Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhärjande parasitskador. År 1848 började mjöldagg (Oidium Tuckeri), som kort
förut uppträtt elakartat i England, att iakttagas i Frankrike och spred sig
under följande år över landet, där dess härjningar under 1850-talet
medförde en stark tillbakagång av vinodlingen. Därtill kommo sedan angreppen
av den först i början av följande årtionde iakttagna vinlusen (Phylloxera),
vilka på 1870-talet beräknades hava ödelagt omkring 1/3 av landets
vinodlingar. Slutligen spred sig det i Frankrike först år 1878 iakttagna från
Nord-Amerika införda vinmöglet (Peronospora viticola). Sedan man
emellertid i bestoftning med svavel och sprutning med kopparsalt funnit
verksamma medel mot svampsjukdomarna samt i uppdämning av vatten och
framför allt i användningen av amerikanska vinstockar medel mot vinlusen,
har vinodlingen från slutet av 1890-talet åter gått framåt i omfattning och
avkastningens säkerhet.
OLIVODLINGEN tävlar med vinodlingen i landets sydligaste trakter,
men dess odlingsområde har i senare tid allt mera inskränkts till kustlandet
till förmån för vin- och mullbärsodlingen.
HUSDJURSAVELN stod vid 19:e århundradets början på en ganska låg
ståndpunkt med undantag blott för häst- och fåraveln, vilken redan
tidigare förbättrats med tillhjälp av utländska avelsdjur. Då efter
restaurationen uppmärksamhet började ägnas även åt nötboskapens och svinens
förädling, skedde detta huvudsakligen genom införsel av engelska rasdjur.
Småningom ha emellertid de inhemska lantraserna förbättrats, delvis med
hjälp av främmande blod, men därefter genom urval inom rasen efter
bestämda grunder.
I avseende på antalet djur har utvecklingen varit den för tilltagande
intensitet i jordbruket vanliga. Antalet nötboskap och svin har tilltagit men
får och getter minskats och alla djurslagen gått framåt i kroppsstorlek,
ädelhet och produktionsförmåga.
Ökningen av djurens antal och produktivitet har dock under senaste
halvsekel icke varit synnerligen betydande. Nötboskapen har sålunda sedan
1882 till 1910 ökats från 13 till 14.5 miljoner och svinens antal under samma tid
nedgått från 7.1 till 6.9 miljoner. Till följd av folkmängdens stillastående kan
den egna produktionen av husdjursprodukter i huvudsak fylla landets behov.
Kreatursavelsföreningar ha i något avsevärt antal bildats först på
1890-talet, dels för vissa raser, dels för mindre distrikt. För att få statsunderstöd
fordras, att de föra stambok.
VETERINÄRVÄSENDET, åt vilket stor uppmärksamhet ägnats under
senare delen av 1700-talet och det första kejsardömet, blev liksom övriga
statsanstalter föremål för indragningar under restaurationens första tid.
Veterinärundervisningen reorganiserades åter år 1825.
Frankrike har under nu ifrågavarande period upprepade gånger varit
hotat av svåra kreatursfarsoter, men i allmänhet lyckats hindra dem från
att få någon större utbredning, huvudsakligen genom sträng avspärrning
och nedslaktning av smittade djur. Sålunda lyckades det snart att hämma
den elakartade hängsjukan, som år 1844 från Tyskland eller Holland spritt
sig i de östra provinserna, liksom boskapspest, som utbröt år 1865 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
