Lantmannens uppslagsbok / 69 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avvägning - Avvänjning - Axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

punkter, som ögat ser vara terrängens
brytningspunkter. Dessa markeras samtidigt med en
mätsticka el. dyl. och inmätas med
planmätningsinstrument för att kunna utmärkas på
kartan. Höjdkurvorna erhållas på samma sätt
som i förra fallet.

Denna metod är snabb och fördelaktig men
fordrar övat omdöme hos avvägare och
stångförare.

Fig. 5. Höjdkarta.

3:o) Höjdkurvorna uppsökas direkt på
marken. Sättet åskådliggöres genom följande
exempel (fig. 4): Utgående från fixpunkten
F, vars höjd = 45.63 m., gäller det att
uppsöka och inmäta höjdkurvorna 46, 47 och
48. Detta tillgår sålunda: Instrumentet
uppställes uppåt sluttningen så högt ovanför F,
som stånglängden medgiver. Med stången på
F får man avläsningen 2.45 m. Härpå flyttas
stången så vinkelrätt mot kurvorna som
möjligt och uppåt backen så högt, att avläsningen
sjunker till 2.45—(46.00—45.63) = 2.08 m.
Stången står då på 46 m. kurvan, och denna
punkt utmärkes, med en mätsticka för att
inmätas på plankartan. Samtliga punkter i
terrängen, som i instrumentet giva denna
avläsning 2.08 m., ligga påtagligen också på
46 m. kurvan, och denna är således nu lätt
att erhålla. På analogt sätt fås sedan de
övriga höjdkurvorna med hjälp av siffrorna
1.08 och 0.08. Med ledning av de på något
av föreg, sätt utförda mätningarna upprättas
slutligen en nivåkarta eller
höjdkarta i lämplig skala (1:1,000, 1:2,000
o. s. v.). Ett utdrag av en sådan karta
lämnar fig. 5.

Se vidare Höjdmätning.                John Svärdson.

Avvänjning av ungdjur från mjölken bör
likasom alla större ändringar i djurens
utfodring ske småningom och med försiktighet. Då
ungdjuren ej hava tillfälle att fritt upptaga sin
naturliga föda, böra de, då mjölken blir
otillräcklig, få ersättning i lättsmält och närande
foder, såsom sädes- och linfrömjöl, som
lämnar full ersättning för mjölkens näringshalt,
särskilt av fett och äggvita, övergång från
fast till flytande föda bör också underlättas
genom att under avvänjningen och närmaste
tiden därefter giva saftigt foder, vanligen fint
grönfoder och smärre skivor av skurna
rotfrukter, varemot vatten bör givas blott i
måttliga mängder och kylslaget. Jfr Hästavel,
Kalvuppfödning, Svinavel.

Axel betecknar i maskinläran en
maskindel, som tjänar att fortleda roterande rörelse,
såsom fallet är vid transmissioner,
cylinderaxeln i tröskverk, knivaxeln i
hackelsemaskin m. m., eller ock själv orörlig uppbär
roterande eller svängande delar, ss. hjulaxeln å
en vagn. En a. kan vara lodrät, i vilket fall
trycket verkar längs med axeln, s. k.
stödaxel, såsom a. i en stående vandring och
i en vanlig separator, eller liggande, då den
uppbär ett tryck vinkelrätt mot
längdriktningen och kallas bäraxel. En roterande a.
är dessutom utsatt för vridning. En a. bör
däremot aldrig hava sned ställning, då därmed lätt
följer sämre anslutning och glappning, ojämn
gång, ökad friktion och kraftförlust. Axlar
böra därför även vara fullt raka och, för att
böjningar ej må uppstå, tillräckligt
understödda. En stående a. måste vara understödd
av minst 2 lager, fotlagret och
halslagret, som bör vara så långt, att det
giver stadig styrning. Liggande axlar böra
även vila i 2 eller flera lager, mellan vilka
avståndet rättas efter axelns längd, belastning
och styrka. För en järnaxel med 2 lager och
3 cm. diameter fordras understöd på omkring
170 cm. avstånd, mot 4 cm. diam. svarar 200
cm. avstånd o. s. v. med 20 cm. ökat avstånd
för varje cm. större axelgenomskärning. Då
axeln vilar i flera lager, kunna avstånden
göras intill ¹/₄ större. Ounderstödda, fria
tappar, som äro belastade, t. ex. med
remskiva, böra vara så korta som möjligt.

En axels styrka bör avpassas efter den
kraft, den skall överföra, men då priset stiger
hastigt med axelns diameter och dessutom
det arbete, som behöves för att övervinna
gnidningsmotståndet i lagren, blir större, ju
grövre axelns i lagret vilande del, tappen,
är, bör den nödiga styrkan mera åstadkommas
genom starkt material än genom stor
diameter. Endast sällan, såsom i gamla stående
vandringar, vattenhjul o. s. v., förekomma
axlar av trä, utan i regel göras de av smides-
eller välljärn eller götjärn (stål) och de
starkaste fås av kallvalsat götjärn, s. k.
komprimerade axlar, vilka därför kunna göras
klenare än andra. Ju större hastighet en axel
har, desto smäckrare kan den vara.
Hastigheten och belastningen hava således motsatt;
inverkan på behovet av tjocklek hos axeln,
vilkens diameter i mm. bör vara vid:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>