Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgängliga jorden på en ort ej vore tillräcklig för dennas befolkning, skulle
överskottet av folk på statens bekostnad flyttas till ort, där plats kunde beredas.
2. I grundlagen om jordens socialisering av den 19 febr. 1918 fastslås
dessa allmänna grundsatser och framhålles det kommunistiska jordbruket
som mål, och i ett ungefär samtidigt reglemente för den socialistiska
jordbruksorganisationen säges, att alla former för individuellt nyttjande av
jorden äro blott övergångsskeden till det kollektiva, kommunistiska
jordbruket. Som olika former för jordbruksföretag uppställas:
a. Sovjetgårdar, vartill tagas förutvarande herregods med högt stående
jordbruk, dyrbarare odlingar och industriella anläggningar såsom
sockerbruk, kvarnar samt stuterier, vilka egendomar äro av särskilt värde som
försöks- och mönsterjordbruk. Dessa jordbruk, som hava större betydelse
för produktion av livsmedel för städernas, statsförvaltningens och härens
behov, stå under tillsyn av en styrelse, vari även representanter för
stadsproletariatet har säte. En förvaltare eller ett råd, tillsatt av statens
lantbrukskommissariat eller andra stats- eller provinsmyndigheter, handhar
förvaltningen under kontroll av ett arbetareråd, valt för 6 månader eller
kortare tid.
b. Jordbruk, drivna av sammanslutningar av arbetare (artel), så att de
enskilda medlemmarnas jordbruk skötas vart för sig men med samverkan i
arbete, inventarier och andra produktionsmedel.
c. Kommunjordbruk bildade av alla eller en del av en lantkommuns
bönder, vilka förena sig om gemensam drift av sina gårdar.
d. Agrar-kommuner, sammanslutningar av arbetare för jordbruk efter
fullständigt kommunistiska principer. Alla dess produktionsmedel tillhöra
staten och hela överskottet av produktionen utöver brukarnas förbrukning
skall inlevereras till statens provianterings-kommissariat eller andra angivna
statsinstitutioner.
3. Bönderna hade emellertid satt sig i besittning av godsens och
domänernas jord, som de uppdelat till enskilda jordbruk, ofta större än de
behövde för sitt uppehälle och mer än de förmådde bruka. A andra sidan
föranledde tillkomsten av nya skaror av stadsbor, uttjänta soldater och andra,
som fordrade att få ingå i de kollektiva jordbrukssammanslutningarna,
oupphörliga omfördelningar av jorden. Härigenom hava rikets skördar och
kreatursantal hastigt nedgått. För att råda bot för denna tillbakagång,
förordnade folkkommissariernas råd den 30 april 1920, att dylika
omfördelningar icke få ske utan efter de lokala myndigheternas medgivande och ej
oftare än efter 3 omlopp (9 år). Tillika har statsregeringen sökt framtvinga
det fulla utnyttjandet av all jorden genom att för varje provins bestämma
den areal, som skall besås, samt tillhandahålla nödigt utsäde och redskap
men å andra sidan även fordra, att arbetarna bruka jorden på fullt
tillfredsställande sätt, — en strävan sålunda att förvandla hela rikets jordbruk till
ett enda stort jordbruksföretag.
4. Då bönderna avgjort hålla på det individuella jordbruket och tillika
övergått till att ej odla mer, än de beräkna sig behöva för eget behov, sedan
statens monopol på all spannmålshandel och låga fastställda pris hindrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
