-geten, C. jemlaica, eller av korsning mellan denna
och skruvgeten.
SVIN. De äldsta fynden av ben av tamsvin i Mellaneuropa ha gjorts i
de schweiziska pålbyggnadernas yngsta stenålderslager. De tillhörde ett
småvuxet slag, vilket betecknats som torvsvin, Sus palustris. I något yngre
lager vid samma boplatser ha funnits ben av ett större slag, som kallats
hussvinet, S. domesticus. Av dessa anses det senare avgjort tillhöra det i
Europas skogar in i nutiden kvarlevande vildsvinets, Sus scrofa, typ, och
även ben av ett mindre slag av samma typ ha påträffats i nordtyska
fornlämningar. Torvsvinet anses däremot närmare överensstämma med
tamsvinen i Asien, som föras till en egen art, S. indicus, vilka skilja sig från
det förra bl. a. genom kort, bred, hög skalle och framåt divergerande
kindtandrader.
Då emellertid övergångar finnas mellan dessa olika typer samt
torvsvinets avvikelser från hussvinet äro sådana, som pläga följa med det tama
tillståndet, ha senare forskare ansett dem tillhöra samma art, S. scrofa.[1]
Däremot synas det syditalienska eller romerska samt det ungerska
krushåriga svinslaget snarare tillhöra den indiska typen, vilken även
förekommit vild i Afrika. En i Portici funnen antik bronsbild visar denna typs
karaktärer,[2] och även i Egypten och Asien har tamsvinet från förhistorisk tid
tillhört densamma.
Svinet förekom i äldre historisk tid huvudsakligen i skogstrakter men
ej på stepperna och saknades sålunda hos nomadfolken i Osteuropa och
främre Asien samt hölls föga hos de semitiska folken. I norra och
mellersta Europa fanns tamsvin av både torv- och hussvinstypen in i senaste tid,
då den förra undanträngdes dels av storvuxnare lantsvin av den senare, dels av
förädlade slag av hussvinet, uppblandat med romanska och kinesiska svin.
HUND. Stenåldersfolken i Europa hade en hund av spetstyp, vanligen
betecknad som torvhund, Canis familiaris palustris. Den anses av Keller
härstamma från den Kaukasiska schakalen, S. aureus, vilken antages
tidigare hava haft stor spridning i Europa. Nutidens spetsar anses också hava
samma härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
