Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 1 proc. av rikets sädesskörd. Det odlades huvudsakligen i de sydligaste
landsdelarna, men även något i Satakunta, Tavastland och södra
Österbotten (där mest vårvete). Spelt skall enligt Gadd (III, sid. 394) hava odlats
något. Den hade införts från Ryssland och kallades vanligen »turkisk
havre».
Havreodlingen var stadd i jämn tillväxt men var ännu vid 1800-talets
början, då havre utgjorde omkr. 10 proc. av rikets sädesskörd, allmän blott
i de södra landsdelarna. Den odlades där mest på lågt liggande utmarker,
där det var vanligt att efter svedning och 1 års rågskörd taga havre så länge
det gick (sid. 431). Vanligen var svart- och vithavre blandad.
Blandsäd av havre och korn, hälften vardera, odlades mest i Tavastland
och ansågs giva mest i spann av alla sädesslagen.
Ärter och åkerbönor omtalas redan på 1500-talet som odlade i sydvästra
Finland, och av ärter spred sig odlingen allt mera inåt landet. Hos allmogen
odlades grå och bruna, på herrgårdarna även vita.
Bovete odlades allmänt på svedjeland, där det vanligen såddes i rågstubben.
Rovor odlades vid varje gård i hela landet, dels å svedjeland, dels i
åkertäppor och å en del av trädesåkern. På svedjeland odlades endast små, flata
rovor, omtyckta för sin söta smak, men på åker även långsträckta, vilka voro
hållbarare.
Kålrötter och kål odlades så gott som uteslutande i täppor och trädgårdar.
Potatis infördes år 1737 men odlingen spred sig mycket långsamt.
Hushållningssällskapet verkade nitiskt för denna odling genom spridning av
skrifter, anskaffning av utsäde och utdelning av odlingspremier, vartill
regeringen år 1801 beviljade anslag för 10 år.
Lin odlades alltjämt allmänt både på svedjeland och på åker, mellan vilka
utsädesväxling ansågs önskvärd. Särskilt i de södra och västra landsdelarna
var odlingen mest omfattande, och vissa tavastländska socknar voro
berömda för sitt lin och lärft, som under 1700-talet utfördes i betydlig mängd.
Man omtalar dels vitt lin, som var det allmännaste och gav ljus tåga, dels
grönt, som odlades i Tavastland och gav gröngul tåga. Då linet småningom
urartade vid fortsatt användning av eget utsäde, hämtades sådant vanligen
omkring vart 10:e år från Riga. Det brukades att övergödsla den sådda
linåkern med fårgödsel, varvid det inblandade riset fick kvarligga för att hålla
uppe linstjälken.
Hampa odlades troligen än mer än lin. I Tavastland skall den hava
upptagit ända till 1/3 av åkern.
Tobak odlades under 1700-talet allmänt, ända upp till Torneå, i allmänhet
blott till husbehov, men i Karelen och Savolaks även till avsalu.
Humleodling förekom mest i Nyland och Tavastland, huvudsakligen till
husbehov.
Vallodling på åker förekom ej, förr än i slutet av 1700-talet rödklöver och
timotej började prövas. Hushållningssällskapet verkade för dessas odling
genom anskaffning av frö, men framgången härav synes hava varit obetydlig.
Ängar, vilka plägade utgöra en mycket stor del av inägorna, voro i
allmänhet i dåligt skick. Särdeles klagas över sidvallsängarna, som mestadels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
