Lantmannens uppslagsbok / 68 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avvägning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställa stången på punkten 60 avväges
den närbelägna skarpt markerade brytningspunkten
62.23. Stångföraren stannar nu här, tills
avvägningsinstrumentet flyttats till punkten b,
ett 60-tal meter framför den s. k.
växelpunkten 62.23. Här fortsättes nu
avvägningen med mätningsresultaten I₅, I₆, I₇, I₈, I₉,
varefter punkten I₄₀ blir växelpunkt o. s. v.
Man följer således icke här metoden a. från
mitten i annan mån, än att instrumentet
kommer att stå mitt emellan växelpunkterna.
Protokollet ser ut på följande sätt:

Punkt	Avläsning		Höjdskillnad		Höjd	Anmärkningar
	bakåt	framåt	+	—
A= 0	3.10				45.04
20.00	2.05		+1.05		46.09
40.00		1.07	+0.98		47.07
62.23	0.42	O.03	+1.04		48.11	— Växelpunkt. Brytningsp.
80.00	0.77			—0.35	47.76
100.00	1.20			—0.43	47.33
118.37		1.49		—O.29	47.04	— Brytningspunkt.
140.00	0.47	3.29		—1.80	45.24	— Växelpunkt.
164.09	2.34			—1.87	43.37	— Brytningspunkt.
180.00		2.00	+0.34		43.71
200.00		1.62	+O.38		44.09
c=207.74		1.48	+0.14		44.23
Summa			+3.93	—4.74
Skillnad				—0.81		44.23—45.04 = —0.81.

Vid profilens uppritning använder man
olika skalor för längdmått och höjdmått,
vanligen höjdskalan tio gånger större än
längdskalan.

En ytavvägning går ut på att med
höjdkurvor på en karta åskådliggöra
ett mätningsområdes ytformation. Den kan
behövas, då det gäller att upprätta ett förslag
till vattenavledning, en plan för täckdikning
eller dylikt. Utförandet kan ske på olika sätt:

1:0) Uppstakas och markeras över
mätningsområdet ett rutnät med lämpliga
sidolängder, t. ex. 20, 50, 100 m. allt efter
terrängens buktighet. Hörnpunkterna i detta nät
avvägas, och deras lägen och höjder
utmärkas på kartan. På denna kan man sedan
genom interpolering få fram nivå- eller
höjdkurvorna, d. v. s. de linjer, som
sammanbinda alla punkter på samma höjd. Sådana
kurvor uppritas med jämn inbördes
höjdskillnad, ekvidistans, av t. ex. 1, 5,
10 m.

Fig. 4. Ytavvägning.

2:0) Man uppsöker och avväger terrängens
karakteristiska punkter, d. v. s. alla de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>