Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likasom Lantbruksakademien utvecklade sällskapen under sina första år
en livlig verksamhet, avgåvo till akademien m. l. m. regelbundet
4-månaders-(»tertial»)berättelser, läto utarbeta ortsbeskrivningar, spredo från
akademien mottagna modellredskap, utsäden och underrättelser o. s. v.
Stadgandet om landshövdingens i länet självskrivenhet som sällskapets ordförande
och hans stora inflytande på valet av ledamöter i sällskapet och dess
förvaltningsutskott gjorde sällskapen m. l. m. till bihang till länsstyrelserna, vilket i
förening med brist på ekonomiska tillgångar utöver de små bidrag av
statsmedel, som de erhöllo för särskilda ändamål, snart förlamade deras
initiativ och intresset för deras verksamhet. Flera av sällskapen upphörde så
fullständigt, att de, då verksamheten återupptogs, ansågos behöva formligen
bildas ånyo.
Den allmänna lyftning i näringslivet, som inträdde på 1840-talet, visade
sig även beträffande hushållningssällskapen. Nya grundstadgar, som
utfärdades för dem av K. Maj:t den 16 maj 1848, gåvo dem en något friare
organisation. De började samverka med varandra för särskilda syften. Ett
sådant steg var en till K. Maj:t år 1853 ingiven petition om förändrad
brännvinslagstiftning med avskaffande av husbehovsbränningen. Denna åtgärd
blev av genomgripande betydelse för sällskapen, i det att då den i ämnet
avgivna propositionen bifölls av riksdagen, det bestämdes, att 1/5 av avgifterna
för minuthandel och utskänkning av brännvin skulle tilldelas sällskapen,
vart för sitt område att av dem användas till för länet nyttiga ändamål.
(K. F. den 18 jan. 1855.) Tack vare de rikliga medel, som sällskapen
härigenom fingo till sitt förfogande, ökades deras verksamhet nu starkt, och de
hava från denna tid väl fyllt den uppgift, som var dem ämnad, att vara
centralhärdar och organ för åtgärder och strävanden för lanthushållningens
befordrande.
Genom landstingens inrättande år 1862 övergick en del av sällskapens
verksamhet i detta avseende särskilt beträffande veterinär- och skolväsen,
skogsvård, fiske och hemslöjd till dessa. I vissa fall lämna både landsting
och hushållningssällskap bidrag till samma ändamål eller samverka på
annat sätt.
Då brännvinsmedlen år 1914 indrogos till statsverket, fingo
hushållningssällskapen ersättning i ett belopp motsvarande medeltalet för
brännvinsmedlens summa under åren 1901—10, men med jämnare fördelning än
förut, huvudsakligen efter områdets folkmängd. Därjämte ha
hushållningssällskapen fortfarande erhållit anslag för åtskilliga särskilda ändamål,
vanligen med begränsning till ett belopp motsvarande vad sällskapet tillskjuter
av egna medel för samma ändamål.
Det demokratiska genombrottet efter världskrigets slut medförde en
omorganisation av hushållningssällskapen, så att dessa enligt den 8 juni 1923[1]
utfärdade allmänna grunder för sällskapens organisation fingo en mer
utpräglad ställning som representation för jordbruket.
Sammanslutningar mellan angränsande hushållningssällskap för vissa
ändamål särdeles för hållande av lantbruksmöten ha tidtals förekommit.
Dessutom har sedan år 1869 hållits med bestämda mellantider (sedan 1907 varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
