Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bättre voro förhållandena ej blott vid de större, intensivt drivna
jordbruken i de bevattnade trakterna utan även vid de emfyteutiska, d. v. s.
med ärftlig och avytterlig rätt upplåtna, gårdarna, vilka omtalas som
vanliga i Toscana. De voro i regel upplåtna för 4 släktled av brukare mot en
oföränderlig, jämförelsevis låg avgift och fingo vanligen förnyas mot en
särskild, högre avgift vid den nya uppgörelsen. Den längre besittningstiden
och rätten att avyttra brukningsrätten gjorde brukaren mer benägen att
vidtaga förbättringar.
JORDENS BEARBETNING var mycket beaktad av jordbruksförfattarna
och även i praktiken föremål för mycken flit. Tarello skattade
bearbetningens inverkan på jorden högre än gödslingens och förordade ända
till 8 bearbetningar av trädan samt häckning mellan radsådda växter.
Ga 11 o anbefallde också flitig plöjning och djup bearbetning för att föra
upp den feta djupare jorden i ytan i beröring med luften. Det gamla
sättet att upplägga åkerjorden i, vanligen 4—5 fot breda, sängar, vilka varje
år omkastades, bibehölls också alltjämt.
ÅKERREDSKAPEN utgjordes vid småbruken ofta av blott spaden och
hackan, vilken senare allmänt användes för att mylla utsädet. Äldre
författare omtala en grövre plog, pio, och en lättare, arà (den senare antagligen
ett årder med 2 öron) samt den gamla kärrplogen (romarnas plaumoratum.)[1]
Vid slutet av 1700-talet hade den grövre plogen i Toscana förbättrats så, att
vändskivan gjordes svängd, så att hon vände tiltan[2] och den lättare
försetts med 2 vändskivor (som en kupplog). Även funnos enkla harvar och
en hästhacka liknande en 2-skärig plog.
GÖDSLINGEN ägnades stor uppmärksamhet både i teori och praktik.
Tillgången på kreatursgödsel var i allmänhet ringa. För att öka mängden
blandades den allmänt med jord. Människogödseln började att tillvaratagas.
Vid slutet av 1700-talet användes den i stora mängder vid
trädgårdsskötseln i Emilia.[3] I denna provins användes den i de gamla terramare (sid. 59)
hopade jorden för fältens gödsling. Dessutom brukades i alla de
kreatursfattiga landsdelarna regelbundet gröngödsling med lupiner eller åkerbönor.
Slutligen förordades allehanda hjälpgödslingsmedel såsom hornrasp, ben,
läderavfall, hår, lump, multnat trä, linskävor, agnar, vindrav, vägsmuts (på
ängar, enligt Gallo), samt framför allt kalk, märgel och gips.
TORRLÄGGNING av lågt liggande sankmarker utfördes i stor
omfattning genom att inleda starkt siamförande flodvatten inom med vallar
omgivna fält för att där avsätta de fasta delarna och sålunda höja markytan.
På detta sätt (colmation) förändrades under senare delen av 1700-talet förut
träskartade områden i Chianas dalgång, i Toscanas maremmer och kring
Pos nedre lopp till fruktbara fält.
BEVATTNINGSANLÄGGNINGARNA i norra Italien, vilka redan under
medeltiden nått en stor omfattning och en hög grad av teknisk fulländning,
vidmakthöllos och utvidgades alltmer, och i de stater, där de företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
