Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 48 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De indoeuropeiska folken - Ostindien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åkerbruk. Hästar spända i par för vagnar, tjurar och framför allt kor med
av mjölk spända juver samt smör, använt till brännoffer, till kroppens
insmörjande och som uttryck för kroppslig välmåga äro ständigt
återkommande bilder. Ofta omtalas boskap i stall men aldrig som beteshjordar, och
blott sällan får och getter, nomadernas huvudsakliga egendom. Endast på
några få ställen talas om säd, åker, dragoxar och plog.

Fig. 23. Ostindisk krokårder. Enl. Greve Redskabslære.

Ariernas ritualbok, »Manus lagar» (från omkr. 200 år f. Kr.), likasom
gamla grekiska författare lämna längre gående upplysningar rörande deras
samhällsliv, som mycket liknade germanernas, och deras lanthushållning.
Folket var delat i stammar och underavdelningar av sådana, boende i byar.
All jord tillhörde konungen, »nybyggarnas herre», vilken uppbar avgäld av
jordens brukare.[1] Jordegendomen brukades gemensamt av byns
medlemmar, varefter avkastningen delades mellan samhällets familjer. Sedan folket
indelats i kaster, utgjorde bönderna en sådan, vilken åtnjöt mindre anseende
än filosofernas, prästernas och krigarnas men högre än herdarnas.
Krigarna, som fått stora jordförläningar, voro fria från kroppsarbete och
överlämnade därför sin jord åt brukare, vanligen dess förre ägare. Jordbrukarna
voro däremot fria från krigstjänst, för att de skulle kunna ständigt ägna sig
åt jordens skötsel. Det grövre jordbruksarbetet förrättades av den lägsta
kasten, som utgjordes av den underkuvade befolkningen, och som hölls som
trälar.

Enligt de äldsta skriftliga meddelandena om Indien, vilka härröra från
Herodotos (i 5:e årh. f. Kr.) och från historieskrivare, som åtföljde
Alexander den stores tåg lill detta land (327 f. Kr.), funnos indiska
stammar, vilka varken sådde eller dödade något husdjur utan levde av vilda
växter, andra som voro nomader och åter andra, som voro åkerbrukare.

Jorden bearbetades med plog och kokorna sönderdelades med en av
bambustänger gjord sladd. Bevattningsanläggningar funnos, och vattnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>