Lantmannens uppslagsbok / 15 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvivel - Alvluckrare - Alvluckring - Alvplog - Alvplöjning; se Djupkultur - Amarantas - Amaurosoma; se Timotejfluga - Ambi; se Bisamhälle - Amelanchier; se Bärmispel - Aminoföreningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alvivel, Cryptorrhynchus lapathi L., en
nära 1 cm. lång, klumpigt byggd skalbagge
med snabellikt förlängt huvud, svart, med
främre och bakre delen av kroppen vit. Larven
gnager sig in i stammens märg hos poppel och
pil, varigenom stammen kan starkt försvagas.                A. T—n.

Alvluckrare, redskap som medels i den
öppna plogfåran arbetande pinnar luckra alven
(jfr Alvplog). Dylika redskap finnas av olika
typer. Ett äldre sådant, tillverkat vid Överum,
är ett harvliknande redskap med 3 grova,
ställbara, krökta pinnar. I senare tid har man
åstadkommit a. genom att på en vanlig plog
bakom plogkropparna fästa starka
fjäderharv-pinnar.

Alvluckrare.

Alvluckring, luckring av alven, utan att den
inblandas i matjorden. Utföres med
alvluckrare eller alvplog. Jfr Djupkultur.

Plog med alvluckrarepinne.

Alvplog, årder- eller plogliknande redskap,
som vid körning i den öppna plogfåran lossar
och bryter alven. Jfr Alvluckrare. Den
arbetande delen kan liksom en årderbill
nedtränga i alven eller ock likasom en plog utan
vändskiva lossa alven med ett lodrätt och ett
vågrätt snitt. Till de förra höra en del i
Tyskland under beteckning Wühler arbetande
redskap, vilka icke funnit användning i
Sverige. Till de senare hör den hos oss något
litet använda Bipparts alvplog, som består av
ett vid en plogkärra anbragt lodrätt ställ av
järnplåt, vid vilken är fäst en sula och ett
lutande, till olika djup ställbart skär. Detta
redskap användes enbart eller ock anbringas
stället med skär i stället för främre kroppen
på en 2-skärig plog, så att det arbetar i botten
efter föregående plogstråk. Litt.:
Redskapsprövn.-Anstalt. Meddel. n:r 58.

Alvplöjning. Se Djupkultur.

Amarantas, fam. Amarantaceæ; flera arter
odlas som prydnadsörter i blom- och
bladgrupper för sina mörkröda blomax och brokiga,
mest röda blad.

Amaurosoma. Se Timotejfluga.

Ambi. Se Bisamhälle.

Amelanchier. Se Bärmispel.

Aminoföreningar. Vid växternas
assimilation av kväve, vare sig i form av ammoniak,
salpetersyra eller fritt kväve, bildas antagligen
först organiska föreningar, som innehålla
antingen hela ammoniakmolekylen (NH3) eller en
del av densamma, NH2 (amid) eller NH (imid).
Av dessa föreningar, som i utfodringsläran pläga
betecknas med den gemensamma beteckningen
amider eller amidartade föreningar, bildas
sedan genom sammanslutning med varandra och
med andra, icke kvävehaltiga, ämnen nya, ofta
mycket sammansatta föreningar, av vilka
äggviteämnena äro de för växt- och djurlivet
viktigaste. Omsättningen kan även gå i
motsatt riktning, i det att äggviteämnen och andra
mer sammansatta kvävehaltiga ämnen
sönderfalla i de enklare föreningar, av vilka de äro
sammansatta. Detta sker, då äggviteartade
reservnäringsämnen skola förflyttas i växten,
likasom ock då äggvitenäring skall upptagas i
matsmältningskanalen. A. äro således
transportform för äggviteämnen, vartill de äro
tjänliga, då de i motsats till dessa senare lätt
genomtränga växt- och djurhinnor. Likaså
sönderdelas äggviteämnen i hithörande
föreningar, som ingå i deras sammansättning, vid
jäsning, förruttnelse och förmultning. A.
förekomma därför i större mängd i unga, livligt
växande växtdelar, men föga i äldre, i vilka
de redan övergått till äggviteämnen. Särdeles
finnas de i riklig mängd, där äggvitebildningen
är hämmad, såsom i jordtäckta unga växtdelar
(sparrisskott, unga rotfrukter), vilka växa utan
eller vid svag solbelysning, som synes vara
behövlig för äggvitebildningen. A. finnas också
i pressfoder och andra jästa fodermedel, i
mullämnen samt i allmänhet i växt- och
djurämnen, som äro stadda i sönderdelning. Vissa
av dem förekomma rätt allmänt, andra åter
äro utmärkande för vissa växt- och
djurämnen. A. äro i allmänhet till skillnad från
äggviteämnen lösliga i vatten och koagulera ej;
de hava ej samma näringsvärde som
äggviteämnena (se nedan) och skiljas därför vid
foderanalysen från dessa. De äro av mycket
olika sammansättning och kunna efter sin
sammansättning och kemiska natur delas i
följande klasser.                H. J. Dft.

1. Aminer eller aminbaser,
kvävehaltiga, organiska föreningar, som kunna anses
uppkomna ur ammoniak genom att en, två
eller alla tre av dess väteatomer ersatts med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>