Lantmannens uppslagsbok / 16 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aminoföreningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alkoholradikaler (kolväterester). Jfr
formlerna:

NH3, ammoniak,

CH3NH2, metylamin,

(CH3)2.NH, dimetylamin,

(CH3)3.N, trimetylamin.

A. äro baser, starkare än ammoniak; de till
fettserien hörande av lägre kolhalt äro liksom
ammoniak i vatten lättlösliga gaser av en
egendomlig, i viss mån ammoniakliknande lukt
(kokta räkor, sillake), de med högre kolhalt
äro vätskor eller fasta kroppar. — För
växternas ämnesomsättning torde a. ha ringa
betydelse, förekomma dock i en del illaluktande
växter, så t. e. trimetylamin i
stinkmållan (Chenopodium vulvaria), i
hagtornsblommor m. fl. I vitbetsmelass anträffas
metyl- och trimetylamin. I sillake finnas alla
tre ovan anförda metylaminer. — Vid
förruttnelsebakteriers inverkan på
äggviteämnena i kött, fisk, ost etc. bildas genom
avskiljande av kolsyra ur en del av
äggvitemolekylens aminosyror en del mera sammansatta a.,
som på grund av förekomstsättet och en del
likheter med alkaloiderna (bl. a. hos vissa en
betydande giftighet) tidigare plägade benämnas
likalkaloider; ett modernare namn är
ptomainer. En välbekant amin av
benzolserien är anilin (fenylamin), en i rent
tillstånd färglös olja, som har stor teknisk
användning såsom utgångsmaterial för
beredning av s. k. anilinfärger. Ur anilin
framställes även det viktiga febernedsättande
läkemedlet antifebrin (acetanilid). — I
binjurarna (se d. o.) anträffas en annan amin
av benzolserien, nämligen adrenalin och
i mjöldrygor en amin av alkaloidserien,
histamin m. fl. — Många a. visa en
utomordentligt kraftig verkan på djurorganismen; detta
gäller i främsta rummet dem, som tillhöra
bensol- och alkaloidserierna. Så t. ex. verkar
adrenalin, insprutat i blodet eller under huden
i t. o. m. mycket ringa mängd, bl. a.
sammandragande på blodkärlens (förnämligast de
mindre artärernas) muskulatur, minskar
således deras volym och stegrar därigenom
blodtrycket. Histamin retar (i likhet med
ergotoxin, en annan av mjöldrygans
beståndsdelar) livmoderns muskulatur till
sammandragning, ett förhållande, som förklarar
mjöldrygans användbarhet som »värkbefordrande»
medel.                *

2. Amider eller syreamider kallas en
grupp av kvävehaltiga organiska föreningar,
som kunna anses uppkomna ur organiska
(karbon-) syror genom ersättande av OH i
den s. k. karboxylgruppen med gruppen NH₂.
Jfr formlerna

CH3COOH, ättiksyra, och

CH3CONH2, ättiksyreamid (acetamid).

Inom såväl växt- som djurorganismen
förekomma amider, vilka hava stor betydelse vid
dessas äggviteomsättning. Ett slags
amidartade föreningar kunna även de
äggvitemolekylen isammansättande aminosyrorna sägas
bilda med varandra (se nedan Aminosyror). —
En av de viktigaste i växtriket förefintliga
amiderna är asparaginet,
asparaginsyrans sura amid,

CH(NH2)COOH,

CH2CONH2,

en vattenlöslig, kristalliserande, färglös kropp,
som företrädesvis anträffas i unga, i
utveckling stadda växtdelar. I större mängd anhopas
det i dylika, om dessa befinna sig i mörker,
såsom t. ex. unga sparrisskott (där asparaginet
först påvisades, och varav det erhållit sitt
namn). Det förekommer även i
underjordiska stam- och rotknölar, potatis, betor etc.
Vilken roll i växternas äggviteomsättning bör
tillskrivas asparaginet är ännu ej fullt klart.
Att dess mängd ökas vid stegring av
äggvitesönderdelningen, anses bevisat, likaså att det
åtminstone delvis användes av växtcellen vid
dess återuppbyggande av äggvita. — Liknande
förekomstsätt som asparaginet har det
närsläktade glutaminet, glutaminsyrans
sura amid. (Angående dessa ämnens betydelse
som beståndsdelar i växtätarnas föda se art.
Näring.) — Urinämne, kolsyrans diamid,
CO(NH₂)₂ är den viktigaste kvävehaltiga
slutprodukten av äggvitans förbränning inom
djurkroppen (se Näring och Urin). Det är
en i vatten lättlöslig, i långa färglösa prismor
kristalliserande kropp av salpeterartad smak.
Det bildas inom djurorganismen förnämligast
i levern av vid äggvitesönderdelningen
frigjorda aminosyror och av ur dem bildat
ammoniumkarbonat. Av en del allmänt
förekommande bakterier, bl. a. Micrococcus ureæ,
sönderdelas urinämnet i ammoniak och
kolsyra (se Urinjäsning).                *

3. Aminosyror. Med Aminosyror
förstås organiska (karbon-) syror, i vilka gruppen
NH₂ (aminogruppen) ingår i kolväteresten. Jfr
formlerna:

CH3COOH, ättiksyra, och

CH2(NH2)COOH, aminoättiksyra.

A. äro i regel färglösa, kristalliserande
kroppar. De i vatten lättlösliga besitta en svagt
söt smak. På grund av att de innehålla såväl
den sura karboxyl-(COOH-) gruppen som den
basiska aminogruppen, kunna de binda sig vid
såväl baser som vid syror och kunna även
förena sig med varandra till kortare eller
längre kedjor. Aminosyrorna hava en
utomordentligt stor fysiologisk betydelse.
Äggvitemolekylen (se art. Äggviteartade ämnen),
består nämligen, åtminstone till största delen,
av på nyssnämnt sätt sammankopplade a., vilka
frigöras vid äggvitans sönderfall, vare sig
detta sker genom matsmältningssafternas
inverkan på födan i tarmen, vid
ämnesomsättningen inom djur- eller växtcellen, eller genom
inverkan av förruttnelsebakterier (se art.
Förmultning, Matsmältning, Groning, Näring).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>