Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härvid av sin önskan att förbättra de lägre folkklassernas betryckta tillstånd
och att därigenom framkalla en höjning av landets näringar, särskilt av
jordbruket. Kejsar Joseph var dessutom en övertygad anhängare av den
fysiokratiska läran om jorden som den förnämsta rikedomskällan och om
gagnet av oinskränkt förvärvsrätt till densamma. Till en början förbjöds
herrgårdarnas utvidgning genom indragning av bondgårdar och böndernas
avhysning utan regeringens för varje särskilt fall lämnade medgivande.
Vidare stadgades, att bönderna skulle äga arvsrätt till sin jord, och att deras
skyldigheter och rättigheter gent emot godsherren skulle fastställas i
urbarier. Tjänsteplikten skulle bönderna äga att utbyta mot en fast grundränta
till sådant belopp, att den jämte kronskatten icke uppgick till 30 proc. av
egendomens bruttoavkastning, och tillika skulle bönderna äga rätt att
friköpa sina gårdar till eget. Uppkomsten av ett fritt bondestånd befordrades
genom en omfattande försäljning och upplåtelse som ärftliga arrendegårdar
av statsjord och jord som tillhört den år 1773 förbjudna jesuiterorden och
indragna kloster. Oadliga köpare av privilegierad jord dispenserades från
den gällande fordran på adelskap och inkolat (rätt att besitta frälsejord och
att på grund därav vara medlem av lantdagen) som villkor för äganderätt till
dylik jord, och i den allmänna borgerliga lagboken av år 1786 voro alla
inskränkningar av kristna medborgares rätt att förvärva jordegendom, av vad
slag den vara må, uteslutna. År 1787 förbjöds samling av flera bondgårdar
på samma ägares hand. Livegenskapen upphävdes formligen år 1781.
I Ungern voro jordegendomsförhållandena olika mot i rikets övriga
länder, varför ock reformlagstiftningen blev en annan. Landet var till största
delen uppdelat på storgods på ända till 200,000 joch (87,000 hektar), inom
vilka de vid jorden bundna bönderna hade brukningsrätt till sina inägor på
villkor, som, om än i huvudsak angivna i urbarier, voro i hög grad beroende
av jordherrens godtycke. De kolonier, som bildats av under tidernas lopp
invandrade, hade väl en friare ställning men voro även de beroende av
godsherren, därigenom att han var ägare till betesmarkerna. Sedan riksdagen
år 1764 nekat sin medverkan till ändring i de bestående
jordegendomsförhållandena, påbjöds år 1767 ett på kejsarinnans befallning utarbetat
landsurbarium för Ungern, 1769 för Siebenburgen och 1780 för Banatet. Genom
dessa fastställdes den lagliga storleken för ett hemman i varje komitat, dettas
rätt till bete och skogsfång, rätt att dela hemmanen intill åttondelar,
underställande av skriftliga överenskommelser om underhavandes skyldigheter till
landsmyndigheterna för fastställelse, inskränkning i godsägarens
rättsskipning samt bondens ärftliga besittningsrätt till sin jord. I bondens
bundenhet vid jorden gjordes den jämkning, att den, som var fri från skulder, ägde
rätt att flytta 1/2 år efter uppsägning.
Efter ett bondeuppror i de valachiska komitaten, där böndernas betryck
under godsherrarna var synnerligen svårt, utfärdade kejsar Joseph år 1785
en förordning om full frihet för bönderna såväl att lämna den jord de brukat
som i deras övriga förhållanden, utan att godsherrens äganderätt till
underhavandes jord rubbades. Därjämte verkade han här som i sina övriga länder
för friköpning av böndernas arbetsskyldighet och övriga naturaprestationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
