Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind - Linda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
till tåg, flätverk och till bindbast i
trädgårdsskötseln; härtill tagas helst 3-åriga grenar, som
skördas på våren och omedelbart rötas. Veden
är mjuk, lätt, vit, krymper rätt mycket utan
att kasta sig eller spricka; den är värderad till
möbelsnickeri, tändsticksvirke m. m.
Masur-bildning är vanlig. Lind förekommer mest i
lövängar, parker och hagar på god jord, har
ingen betydelse som skogsträd men hör med
sin runda, lummiga kröna till de vackraste
parkträden. Frösättningen är sparsam, och
frukterna (1,000 kornvikt av småbladig 1.
omkr. 30, av storbladig 100 g.) avfalla
oöppnade och gro långsamt; jordslagna på hösten gro
de delvis på våren men ligga eljes över ogrodda
1 år. Förökningen sker därför mindre med
frösådd utan mest med sticklingar eller avläggare.
Unga trädplantor växa långsamt och hava
benägenhet att förgrena sig mycket, varför de
måste beskäras i trädskolorna. Utskjuta starka
hjärtrötter och vitt utbredda sidorötter.
Linda brukas i norra Sverige för att
beteckna insådd vall, särskilt äldre sådan.
Lindare. Se Sutare.
Lindmätare. Se Frostfjäril.
Lindådrekakor. Se Oljekakor.
Linfrökakor. Se Oljekakor.
Lingon, i Göta land kröson, Vaccinium
vitis idæa L., av lingonväxternas familj,
Vacci-niacece. Denna blott några tum höga,
vintergröna buske med hårda, omvänt äggrunda,
’ under bleka blad, samt rödletta blommor och
röda (stundom vita) bär, växer i hela landet
på torr, sandig mark, äv. i tallskog av hedtyp (se
Skogstyper). Bären plockas i stor utsträckning
till hushållsbruk och äro en stor handelsvara
och exporteras i betydliga mängder;
plockningen är därför en viktig inkomstkälla för
befolkningen i skogstrakter. Bären hava även stor
betydelse som föda för fågel vilt. De höra till
de verksammaste medlen mot skörbjugg (se
Vitaminer). Bladen användes under
världskriget i stor utsträckning som ersättning för te.
Linhjul. Se Växel.
Liniment kallas vissa flytande eller
halvflytande läkemedel, avsedda att ingnidas på
huden, huvudsakligen som fördelande och
hud-retande medel (se Avledande medel) men även
som täckande och helande. För veterinärt bruk
äro följande viktigast. A m m o n i a k-1.,
bestående av 1 del ammoniak och 3 del. kamferoija,
användes mot svullnader. Klorofor m-1.
av kamfer, kloroform och opiidroppar, 15 delar
av vardera, sprit 25 och tvålliniment 30 delar,
är ett gott smärtstillande och fördelande medel,
särskilt vid reumatism. Sammansatt
a m m o n i a k-L, av lika delar ammoniak,
rå terpentinolja och denaturerad sprit, samt
spanskflu g-1. med prustkåda, av
pulvr. spanska flugor 5 del., prustkåda 4 del.,
linolja 79 del. och rå terpentinolja 12 del., äro
båda starkt hudretande medel. Kal k-1. av
lika delar linolja och kalkvatten användes som
täckande medel, särskilt vid brännsår.
E. N—m.
Linledning. Se Växel.
Linodlingsförening, Sveriges allmänna,
bildad år 1920, har till ändamål att främja svensk
linodling, särskilt genom att utgöra en
sammanslutning av lokala föreningar, bevaka
linodlingens intressen hos statsmakterna, samla
och offentliggöra rön angående linhantering
samt sprida upplysning om rationell
linhantering, och därjämte att arbeta för en tidsenlig
beredning av lin och avsättning av lin och
linfrö. Medlemmar äro dels lokala föreningar,
dels enskilda personer. Styrelsen utgöres av 12
ledamöter med 6 suppleanter, valda för 2 år.
Ordinarie föreningsstämma hålles före slutet
av mars.
Linota. Se Fink.
Linser, Ervum, ett baljväxtsläkte, skilt
från vickersläktet genom att baljorna innehålla
blott få (1—4) platt linsformiga frön. En art,
E. Lens L., vilken växer vild i
Medelhavsländerna, har odlats sedan urminnes tid, men
i Sverige förekommer dess odling numera blott
undantagsvis, huvudsakligen i Skåne och på
Gottland. Den är en späd fots- till alnshög ört,
med fina, mångpariga blad, små, vita
blomklasar i blad vecken samt korta, flata baljor
med 1—2 linsformiga frön, växlande i färg
gula-röda-svartbruna. Fröna äro smakliga
och ha mycket hög äggvitehalt, men
avkastningen är för liten för att göra odlingen lönande.
Linslagare. Se Körning.
Linsänke. Se Lin: Vattenrötning.
Linum. Se Lin.
Liparidæ, Spinnarfjärilar Se Nunna.
Lipas, Se Enzym, Matsmältning.
Lipoider är en sammanfattande beteckning
för åtskilliga till sin sammansättning vitt
skilda fettliknande organiska ämnen — även
fett räknas av somliga förf. till 1. De
förekomma mycket spridda i såväl växt- som
djurdelar men (bortsett från egentliga fettarter)
blott i ringa mängder. Åtminstone vissa av
dem synas hava stor men ej närmare utredd
betydelse vid djurens näring. Man plägar dela
dem i fosforhaltiga och fosforfria 1. Till de
förra höra fosfatider och lecitiner
(se Fosfatider), till de senare kolesterin,
en i vatten olöslig alkohol, som förekommer
allmänt spridd i växt- och djurcellers protoplasma.
I gallan medverkar kolesterin vid
matsmältningen och bildar i förening med fett en
beståndsdel av djurens hud, som skyddar
underliggande vävnader mot bakteriers inträngande.
I förening med kolin finnes kolesterin i
hudbildningar (hår, fjädrar) och utgör en del av
ullfettet, 1 a n o 1 i n.
List betecknar dels i allmänhet en smal
rabatt, dels särskilt en upphöjd smal plantbädd
(ex. gurklist) för odling av mer
värmebehö-vande växter; genom sitt upphöjda läge er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
