Lantmannens uppslagsbok / 720 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavandula - Lavatera - Lave - Lavemang - Lavendel - Laxativ, Laxermedel - Laxkar, Laxkista, Laxmina - Laxning - Laxsläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot bröstsjukdomar. Härtill användes den
ej numera, men den inköpes torkad av apoteken
för beredning av gelé, som användes vid
läkemedelsberedning.

Lavandula. Se Lavendel.

Lavatera, ett till kattostfamiljen, Malvaceæ,
hörande släkte varav en sydeuropeisk i-årig
art, L. trimestris L., en högvuxen ört med
stora rosenröda eller vita blommor är en vanlig
rabattväxt. Sås tidigt på våren på
växtplatsen. Jfr Blomsterodling.                G. L—d.

Lave. Se Drivbänk, Fröklängning.

Lavemang, egl. sköljning. Se Avförande
medel.

Lavendel, Lavandula, ett till
läppväxternas familj, Labiatœ, hörande släkte av örter
eller halvbuskar, vilka växa vilda på torr,
solig mark i södra Europa, och av vilka en art
L. vera DC. i sydligare länder odlas i stor
utsträckning för framställning av l.-olja och i
vårt land, förr mer än nu, till beredande av
läkemedel och till att torkad inläggas bland
kläder för att fördriva mal och sprida vällukt.
L. blir omkring fotshög, har korsvis motsatta,
oskaftade, jämnbreda, grågröna blad samt bär
i spetsen axlikt ordnade knippen av blå
blommor, vartdera stödda av ett torrt skärmblad.

Laxativ, Laxermedel. Se Avförande medel.

Laxkar, Laxkista, Laxmina. Se
Fiskeredskap, 1 och 2.

Laxning. Se Hopfogning av virke.

Laxsläktet, Salmo, av laxfamiljen,
Salmonidæ, är utmärkt av en tämligen långsträckt
spolformig kropp, stor mun med tänder på
både käkben, plogben, gom och tunga, korta
och grova gälräfständer; rygg- och analfenor
korta. Likasom hos övriga laxfiskar finnes en
liten fettfena baktill på ryggen. De äro
rovfiskar, som tillhöra det norra halvklotets
kallare och tempererade delar, och leka i
sötvatten, vanligen på senhösten. Deras utseende
växlar med olika åldrar och
levnadsförhållanden, så att av vissa arter uppstått flere raser
(underarter).

De i Sverige levande formerna indelas i:

Lax.

A. Laxar: ha mörka fläckar åtminstone
på ryggen, hela plogbenet tandbärande.

1. Lax, S. salar L., har 11—12 fjäll
mellan fettfenan och sidolinjen, stjärtspole mindre
hög än hos följ., stjärten kluven eller
månformigt urringad, kött rött. Färgen hos den
full-bildade fisken på ryggen grågrön, nedåt
sidorna glänsande silvervit (blanklax).
Ryggen och sidorna ungefär till sidolinjen ha
strödda svarta fläckar. Då han nått
könsmognad, går laxen på våren från havet upp i
sötvattendrag för att leka och får där en
förändrad lekdräkt, i det att silverglansen döljes
av hudens yttre lager och däri avsattes svart,
gult och rött färgämne och bildas gula eller
röda fläckar (grålax). Samtidigt utväxer
hanens underkäke till en krok (»kroklax»).
Leken sker i okt.—dec. och efter någon tid
därefter återvända laxarna (ofta först på
våren) till havet, avmagrade och maktlösa, så
att de driva med strömmen (»vraklax»).
Rommen kläckes efter 4—5 månader. I
Sydsveriges älvar stanna laxungarna (efter det
första yngelstadiet kallade stirr) omkring 2,
i de norra älvarna 3—4 år, livnärande sig
huvudsakligen av insekter, såväl larver som
fullbildade, och gå sedan vid en storlek av 12—15
cm. längd ned till havet, där de leva av
småfisk. Då laxen i havet efter 2—3 år nått en
längd av 80—100 cm., går han (4—7 år
gammal) upp att leka i älvarna. Blott få laxar
torde förnya lekvandringen.

I vissa sjöar ha insjöformer bildats. I Sverige
är Vänerns-l. en sådan.

L. fångas huvudsakligen på våren och
sommaren, i älvarna i laxpator, laxkar, tinor,
mjärdar, laxhus (s. k. vrakfisken), samt
dessutom med nät, not och krokredskap, i havet
även med drivgarn (på eftervinter och vår).
(Se Fiskeredskap.) Om fångstmängden se Fiske.

Forsarnas utbyggnad, varigenom uppgången
till lekplatserna hindras, samt dessas och
vattnets förorenande genom avfall från
flottningsvirke och trämassefabriker samt överdrivet
fiskande både i havet och älvarna ha minskat
laxtillgången, trots att man genom odling sökt
uppehålla stammen (se Fiskodling).

2. Laxöring, S. trutta L., har kortare
och mer satt kropp än föreg., föga urtagen
stjärtspole samt 13—16 fjäll mellan fettfenan
och sidolinjen. En del öringar vandra till och
från havet liksom laxen, andra stanna i
djupare insjöar, så t. ex. »Vätternlaxen», och åter
andra i bäckar och rännilar men alla leka i
strömmande vatten. Efter olika levnadssätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>