Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med mejeriavfall uppfödda svin. Med hjälp av det år 1890 uppfunna
tuberkulinet, som år 1894 började tillverkas i landet, organiserades ett
fortgående bekämpande av sjukdomen, i huvudsak enligt prof. B. Bangs
system (sid. 670). Sedan 1903 är djurägare vid anledning att misstänka
juvertuberkulos skyldig att låta undersöka mjölk från den misstänkta kon, som
om sjukdomen påvisats, skall nedslaktas mot ersättning av statsmedel. Sedan
1921 är pastörisering av all från mejeri utlämnad mjölk och vassle villkorligt
påbjuden för att hindra spridning av smitta. Tack vare dessa åtgärder
hai-sjukdomen betydligt inskränkts.
BISKÖTSELN. Det uppsving i biskötseln, som under 1700-talet inträdde
till följd av intresset för naturvetenskapliga iakttagelser och för de smärre
grenarna av lanthushållningen, synes åter ha avtagit. Förslag om biboningar,
som bättre än halmkupan tillåta vård och skattning av bien, förekommo väl,
bland dem den av Th. Nutt konstruerad modell, vilken förordades på
1830-talet,[1] men synas icke ha lett till någon anmärkningsvärd påföljd.
Först Johann Dzierzon’s uppfinning av det rörliga kakbygget
{sid. 551) framkallade ett allmännare intresse för biskötseln. Personer
utsändes för att lära känna hans sätt att sköta bien och sedan sprida kännedom
därom i landet, och hans idéer blevo under den följande tiden ledande inom
den svenska biskötseln. Dzierzons kupmodell undanträngdes sedan av
modifikationer av densamma såsom Erslews kupa (sid. 687) med liggande
ramar, vilka i Sverige gjordes kvadratiska (»Svearam»), J. W. Leveréns
kupa, amerikanska uppstaplingskupor m. fl.
Föreningar för biskötsel ha vanligen haft kort varaktighet men de
förefintliga fingo större fasthet, då år 1919 bildades Sveriges biodlares
riksförbund, till vilket länsförbund med lokalavdelningar anslutit sig. Enskilda
personer och föreningar ha utgivit tidskrifter och annan bilitteratur samt
anordnat kurser, vanligen med anslag av hushållningssällskap, men antagligen
har biskötseln i det 20:e århundradet mindre omfattning än under
föregående tider.
MJÖLKHUSHÅLLNING. Under 1800-talets förra del tillhörde mjölkens
skötsel samt beredning av smör och ost hushållssysslorna. På enstaka
herrgårdar, där smör och ost bereddes i något större mängd, var detta ofta
överlämnat åt en deja, som arrenderade ladugården mot en årsavgift, såsom t. ex.
2 lisp. smör och 1 lisp. skummjölksost för var ko samt var femte kalv. Man
beredde även utländska ostsorter, mest »schweizisk», även kallad
Marsvinsholmsost efter det skånska gods, varifrån dess beredning spritt sig.
Framgångstiden på 1840-talet visade sig även däri, att mejerier och
»ost-tryckerier» anordnades på åtskilliga herrgårdar och vanligen sköttes av
holländare eller holsteinare, vilkas mejerimetoder därför vanligen tillämpades
(sid. 552). Inhemska förslag till förbättringar började nu också att
framkomma. Sålunda ersattes mejerikärl av trä och koppar av sådana av
förtennt järnplåt, vilka först började tillverkas av major P. U. Gussander.
Denne införde en ny gräddsättningsmetod, enligt vilken mjölken uppsilades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
