Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes vara önskvärd, och i sådant fall grunderna för egendomens
värdering.[1]
I Ungern hade den av Joseph II påbjudna frigörelsen av bönderna
år 1790 åter upphäfts så till vida, att deras arbetsplikt och beroende under
godsen återinfördes. Den allmänna meningen vanns emellertid allt mer för
bondefrihetens fulla genomförande och för uppfattningen, att avlösningen
av de feodala banden vore en förutsättning för det ekonomiska livets
återupprättande, till förmån även för de adliga godsägarna. Agitationen för
dessa idéer, i spetsen för vilken stod greve Stephan Szechenyi, ledde
till att rätt att avlösa sina skyldigheter till godset mot överenskommen
ersättning år 1830 tillerkändes såväl den enskilda bonden som hela
bysamhällen. Är 1838 antogs därefter en för hela landet gällande urbarielag, som
bekräftade de redan gjorda medgivandena och gav bonden äganderätt till
alla av honom gjorda förbättringar å hans jord samt rätt att klyva
bondgårdarna intill 1/8 hemman. Slutligen lyckades reformvännerna under
Ludvig von Kossuth år 1848 att i den ungerska riksdagen
genomdriva full medborgerlig likhet för alla klasser i äganderätt och allmänna
bördor, vilket också efter frihetskrigets slut bekräftades genom en följd av
förordningar. Godsägarna erhöllo de avlösta skyldigheternas kapitaliserade
värde i statsobligationer, och den sålunda förskjutna avlösningsersättningen
blev en å de frigjorda gårdarna vilande skuld till staten.
De ungerska böndernas okunnighet, deras saknad av förmåga och medel
att genomföra förbättringar, den långt drivna jordstyckningen samt
saknaden av alla de binäringar, som pläga giva den mindre jordbrukaren en del
av hans uppehälle, allt detta gjorde, att ytterligare tillbakagång och
tilltagande armod blev den närmaste följden av befrielseverket. Förlusten av
bonddagsverkena medförde ock svårigheter för många godsägare. Ägare till
större gods, som hade tillgång till legodagsverkare i de på ägorna bosatta
husmän och möjlighet att genom förbättrade redskap inskränka behovet av
mänsklig arbetskraft, övervunno dock jämförelsevis lätt dessa svårigheter
och förstorade ytterligare sina besittningar genom inköp av gods och
bondgårdar, som ägarna sågo sig tvungna att avyttra.
SAMFÄLLIGHETEN i jordegendom, det andra stora hindret för
jordbrukets framsteg, blev också efter krigstidens slut småningom mer eller
mindre fullständigt undanröjd.
I Preussen utfärdades den 7 juni 1821 en skiftesstadga
(Gemeinheitstheilungsverordming) samt lag om avskaffande av realservituter i annans
egendom.
Dessa lagar riktade sig mot den gemensamma nyttjanderätten i
samfällighetens gemensamma ägor genom bete, skogsfång samt torv- och
skogsströ-tägt, men gav icke rätt till ägoskifte på grund av ägornas blandade
läge. Dock följde vanligen med samfällighetens upplösning även
sammanförandet av spridda och blandade ägor. En inskränkning i
allmänningsgemenskapen måste medgivas, om den begärdes av 1/4 av delägarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
