Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i övrigt vid brådskande arbeten säsongarbetare, varpå tillgången är god. Till
följd av att de flesta jordbruksarbetare även ha eget jordbruk, har
socialismen, till vilken industriarbetarna allmänt äro anslutna, trots all propaganda,
vunnit föga insteg bland jordbruksarbetarna.
JORDLEGA. Jordegendomen hade redan under föregående århundraden
till stor del övergått i kapitalisters ägo, vilka uppläto den till brukare.
Utvecklingen har fortsatt i samma riktning, så att vid senaste sekelskifte
arrendegårdarna beräknades utgöra ungefär 3/4 av Belgiens och 43 proc. av
Nederländernas alla jordbruk, varvid dock särdeles i det belgiska låglandet är
vanligt, att smärre jordägare samtidigt äro arrendatorer till mer eller mindre
närbelägna jordstycken. Visserligen söka de små jordbrukarna att, i den mån
det är dem möjligt, förvärva äganderätten till jorden, men samling av jord
i självägo motverkas genom fortgående uppköp av jord som
penningplacering av personer, som taga inkomst av densamma genom utarrendering.
Endast i Belgiens bergstrakter brukas jorden övervägande av ägaren.
De förr i Belgien vanliga delbruken äro så gott som försvunna och
förekomma endast i polderna och i Condroz. Likaså finnes den gamla
besittningsformen av landbo- eller räntegårdar föga, huvudsakligen i de östra
holländska landsdelarna, där innehavarna av dylika gårdar kallas meejers
(Maier).
Arrendeupplåtelserna voro i trakter med mer gammaldags förhållanden
ofta utan kontrakt, då de gällde blott för året, men med tyst förlängning, om
ej uppsägning skedde, och dylika arrenden finnas fortfarande, men eljes på
7, 14 eller 21 år på den tyngre jorden och 3, 6 eller 9 år på den lättare, dock
vanligen med rätt för parterna att uppsäga kontrakt på 6 eller 9 år efter de
första 3 årens förlopp. I regel satt förr arrendatorn kvar efter första
upplåtelsetidens slut, men i det intensiva lantbrukets område i belgiska låglandet
hava täta ombyten blivit vanliga, i det att ägaren alltjämt söker få största
möjliga avgäld. I Groningen äro ärftliga (emfyteutiska) arrenden vanliga.
Jämte arrende av hela gårdar förekomma också allmänt lega av små
ägostycken, vilka innehavare av smålägenheter taga för att öka sitt åkerbruk
eller skaffa sig bete eller slåtter.
Det sedan gammalt förekommande bruket att avträdande arrendator
erhåller ersättning för outnyttjad gödsling, bearbetning och sådd plägade icke
förekomma enligt arrendekontrakten, men vanligen ägde den avträdande att
skörda den höstsäd han sått, och i vissa delar av Belgien, där jorden utleges
»enligt ortens sed», förekom dylik ersättning. I den belgiska landslagen
(art. 1774) förekommer en antydan om detta bruk i stadgandet, att där ej
skriftligt kontrakt finnes, överenskommelsen skall anses gälla så lång tid, som
behöves för att skörda frukten av å jorden nedlagda kostnader.
LANTBRUKSADMINISTRATION. Lantbruksärenden lyda i
Nederländerna under ett ministerium för vattenärenden, handel och industri
(Waterslaat, Handel en Nijuerheid). I Belgien inrättades år 1884 ett ministerium för
lantbruk och allmänna arbeten, men år 1899 överfördes jordbruksärendena
till eget departement och år 1908 till ett ministerium för inrikes ärenden och
lantbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
