Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I båda rikena finnes till regerings tjänst ett lantbruksråd (i Belgien sedan
1834) med representanter för provinsernas centrala lantbrukssällskap.
FÖRENINGSVÄSEN.[1] I Belgien påbjöds år 1848 enligt franskt mönster
inrättandet av lantbruksgillen (comices agricolas) ett i vart av de
lantbruksdistrikt, vari landet år 1845 indelats. Dessa gillen, vilkas huvudsakliga
verksamhet enligt ny förordning den 18 okt. 1889 är att anordna utställningar,
föredrag, försöksfält m. m., äro anslutna till provinsiella sällskap, som i sin
ordning välja representanter i provinsens lantbrukskommission, vilken
handhar ledningen av dennas lantbruksärenden och utser delegerade i det nyss
nämnda centrala lantbruksrådet (conseil supérieur de l’agriculture). Hela
denna representation hade en liberal prägel och vann rätt liten tillslutning
bland landets jordbrukare, vilka däremot allmänt tillhöra de bondeföreningar
(Boerengilden, ligues agricoles), som sedan år 1886 bildats i alla delar av
riket med uppgift att tillvarataga lantbrukets intressen särskilt genom
anordnandet av kooperation. Är 1910 funnos 161 comices men 1,150 ligues
agricoles, vilka senare pläga omfatta en by eller något större område och bilda
centralförbund (Boerenbond, féderation). Det mest betydande av dessa, med
säte i Louvain, anskaffar genom ett därför bildat bolag förnödenheter åt sina
medlemmar och förmedlar dessas förbindelser med kredit- och
försäkringsföreningar. Även övriga centralförbund ha liknande verksamhet.
För den icke ekonomiska föreningsverksamheten utfärdades lag den 31
mars 1898.
Hela föreningslivet i Belgien är splittrat efter religiösa och politiska
partier. Det klerikala partiet har största förtjänsten om den ekonomiska
kooperationens utveckling, och denna skötes i allmänhet av prästerna, under det att
bönderna föga taga personlig del däri. De liberala föreningarna äro färre,
och än mindre anslutning har den socialistiska kooperationen fått, för vilken
dock en central organisation, Campagnards socialistes, bildades vid
århundradets början.
I Nederländerna framträder denna splittring långt mindre, men i de södra
provinserna ha de katolska lokala lantbruks- och trädgårdsföreningarnas
centralföreningar år 1896 sammanslutit sig till ett särskilt förbund,
Nederlandsche boerenbond i Utrecht. Ett stort antal av de större lånt- och
skogsbruksföreningarna ha som centralrepresentation Nederlandsche
Landbouw-Comité i Haag, vilken liksom de allmänna lantbrukssällskapen i
grannländerna anordnar de stora lantbruksutställningarna i riket, verkar för
upplysning och rådgivning genom vandringslärare o. s. v.
Bland föreningar för särskilda ändamål märkas de redan i äldre tid i
Belgien och Holland förekommande sammanslutningar mellan alla delägarna i
en polder, Polderschapen, och i invallningsföretag inuti landet, Wateringe,
vilka handhade dylika företags ärenden och företrädde dem gent emot
myndigheter och andra utomstående.
För åker- och skogsodlingar samt ängsvattningsanläggningar å heden
bildades år 1889 det ovannämnda nederländska hedsällskapet (sid. 575), vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
