Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kastrering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Arvidsjaurklaven, som är enarmad och
försedd med en krumböjd linjal, varigenom
avläsningen sker säkrare, då klaven bättre smyger
sig efter stammen. H. J. Dft.
Kli, utgöres av det vid malning av säd till
mjöl eller gryn frånskilda skalet jämte det
närmast därunder liggande glutenhaltiga lagret
samt något av inblandat mjöl. Ibland gå även,
fast med orätt, foder bestående av blott skal
under namn av k. Man skiljer mellan k. och
fodermjöl, av vilka det förra uppstår vid
sädens krossning och skalning, det senare vid
mjölets siktning. Då skalet är rikare på
växttråd och äggviteämnen samt aska än den
innanför liggande frövitan, varav mjölet
framställes, har k. högre halt av nämnda ämnen än
motsvarande säd och mjöl men mindre
stärkelse och andra kvävefria extraktämnen, under
det att fodermjöls sammansättning ligger
mellan sädens och kliets. Grovt k. brukar
föredragas av jordbrukarna framför fint,
huvudsakligen därför, att förefintliga föroreningar
lättare upptäckas däri, men det finare har
högre äggvite- och lägre växttrådhalt och
därför något högre fodervärde än det grova.
Föroreningar. Vid sädens malning
få i säden befintliga ogräsfrön, skäl, agnar,
jord m. fl. föroreningar ofta följa med kliet,
men i rent k. böra dylika ämnen finnas i blott
obetydliga mängder. Dessutom tillsättes ofta
ej blott avharpning från sädens rensning utan
även främmande mindervärdiga skal, varigenom
kliets värde nedsättes, även om ej halten av
näringsämnen minskas. En del av dessa ämnen
äro värdelösa, andra även skadliga. Så är
förhållandet med senaps- och klintfrö, mjöldrygor
och svampsporer, vilka i större mängder kunna
skada djuren, samt ogräsfrö, som kan i fullt
oskatt skick återkomma i gödseln och följa med
denna till åkern. Genom kemisk och
mikroskopisk undersökning kunna dylika inblandningar
påvisas, och en dylik undersökning är desto
mer påkallad, som en avsevärd del av det i
handeln förekommande kliet är underhaltigt.
Kliets härkomst. Kli erhålles till
större delen från inhemska kvarnar men införes
även från utlandet, särdeles från England och
Amerika i betydliga mängder. Under det att
tillgången på inhemskt k. uppskattas till 70—
75 mill. kg., utgjorde närmast före världskriget
importen omkring 65 mill. kg., huvudsakligen
av vete, och har tidigare haft än större
omfattning.
V e t e k 1 i är det viktigaste av klislagen.
Vid vanlig malning erhålles omkring 25 %
avfall av vetet, varav ungefär 10 % fint och
lika mycket grovt k. samt ett par procent
fodermjöl och något spetskli, bestående
av vetekornens spetsar med därpå sittande hår,
vilka hysa mycket sporer av sotsvampar,
sand-och ler delar m. m. Handelns vetekli är
vanligen en blandning av grovt och fint.
Medelsammansättningen är i procent:
Kli
Fodermjöl
Grovt
Fint
15
17
14
1.8
—
1-3
4
5&8
A3’5
8
6.5
4
5
4-5
3 /
12
12
12
10.8
12.2
, 10.7
81 66
SS
99 100
130
145
109
Protein........
därav amider.....
Fett........
Kvävefria extr.ämn. ’ . .
Växttråd .......
Aska.........
Vatten........
Smb. äggvita......
F.enh. pr 100 kg. ...
Korn värde pr 100 kg. . .
På i f.e. finns gr. smb. äggv.
Askan är rik på fosforsyra.
Om vetet utmales högre, så att mindre k.
uttages, får detta högre halt av växttråd och
lägre fodervärde. Ofta nedsättes värdet
genom inblandning av mindervärdiga skal av
korn och havre samt värdelösa hirs- och risskal,
ogräsfrö och spetskli. Vidare är det ibland
unket och härsket på grund av för hög
fuktighetshalt, som ej bör överstiga 13 %, om kliet
skall vara hållbart. Gammalt k. innehåller
ofta pr, vilket redan i mindre mängd gör det
oaptitligt och mindre värdefullt men i större
mängd kan verka hälsofarligt.
Vete-k. verkar något lösande och är ett
mycket hälsosamt foder. Det användes med fördel
till alla djurslag, särskilt till mjölkkor och digi^
vande hondjur, men är mindre lämpligt till
göd-djur, vilket anses bero på dess höga halt av
pentosaner (se d. o.), vilka icke hava samma
fettbildande förmåga som stärkelse. Dess
fodervärde är, som av ovanstående siffror synes, 1.2 kg.
per f.e. åt mjölkdjur och 1.5 kg. för göddjur.
Rågkli förekommer långt mindre än
vetekli, beroende på att råg mestadels sammales,
varvid intet eller obetydligt kli uttages, samt
import därav föga förekommer. Det finnes av
blott en grovlek och överensstämmer i
sammansättning nära med vetekli men har något högre
halt av stärkelse men lägre av fett och växttråd.
Dess medelsammansättning är i procent:
Råprotein ......
Råfett........
Kvävefria extr.ämn. . .
Växttråd.......
Aska........
Vatten........
Smb. äggvita.....
F.enh. motsv. 100 kg. ,
Kornvärde > > >
G. smb. äggv. pr f.enh.
Rågkli
Rågfo- -deTmjöl
16.5
14,5
, 3-o
3.o
59.0
64.0
5.0
3-5
4-5
3-o
12.0
12.0
10.7
9-9
’80
95
66
100
130
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
