Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyddsympning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOOO
utan s. en sommar förgår, under vilken ingen
eller blott obetydlig skörd erhålles av jorden.
Det är emellertid vanligt, att s. alltför mycket
beskuggar och m. 1. m. undertrycker den
insådda grödan, och att denna ofta starkt
försvagas eller alldeles går ut, där säden lagt sig.
Därför brukar fröet sås utan s., då man önskar
ett kraftigt vallbestånd.
Då insådd i s. sker, böra dock de
olägenheter, det medför, så vitt möjligt är, undvikas
genom val av sådan s., varav minsta skadan på
det insådda kan förväntas, och sådana
åtgärder, som minska skyddssädens undertryckande
verkan på det insådda.
Följande synpunkter äro härvid att beakta:
a. Den insådda växtens utsäde bör helst
myllas, så att groningen blir så jämn och säker
som möjligt.
b. Det insådda utsädets groning och
uppkomst befordras genom en sädesbrodd, som
skyddar jordytan för uttorkning.
c. Den uppvuxna skyddssäden bör så litet
som möjligt avstänga solljuset från den
insådda grödan, som genom stark beskuggning
får svag och gänglig växt och sedan sämre
motstår friställandet vid skyddssädens skörd.
d. Skyddssäden bör skördas tidigt, för att
den insådda grödan skall få tid att under
eftersommaren vinna i kraft, så att plantorna
bliva vinterhärdiga.
e. Skyddssäden bör vara styvstråig, så att
den ej lägger sig.
Höstsäd är enligt gammal erfarenhet på
vissa orter bättre än vårsäd till s. Detta kan
i viss mån bero därpå, att den förras brodd på
varen skyddar markytan från uttorkning,
under det att groningen av det på våren insådda
och mycket grunt myllade fröet försvåras
genom den obetäckta jordens uttorkning; detta
förklarar, varför höstsäd, särskilt i trakter med
torra vårar, har företräde i synnerhet på styv
lera, vilken starkt uttorkar på våren, under
det att insådd i vårsäd föredrages på lättare
och mullhaltigare jord, vilken bättre motstår
uttorkningen, och särdeles på jord i fuktigt
läge. Fördelen av gynnsammare
groningsförhållanden vid insådd i höstsäd begagnas i
synnerhet, när insådden sker redan på hösten,
då fuktighet i jorden alltid kan påräknas; i
större delen av landet kan dock blott gräsfrö,
särskilt timotej, men ej klöverfröet sås på
hösten. Höstsäden erbjuder även den
fördelen, att den i allmänhet mognar och skördas
tidigare än vårsäden, så att den insådda grödan
får längre tid på eftersommaren att tillväxa
fri från beskuggning. Däremot är insådd i
höstsäd förenad med olägenheten av att dels
insådden på våren ej blir myllad och därför
till stor del alls ej eller först sent kommer att
gro, dels beskuggningen råder ända från de
insådda plantornas spädaste ålder, så att de
från början bliva svaga och gängliga. Denna
senare olägenhet är svårare, ju mer bladrik
skyddssäden är, vilket torde vara anledningen,
att råg i allmänhet anses fördelaktigare som
s. än det bladrikare vetet.
Då detta är styvstråigt, så att det ej lägger
sig, kan det vara fördelaktigare än rågen, som
till följd av sin långa och veka halm oftast
lägger sig. Därför äro ock lantvetesorterna
bättre s. än de mer frodvuxna förädlade
sorterna. Framför allt inverkar dock mognaden
och skördetiden; i detta avseende har råg
företrädet framför vete och tidigare mognande
vetesorter, ss. lånt- och Thulevete, framför de
senare mognande, ss. Sol-, Pansar- m. fl.
sorter.
Däremot har sädens bestockning icke, ss.
det antagits, visat sig äga något inflytande på
dess lämplighet till s., vilket ju ej heller bör
bliva fallet, då utsädesmängden av mera rikt
skottalstrande sorter minskas, så att ej
beståndet blir för tätt.
Liknande synpunkter göra sig gällande i
avseende på olika vårsädessorters lämplighet
som skyddssäd, så att i allmänhet korn till
följ d av sin tidigare mognad är bättre än havre
samt baljväxt blandsäd minst lämplig på grund
av sin bladrikedom och benägenhet att bilda
liggsäd.
Skyddsympning. Se Immunitet.
Skyffel användes dels liktydigt med
skovel (se d. o.), dels som beteckning för ett
handredskap för avskärande av ogräsrötter och
ytjordens luckring. Det senare består av ett
vågrätt liggande eggjärn, fäst på ett så långt
skaft, att den arbetande under dess
begagnande kan gå upprätt. Brukas i
trädgårdsskötseln och motsvaras vid jordbruket av
häst-och handhackor. Även finnes s. för hästkraft,
bestående av ett 1.5 m. långt skyffeljärn, fäst
på ett enkelt dragställ. Mindre vanliga äro
harvar, vars billar utgöras av skyffeljärn,
tistel- eller skyffelharvar, liksom
tistelkniv, som består av en i skarp
vinkel böjd skärpt järnskena, fäst i ett
harvliknande ställ.
Skygghet. Se Körning.
Skygglapp. Se Betsel.
Skyl. Se Skylning.
Skyinin g, uppsättning av sädes- eller
frögröda i samlingar av kärvar på åkern för att
befordra dess torkning. S. bör företagas
omedelbart efter grödans mejning och bindning,
emedan den då är vekare och avbrytning av
ax och drösning mindre inträffar, än sedan
den torkat. S. bör så vitt möjligt dels befordra
grödans snabba torkning, dels skydda den för
nederbördens inträngande i kärvarna, vilka
båda ändamål dock svårligen låta fullt förena
sig. En mängd olika skylningssätt användas i
Sverige, åtskilliga av dem företrädesvis i vissa
särskilda landsdelar. Lång- eller
kam-skyl, i södra Sverige kallad trave, mer
sällan rök 1. stuka, består av två på
marken ställda, mot varandra svagt lutande rader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
