Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - De viktigaste odlade växternas härstamning och tidigare odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprung från Afrika, Indien eller Kina olika meningar uttalats. Enligt
Körnicke och Werner (Handb. I, 300) är den i många länder som ogräs
förekommande Andropogon halepensis den vilda stamformen till morhirs.
RIS, Oryza sativa, är ursprungligt vildväxande i södra Asien och odlades
i Indien redan före den ariska invandringen. Strabon omtalar det som
odlat även i Baktrien, Babylonien, Susiana och nedre Syrien. Även i Kina
anses det som inhemskt, men då det icke påträffats vildväxande där, är mer
antagligt, att det införts dit från Indien. Det synes ej hava odlats i det gamla
Egypten, men enligt Strabon odlades det av garamonterna söder om
Carthago. I Europa har det antagligen införts först av araberna i 8:e
århundradet till Spanien och i det 9:e till Sicilien.
MAJS, Zea Mays, som européerna vid sin ankomst till den nya världen
funno i allmän odling, överfördes år 1520 till Spanien, varifrån den fördes
till Frankrike (1535), Italien (1560), Sydtyskland och Ungern. Dess odling
har sedan spritts till alla delar av jorden, där dess fordran på värme kan
tillfredsställas. Namnet turkiskt vete, som använts i Frankrike och
Tyskland, tyder på ett antagande, att majs kommit från sydöstra Europa, vilket
dock lika som förmodanden, att den i förhistorisk tid oHlats i Egypten,
Ostindien och Ostasien, saknar grund.
ÄRTER. Av släktet Pisum är den brokblommiga, P. arvense, inhemsk i
Medelhavsländerna men odlades ej där i äldre tid, under det att den
vitblommiga, P. sativum, vilken ej är känd som vild, antagligen odlats i Italien,
Grekland och alpländerna redan i förhistorisk tid. Frön av densamma ha
anträffats i bronsålderslager vid pålbyggnader i Schweiz och Savojen.
Likaså ha vitblommiga ärter sedan gammalt odlats i Egypten och Indien, varifrån
de i senare tid torde hava införts i Kina. Däremot synes den icke ha odlats
av gamla tidens semiter.
I den klassiska litteraturen förekommande uppgifter om Pisum och
åtskilliga andra baljväxter äro dock osäkra beträffande den art de avse.
LINSER, Ervum lens, antages vara ursprungligt inhemsk i västra Asien
och Medelhavsländerna, och de gamla namn, med vilka arten betecknas i
semitiska, romanska och slaviska språk, göra det antagligt, att den tidigt
varit i vidsträckt odling. Dess frön ha anträffats i yngre stenålderslager i
Schweiz och Italien och i norditalienska pålbyggnader från bronsåldern.
Linser odlades allmänt i det gamla Egypten, hos de semitiska folken (Esaus
ärtvälling!), i Grekland och Italien.
VICKER, Vicia sativa, anses härstamma från den i Medelhavstrakterna
vildväxande V. angustifolia. Den omtalas som odlad hos romarne först vid
tiden omkring Kristi födelse.
KIKÄRT, Cicer arictinum, anses härstamma från orienten, och då den har
namn i sanskrit, har den antagligen varit odlad tidigt hos de ariska folken.
Om den i de homeriska sångerna omtalade erebinthos betecknat denna art
eller vanliga ärter, är ovisst, likaså om den odlades av de semitiska folken
och de gamla egypterna. I Italien och på den iberiska halvön var den tidigt
i odling.
TRÄDGÄRDSBÖNOR, Phaseolus vulgaris, ha tidigare antagits
härstamma från Ostindien och vara den av greker och romare odlade dolichos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
