Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsegendom hade mellan år 1860 och 1900 förödd skog återställts å 163,719
hektar. Den 19 juli 1906 utfärdades en reviderad skogslag.
Skogsplantering å hedarna, les landes, i sydöstra Frankrike har skett i
stor omfattning. I början av 1800-talet planterades flygsandsfälten i
Gascogne genom statens försorg, och enligt lag av den 19 juni 1859 ha
hedmarkerna i Sologne och Dombs planterats med strandtall, Pinus maritima,
varigenom uppkommit välmående bygder med skogar, som lämna lönande
avkastning i tjära, terpentin, kol, gruvstöttor och bränsle.
Skogsundervisning lämnas vid den år 1824 grundade skogshögskolan i
Nancy och vid en mellan- och en lägre skogsskola vid Barres.
JAKTEN förlorade en stor del av sin betydelse i och med att bönderna
vid den stora revolutionen erhöllo jakträtt var å sin mark, samt genom
splittringen av många stora gods. Sedan dess äro de flesta slag av egentlig jakt
möjliga endast å större skogsarealer och ett rikemans nöje, men för ägare
av dylika områden kan utarrendering av jakten giva en betydlig inkomst.
Genom jaktlagen av den 3 maj 1844 blev jakt tillåten blott under viss tid,
bestämd varje år efter grödornas utveckling och endast för innehavare av
jaktpass.
Under senare tid har stor omsorg ägnats skydd för nyttiga fåglar. År 1872
utfärdades lag i detta syfte.
FISKET i floder och sjöar, vilket förr mångenstädes hade stor ekonomisk
betydelse för jordbrukarna, har i senare tid gått starkt tillbaka till följd av
vattendragens reglering och upprensning, deras förorenande genom avfall
från fabriker, vattenkraftsanläggningar samt fiskets vanvård och
överfisk-ning. För att möjliggöra laxens uppgång i vattendragen har uppsättande
av laxtrappor påbjudits vid uppförande av fördämningar men ej vid dammar,
som redan funnos vid lagens utfärdande. För fiskbeståndets bibehållande
ha sedan senare delen av 1800-talet lokala förbud börjat utfärdas mot fiske
i vissa vatten, för att fisken dän ostört skall kunna föröka sig och dessa
sålunda skulle bilda behållare, från vilka fiskbeståndet i angränsande
vattendrag skulle rekryteras.
Fiskodling, som redan tidigare förekommit, blev föremål för mycket
intresse, sedan en fiskare Rémy och en värdhusvärd Géhin uppfunnit en
metod (eller möjligen förbättrat den redan i Tyskland tillämpade metoden)
att konstbefrukta rom. Fysiologen J. J. M. C. Coste blev en ivrig
förespråkare för fiskodlingen och förmådde regeringen att inrätta en
fiskodlingsanstalt vid Huninge i Elsass, varifrån befruktad rom spreds såväl inom
Frankrike som till utlandet. Efter Elsass avträdande till Tyskland flyttades
anstalten till Bouzay. Coste, vilken år 1862 blev generalinspektör för
flod- och havsfisket, hoppades att göra fiskodlingen till en viktig
inkomstkälla för landet, men den har fått en större omfattning endast i mellersta
och södra Frankrikes bergsland, där talrika fiskodlingsanstalter uppstått
för kläckning och uppfödning av fiskyngel, särskilt laxöring och
regnbågsforeller, vilka utsläppas i vattendragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
