Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Potatis säges ha införts direkt från Chile i mitten av 1500-talet. I slutet
av århundradet var odlingen så allmän, att »potatis åts som rovor», och i
mitten på 1600-talet omtalas den som folkföda även i kyrkostaten.[1]
Av rotfrukter odlades stubbrovor allmänt i norra Italien och Toscana
som eftergröda. De gallrades ej och utfodrades med blasten.
Av vallväxter hade sedan gammalt odlats lucern och vitklöver. Härtill
kom rödklöver, vilkens odling berättas hava införts från Grekland vid mitten
av 1500-talet men troligen förekommit tidigare i landet, då av Gallo
(sid. 227) omtalas, att dess insådd i säd var vanlig. Härifrån samt från
Flandern spreds dess odling till det övriga Europa. Under det att
rödklöverodlingen tilltog, hade lucernodlingen vid slutet av 1700-talet gått tillbaka.
Esparsett hade[2] vid denna tid nyligen införts till Toscana och odlades
allmänt på kullarna i Pisa, bockhorns- och blodklöver (lupinella) i Toscana
och Emilia.
ÄNGAR hade fortfarande stor betydelse i norra Italien och sköttes där
med stor omsorg. Man hade blicken öppen för vikten att ersätta den med
höskörden bortförda näringen, vilket skedde företrädesvis genom översilning
och överdämning med siamfyllt flodvatten men även genom gödsling med
kreatursspillning.
TRÄDGÅRDSSKÖTSELN intog alltjämt den framstående plats, den
tidigare nått vid de rikas villor och i städernas omgivningar, men var i
allmänhet i hög grad försummad hos jordbrukarnas stora massa.
Köksväxtodlingen hade dock vid slutet av perioden nått stor omfattning
i så gott som alla bevattnade områden på den toskanska slätten, där
grönsaker i massa odlades till avsalu.
Park- och trädgårdsanläggningskonsten följde under början av perioden
den stil, ungrenässansen, som varit rådande under senare delen av
medeltiden och varpå Villa d’Este vid Tivoli är det ståtligaste exemplet. Den
undergick dock den förändring, att den regelbundet rektangulära formen
på anläggningens detaljer bröts genom friare, på överraskande effekter
anlagda former i rabatter, gångar, rakklippta höga häckar i stället för de
enstaka träden samt dammar, kanaler och kaskader, allt i stark motsättning
till de stora öppna parterrerna. Ett berömt prov på denna s. k. barockstil
är bevarat i Villa Aldobrandini i Frascati, anlagd år 1603.
Vin- och olivodlingarna hörde fortfarande till Italiens förnämsta
inkomstkällor, liksom orange- och citronodlingen i södern. Vinrankorna
behandlades, såsom varit vanligt i gamla tider och ännu brukas i olika landsdelar,
i de norra hängande som girlander mellan rader av träd på åkerfälten men
i de södra uppbundna vid käppar eller rör.
Övrig fruktodling, — av fikon, äpplen, päron, körsbär m. fl. frukter –
hade någon större betydelse endast på de toskanska kullarna.
HUSDJURSSKÖTSEL. I de gräsrika alptrakterna liksom i Norditaliens
breda, till stor del bevattnade floddalar hölls en talrik kreatursstock,
huvudsakligen nötboskap, under det att i övriga landsdelar, där kreaturen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
