Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det att dylika kungliga och adliga »stodh» närmast voro avsedda
för ägarens eget behov av rid- och vagnshästar, började på 1600-talet inrättas
stuterier till stöd för hästaveln i riket. Det första av dessa var den år 1621
inrättade »stallstaten» å Strömsholm. Då denna kungsgård år 1694 återtogs
av staten efter att under en tid ha varit utarrenderad, förstärktes
besättningen med 16 från Danmark införda hästar. Hästantalet, som då var 235,
minskades under Carl XII, men ökades sedan åter till den förra storleken.
Spanska hingstar tillfördes stuteriet upprepade gånger, och från dem
uppkom en på sin tid berömd stam, Godsvensrasen. 1785 fick stuteriet mottaga
av sultanen i Marocko som present sända hästar och 1789 en rysk hingst,
stamfader till Vojvodstammen.
Då Skåne år 1658 övergick till Sverige, bibehölls det stuteri, som
underhållits å Flyinge först av biskoparna i Lund och efter reformationen av
danska kronan. Flyinge med Dalby voro sedan tidtals utarrenderade med
skyldighet för arrendatorn att uppehålla stuteriet, vilket dock åtminstone
vid vissa tider haft ett mycket litet antal avelsdjur. Till detsamma infördes
tid efter annan utländska rashästar, såsom spanska, kalabresiska, halvblod
från Trakenen (1801) och engelskt fullblod.
På Ottenby inrättade Carl X Gustaf ett stuteri, som dock fick kort
varaktighet. En arrendator av gården general C. G. Roxendorff
inrättade där i senare delen av 1700-talet ett enskilt stuteri, vilket han enligt
arrendekontrakt år 1780 tillförbands att underhålla för att tillhandahålla
beskällare för allmogens ston.
Carl XI:s in i de minsta enskildheter gående omsorg om näringarna
och härväsendet visade sig även beträffande hästaveln. En av
generalguvernören Rutger von Ascheberg utarbetad stoordning för Skåne,
stadfäst av konungen år 1680, ålade socknarna, var för sig eller två tillhopa eller
sammansättningar av gårdar, efter som det syntes nödigt, att anskaffa och
underhålla goda och stora (minst 9 kvarter 4 tum höga) beskällare, som
icke finge brukas i skjuts eller arbete utan blott ridas. Dessa hingstar skulle
av vederbörande myndighet besiktigas för godkännande och registreras. De
hingstföl, som ej togos i anspråk härför, skulle kastreras före 2 års ålder,
och endast godkända ston finge användas till avel. Då utförseln av hästar
från Skåne hotade att medföra brist på arméhästar, förbjöds denna utförsel
år 1694. Den skånska stoordningen föll i glömska under Carl XII:s tid, då
landets tillgångar på goda hästar svårt medtogos, men återupplivades år
1735. Då dess förbud att släppa hingstföl över 2 års ålder på bete väckte
starkt missnöje hos allmogen, ändrades denna bestämmelse 1742 så, att
hingstar över 2 år fingo gå på bete, om de vid besiktning godkänts som
felfria. Den skånska stoordningen förnyades ytterligare år 1777.
För rytteriets tillgång på remonter inrättades år 1776
skvadronshingsthållningen, utgörande ett åtagande av vissa rusthåll att mot befrielse från
rustningsskyldigheten (utom trosspassevolansen) hålla s. k. skvadronshingst
för betäckning av skvadronens ston (och därutöver även för betäckning av
enskilda personers ston mot avgift). Denna inrättning gällde först blott
livregementet till häst men utsträcktes senare vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
