Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräftbur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
4—8, under den 2:a 2—5 och under den 3ie
2—3 ggr. Sedan byter åtminstone honan skal
1—2 gånger årligen. Enligt gjorda
undersökningar synas kräftorna bliva könsmogna i 6:e
året, och först i 8:e—g:e sommaren nå de den
för fångst lagliga längden 9 cm. Medan skalet
under en vecka efter fällningen är mjukt, håller
kräftan sig vanligen dold i sitt gömsle. De äro
i allmänhet i rörelse blott om natten. De äro
smakligast i augusti—september.
Fångsten sker nattetid, enligt äldre
bruk genom att sänka det vid ett spö fästa betet
till botten och med håv upptaga kräftorna då
de samlats, men numera mest med mjärdar
eller burar av järntråd, träspjälor eller spön
med en fiskbit eller slaktavfall till bete.
Se Fiskeredskap.
Odling sker genom utplantering av 7—9
cm. långa exemplar helst i september, d. v. s.
kort före parningstiden. Utsättningen bör ske
vid stranden, så att djuren själva få krypa ned
i vattnet; om de förts längre väg, böra de före
utsättningen genom besprutning eller sumpning
vänjas vid det nya vattnet. I Sverige är k.
enl. Fiskeristadgan fridlyst under maj—juli
eller i många län längre enl. K. B:s
bestämmande. I de flesta län är fångst av kräftor
under 9 cm. längd förbjuden. G. Schn.
2. Kräfta hos djur är en
svulstbildning, tillhörande de s. k. elakartade svulsterna,
som utmärka sig genom sin benägenhet att
breda ut sig och spridas även till andra delar
av organismen, än där de från början uppstått
(metastatisera). Kräftsvulsterna utgöras
huvudsakligen av en riklig nybildning av
epitelceller, men kunna till utseendet växla betydligt.
Oftast äro de hårda med en knöligt ojämn yta,
men stundom mjukare och ibland av så lös
konsistens, att de falla sönder och därigenom
giva upphov till elakartade rötsår (kräftsår).
Orsaken till k. är okänd, men mycket talar för,
att den beror på ett smittämne, ehuru något
sådant ännu ej med säkerhet kunnat påvisas.
Hos husdjuren förekommer k. oftast hos hund
och häst och vanligen endast hos äldre djur.
Ett av de organ, som oftast angripes, är juvret
och hos hund även trakten omkring
tarmöppningen. I mera framskridet stadium medför
kräftan även ett allmänt sjukligt tillstånd med
avmattning och stark avmagring
(kräftdyskra-si). Behandlingen är endast operativ, bestående
i fullständig utskalning av svulsten, men då
den oftast ej är skarpt begränsad, kvarstanna
lätt delar av svulsten, som inom kort på nytt
utväxa. Användning av salvor eller andra
retmedel bör undvikas, då de oftast endast
ytterligare befrämja kräftsvulstens tillväxt
och spridning. Hovkräfta se Hovsjukdomar, 3.
E. N—m.
3. Lövträds- eller äppl e-k r ä f t a
är en sjukdom hos lövträd, särdeles äppleträd,
förorsakad av en svamp Nectria galligena Bres.
(jfr Fusarium). Svampen intränger i stamdelar
genom sår, orsakade genom frost,
insektskador eller andra mekaniska skador, och
framkallar m. 1. m. djupgående sår, som ofta
visa koncentriska vallbildningar, uppkomna
därigenom, att svampen och trädet ömsevis
haft övertaget i kampen dem emellan (»öppen
kräfta»). Om trädet definitivt segrar, tillslutes
såret genom övervallningsvävnader från
kanterna. Härigenom blir kräftan »sluten» och
framträder såsom svulstlika utvidgningar på
grenarna. Å de angripna vävnaderna
framkomma svampens förökningsorgan, dels små
rödbruna, klotrunda fruktkroppar, dels
färglösa, korvlika sporer av den för Fusarium
utmärkande typen.
För att motverka sjukdomen hos
fruktträden bör jorden väl avdikas och kalkas.
Kvävegödsling bör ej givas för rikligt och
framför allt ej för sent på året, emedan skottens
mognad därigenom försenas och faran för
frostskador ökas. Kräft skadade mindre grenar böra
avlägsnas och sår på grövre grenar eller
stammar grundligt renskäras, så att inga
missfärgade delar kvarlämnas, och därefter tilltäppas
med uppvärmd stenkolstjära. Olika
fruktträdssorter visa olika mottaglighet för
sjukdomen. Th. Lfs.
K. hos lärk, se d. o.
Kräftbur, Se Fiskeredskap, Kräfta 1.
Kräftdjur, Crustacea. Flertalet hithörande
djur leva i vatten och andas med gälar eller,
de smärre, genom huden; de på land levande
gråsuggorna andas genom instjälpningar på
huden. K. hava huvudet täckt av en sköld,
som täcker även en större eller mindre del av
bålen. Av större k. finnas i Sverige hummer,
krabba och räka, som leva i saltvatten, samt
flodkräfta (se Kräfta, 1.) i sötvatten, vilka äro
föremål för fångst. Av lägre k. finnas i haven och
sötvatten en mängd arter, som hava stor
betydelse, som fiskföda och genom att de rena
vattnet från döda växt- och djurämnen. Se
Dammhushållning, Plankton.
Kräfthåv. Se Fiskeredskap, Kräfta 1.
Kräftpest är en av bakterier förorsakad
sjukdom, som angriper flodkräftan och sprides
huvudsakligen genom att friska kräftor
angripa och förtära sjuka. Smittan kan dock
även spridas från ett vattendrag till ett annat
genom fåglar, insekter och i synnerhet smittad
fångstredskap. Sjukdomen infördes antagligen
till Sverige från Finland under åren 1907—1908
och har sedan förhärjat kräftbestånden
huvudsakligen i Mälarens och Hjälmarens
vattenområden. För att hindra dess spridning är
inom de smittade områdena förbjudet att hålla
eller utbjuda till salu, sälja, köpa eller från
ort till annan forsla okokta kräftor; det samma
är inom andra än de som smittade angivna
områdena förbjudet beträffande kräftor, som
fångats inom förbjuden ort. Ej heller är inom
förbjudet område tillåtet att transportera
fiskeredskap, som ej genom kokning oskadlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
