Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring kuporna, vid äventyr att eljes få betala ersättning för kreatur, som
inkommo i bigården och dödas av bien. Talrika skrifter om biskötsel finnas
från 1600-talet.
SKOGARNA minskades oavbrutet genom uthuggning och odling, och
redan vid den nyare tidens början uttalades farhågor för skogsbrist, men
ännu vid 1600-talets slut beräknades skogarna intaga 1/5 av rikets ytvidd.
Kronan ägde så gott som alla större skogar. Dessa lämnade stora inkomster
i virke och ållongäld. Farhågan för skogsbrist föranledde åtgärder för att
inskränka böndernas rätt till skogen, varvid dock även hänsyn till jakten
såsom en konungens och adelns företrädesrätt spelade in.
Sålunda skiftades på grund av ett beslut år 1514 av konungen med rikets
råd och gode män en del skogar till kronans, adelns och böndernas skilda
allmänningar. Enligt Christian II:s geistlige Lov (cap. 107) fingo
självägande bönder ej hugga gagnträd ens i egen skog utan efter utsyning
och alls icke ek eller bok i oskift skog. I slutet av 1500-talet fingo
fästebönder ej ens vindfälle utan mot betalning. Enligt danska lagen av år 1683
(V, 10 kap.) skulle gemensam skog skiftas, innan delägarna fingo göra
någon avverkning däri, och landbonde ålades att, då han med husbondens
medgivande högg i skog, plantera och freda 6 träd för vart han fällde. Även
proprietärers rätt till avverkning inskränktes till husbehov utom på gods
med minst 200 tunnor hartkorn.
Under 17:e och 18:e århundradena utfärdades ytterligare flera
förordningar till skogens skydd, bl. a. även om skogsplantering på hyggen. Mot
1700-talets slut började man också att med hjälp av tillkallade tyska
fackmän uppgöra och tillämpa hushållningsplaner med indelning av skogen i
periodhyggen och skogsodling efter avverkningen. Genom förordning den
27 september 1805 påbjöds skifte av alla gemensamma skogar inom 5 år
samt meddelades bestämmelser om skogsfredning. Som fredskog, vara
betning och odling skulle vara förbjuden, skulle räknas all mark, som år
1805 bar högskog och ej utlagts till betesmark, samt mark som efter nämnda
år rättsligt förklarats för fredskog. Ägaren skulle äga fri brukningsrätt
endast över de skogsområden, som avskilts som ersättning för betesrätt i
skog eller för rätt till underskog, och åt åbor skulle i stället för rätt till
skogsbete avsättas sämre skogsmark, som borde rödjas till beteshagar.
Fredskogen skulle inhägnas och skötas som högskog och avverkningen så
bedrivas, att naturlig föryngring tryggades. Själen i arbetet för denna
reform var greve Chr. D. Rewentlov. Han ivrade för stark gallring och
ljushuggning för att bereda de bästa träden gynnsammare livsvillkor. Han
var sålunda en föregångsman, vilkens tankar numera vunnit allmänt
gillande och vid tillämpning hållit provet.
Plantering av skog på flygsandsfält på Sjælland började år 1738, men
igångsattes i större omfattning först i slutet av 1700-talet.
En läroanstalt för forstmän inrättades år 1765 på Jägersborg men
upphörde snart. Varaktigare blev den skogsundervisning som år 1786
anordnades vid jägarkåren i Kiel och som år 1808 blev ett särskilt skogsinstitut,
vilket år 1832 flyttades till Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
