Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granris och ofta även med torv, vilka lades som ströbädd under kreaturen.
Gödseln samlades ofta under kreaturen, tills den kördes ut. På vintern lades
den på åkern i små högar eller utspridd, och åt vårsäd gavs den vanligen
som övergödsling (»takgödsel») genast efter sådden eller på brodden.
Torv, mull och hackat granris inblandades också i jorden direkt efter
upptagningen eller sedan de först legat i hög att genomluftas.
VÄXTODLING. Utsädesväxling ansågs önskvärd. Man hämtade utsäde
dels norrifrån söderut dels råg från svedjeland till åkern.
Havre och råg myllades vanligen med harv på den i förväg luckrade
jorden, men om jorden gödslats med halmig gödsel, med årder eller plog.
Korn såddes på öppen fåra och nedkördes med årder.
Säden skars i allmänhet med skära, som hade olika form i olika
landsdelar. Först på 1700-talet började man i Åbo län och Nyland skära med lie.
Säden bands i kärvar, som sattes i trindskylar helst med krängd hatt, av
rågen 10—30, av vårsäd vanligen blott 6 kärvar i skylen. Vårsäden sattes
dock i norra Finland mest på hässjor. På avlägsna odlingar plägade man
sedan hopsätta säden i stackar av 2—6 lass, upplagda på en botten av enris
och hägg, som mössen sky, och täckta med halm eller vass.
Från skylar eller stackar infördes säden alltid i ria till torkning genom
den heta luften från en rösugn. Riorna bestodo antingen blott av rierummet
eller var detta förenad med loge eller även med lada. Gadd omtalar (i Sv.
Landtskötseln III, sid. 522) såväl väderrior som nya slag av eldrior, men dessa
synas icke ha fått någon spridning. Det var även vanligt, att axen plägade
avhuggas eller efter tröskningen, sedan halmen bortförts, sönderhackas med
stampjärn, och de finhackade ax- och hálmdelarna, kallade stamp, togs
särskilt och maldes till boskapen men kunde även i tider av brist användas till
brödbakning.
Korn var vid den nyare tidens början överallt och ännu vid 1700-talets
slut i de inre landsdelarna det huvudsakliga och i norra Finland det enda
sädet, under det att råg och havre vann allt mer insteg i de södra, råg i
synnerhet i de sydvästra delarna. På 1500-talet utgjorde råg 1/3—1/2 av dessa
landsdelars sädesskörd men vid 1700-talets slut skördades mer än dubbelt
råg mot korn för hela landet räknat.
Av korn odlades mest 4-radigt, därav brådkorn, som mognade på 8
veckor, passade för de nordliga bygderna, där även »sexslinne»- (stjärn-)
korn odlades, vilket trots sina små korn ansågs giva mer kärna än det
4-radiga. Tvåradigt korn odlades endast i de sydligaste trakterna och även
där jämförelsevis litet.
Av råg odlades på svedjeland mest »rotråg» (tuvråg), vilkens ax
kvarhålla kornen efter mognaden bättre än höstråg[1] men har smärre korn och
mindre smaklig halm[2], på åker däremot vanlig höstråg. I Österbotten
odlades vårråg, som dock mognade ett par veckor senare än korn och därför
var mindre frostsäker.
Vete odlades obetydligt och utgjorde ännu i början av 1800-talet mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
