Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 269 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I Galizien och det år 1775 med Österrike införlivade Bukowina[1], där
ytterst primitiva jordegendomsförhållanden rådde med bondemenigheterna som
gemensamma innehavare av jorden under godsägarna och årlig nyfördelning
av jorden, var den första åtgärden till böndernas frigörande att fastställa vad
som var bonde- och vad som var herrgårdsjord. Detta skedde genom
förordning år 1787, då jordinnehavet den 1 nov. 1786 fastställdes som norm
härför. Böndernas livegenskap upphävdes i Galizien 1782 och från 1783
successivt i Bukowina.

Då Banatet återerövrats från turkarna, under vilkas välde länsadeln
försvunnit, erhöllo bönderna här full äganderätt till sina jordegendomar, vilka
uppmättes och kartlades, så att Banater-urbariet blev ett fullständigt
katasterverk.

Även i övriga delar av riket lät kejsaren upprätta kataster över alla
jordegendomar och utfärdade därefter år 1789 en skatteförordning, enligt vilken
hela statsskatten jämnt fördelades på all egendom efter dennas
avkastningsvärde utan hänsyn till jordnatur eller ägarens stånd.

Fig. 58. Tegblandad by. Kretsen Göttingen. Efter Meitzen.

Jordreformerna i den österrikiska monarkien mötte ett segt motstånd ej
blott från de privilegierade klasserna utan även, som redan nämnts, från
bönderna. Efter kejsar Josephs död avstannade reformarbetet, ett
»stabilitets-tillstånd» blev rådande, och hans
efterträdare Leopold II såg sig
genom riksdagens beslut år 1790
tvungen att återkalla Josephs
agrarförordningar, dock så att
böndernas personliga frihet och
flyttningsrätt blev bestående.

ÄGOSKIFTE. Insikten om
ägosamfällighetens och ägoblandningens
skadlighet som hinder för jordbrukets
framsteg vann blott långsamt insteg i
Tyskland och Österrike. Visserligen
hade redan på 1500-talet man i Allgau
börjat att på överenskommelsens väg
sammanföra de särskilda gårdarnas
ägor till skilda enheter (Einödung), och
år 1791 ersattes den sålunda
uppkomna sedvanerätten genom bestämmelser
i landslagen. Eljes började denna
viktiga reform genomföras först av
Fredrik den store. Denne fäste
till en början huvudvikten vid
samäganderättens upphävande och de
gemensamma ägornas delning, varför skiftet i Preussen fick namn av Separation,
under det benämningarna i övriga tyska stater (Zusammenlegung,
Konsolidation) mera antydde de skilda ägornas sammanförande. Till en början

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>