Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De indoeuropeiska folken - Ostindien - Medien. Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelades till de olika jordinnehavarna av folkvalda lantmätare. Den väl
bevattnade jorden gav två rika skördar årligen, och överflöd på livsmedel och
foder rådde.[1]
De vanligaste sädesslagen voro vete, korn och hirs samt framför allt ris,
som anses hava varit inhemskt i landet och där odlats redan före ariernas
ankomst. Vidare odlades sesam för oljeberedning samt lin och den inhemska
bomullsbusken som spånadsväxter.
Indien omtalas också[2] som hemlandet för en mängd kryddväxter såsom
peppar, kanel, kryddnejlikor, kardemumma m. fl., vilkas art ej kan
säkert bestämmas, samt balsamiska örter såsom terebint, mastix, nardus
och tamarind, — i vilken mån de odlades eller voro vildväxande, uppgives
dock ej. Socker (saccharum) omtalas som en av landets produkter,[3] men
beskrivningen gör det tvivelaktigt, om det var sockerrör, som avsågs.
Förmögenheten räknades efter kreaturens antal, och kor voro den
egentliga värdemätaren. Övriga husdjurslag omtalas föga i de heliga skrifterna.
Nötboskapen var[4] storvuxen (»hög som kamelen»), 4 fot mellan
hornspetsarna. I Rig-Veda omtalas även bufflar och åsnor. Kamelen var
vanligt husdjur,[5] och elefanter fångades och tämdes för att användas i krig.
Hästar omtalas i Rig-Veda som offerdjur, vartill blott tamdjur användes.
Hästarna voro smärre än de indiska.[6]
Får och getter höllos enligt de grekiska författarna i stort antal; de voro
»stora som åsnor», och mycket fruktsamma, fyrlingar, ja t. o. m. sexlingar
förekommo. Fåren hade långa svansar och tillhörde säkerligen det
fettsvansade slaget. Svin omtalas ej, men då de äro inhemska i landet, höllos de
kanske som husdjur av urinnevånarna.
Gäss, ankor och höns omtalas i Vedasångerna, men om de voro husdjur,
är ovisst.
Honung och därav berett mjöd omtalas, och bin lovsjungas i
gammalindiska sånger, men då namn för bin saknas i sanskrit, hämtades honungen
kanske från vildbin (Schrader).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
