Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuggning ... - Täckdikningsförman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1132
eva på matvaror o. dyl. Se i övrigt Myggor
och Flugor. A. T—n.
Tygel. Se Betsel.
Tylenchus. Se Rundmaskar.
Typ. Se Art.
Typhlocyba. Se Rosenstrit.
Tyroglyphus, ostor. Se Kvalster 2.
n Tyrosin. Se Aminoföreningar: 3. Aminosyror;
Äggviteartade ämnen.
Tåg, Juncus, ett släkte av
halvgräsliknande örter, tillhörande fam. Juncaceœ,
utmärkt av 6-bladig, fjällik kalk, 6 ståndare
och-1 pistill. Hithörande arter förekomma
företrädesvis på sank mark och äro liksom säv
utan all betydelse som foder, emedan de ej
ätas av kreaturen. Efter tillgängliga analyser
att döma innehålla de dock fullt så mycket
näring som goda fodergräs men med mindre
smältbarhet.
Tang betecknar i folkspråket åtskilliga
slags havsvattenväxter, dels alger, dels
bandtång, Zosteva. T. användes stundom som foder,
och åtskilliga arter synas genom sin höga halt
av äggviteämnen, fett och kolhydrater böra
hava ett näringsvärde, som motsvarar
gräsens, men detta har vid försök icke bekräftats.
Anledningen härtill synes vara, att algerna
innehålla dels vissa syror, algin- och
fucin-syra, som nedsätta äggviteämnenas
smältbarhet, dels hög halt av salter, särskilt
jodföreningar, som verka skadligt på djuren. Den
bäst.a fodertången är s^allattång, Viva
lactuca L., som förekommer i siamrika
havsbukter, i synnerhet där kloakvatten
uttömmes; den är i torrt tillstånd likvärdig med gott
hö. Även gräs- eller bandtång,
Zosteva mavina L., som växer i mindre salt
vatten, ss. i Öresund och Östersjön, synes närma
sig gott hö i fodervärde. Brunalger äro
näringsfattigare och mindre smältbara samt
jodrikare och därför sämre till foder. Bäst
bland dessa är den på djupet i havsvatten
växande t a r e eller bladtång, Laminavia
digitata Lam., och g r i s t å n g, Ascophyllum
nodosum (L.), vilka regelbundet användas
till foder i Norge; den senare är rik på fett.
De på grundare havsvatten vanliga
blås-eller klövertång, Fucus vesiculosus L.,
och s å g t å n g, F. sevvatus L., vilka bilda
huvudmassan av den vid kusterna uppkastade
tången, hava däremot blott ringa fodervärde.
Däremot har dylik tång betydande
användning och värde som gödsel och har sedan
gammalt därtill använts, särskilt vid Skånes,
Gottlands och Ölands kuster. T. innehåller
i friskt tillstånd omkring 25, men efter
lufttorkning omkring 85 proc. torrämne. I friskt
tillstånd innehåller t. omkring 0.3 proc. kväve,
0.8 kali och 0.1 proc. fosforsyra och sålunda
som torr drygt 3 gånger så mycket, d. v. s. är
betydligt rikare på kväve och kali än
kreaturens gödsel, under det att fosforsyrehalten är
jämförelsevis låg, varför jämte tång bör givas
fosforsyregödsel och det varit vanligt att
blanda den med benmjöl. T. användes som
gödsel antingen färsk eller sedan den fått
ligga upplagd i vanligen 1—1 1/2 m. höga
strängar, i vilka dess brinning befordras
genom hoppackning, som plägar åstadkommas,
genom att man vid dess hopkörning kör upp
på strängen. Bandtång bör dock ej nedplöjas
färsk i torr jord, emedan den där multnar
mycket långsamt. T. kan som gödsel ersätta
kreatursgödsel, men passar genom sin höga
kväve- och, kalihalt särskilt bra till gödsling
av potatis samt foderbetor och sparris, för
vilka senare även dess salthalt är nyttig. Den
är lämpligast för sand- och grusjord, som
genom t.-gödslingen få ett väl behövligt
tillskott av kali, kväve och mull.
Tåtel betecknar i folkspråket flera
grässläkten (jfr Blåsene, Luddtåtel), men särskilt
släktet Aiva, vilket utmärkes av yvig vippa
av små, oftast 2-blommiga småax med
hinnaktiga agnar och ett hårfint ryggborst på yttre
blomfjället.
Tuvtåtel, tuvtada, A. cœspitosa L.,
är ett grovt, som äldre starkt tuvbildande,
gräs med talrika långa rotblad och en stor
pyramidformig vippa med bruna,
sidenglänsande småax med rak borst. Det är allmänt i
hela landet, särdeles å sidlänt mark, där det
kan bilda så gott som rent bestånd, därigenom
att det undertrycker alla spädare arter, och
förekommer även rätt allmänt i äldre,
utmag-rade hårdvallar. Trots sin storlek lämnar det
liten skörd vid slåtter, emedan stråen äro
mycket bladfattiga, och är som betesväxt
mycket litet begärligt annat än tidigt på
försommaren, innan det hunnit utväxa. Lämnar
ett torrt och antagligen mindre näringsrikt
hö. Dess inträngande i vallar är därför en
avgjord försämring. Tu viga gräsmarker böra
betas tidigt och förbättras genom
tuvhack-ning och isåning av bättre gräs.
Kruståtel, A. flexuosa- L., är ett å
torr skogsmark allmänt gräs med tuva av
trådsmala rotblad, ett fint bladlöst strå och
en gles vippa med utspärrade, krusiga
grenar och småax med knäböjt, vridet borst.
Ätes gärna av kreaturen men lämnar till följd
av sin spensliga växt och glesa bestånd mycket
litet foder. Fodervärdet hös ungt gräs som
hos timotej.
Tåtrång, Tåvid. Se Benställning.
Täckdikningsförman. Till biträde åt
jordbrukare vid täckdikningsarbeten anställde
Östergötlands läns hushållningssällskap år
1865 täckdikningsforman, som ställdes under
tillsyn av lantbruksingenjören i länet. Senare
hava andra hushållningssällskap följt
exemplet. De stå i allmänhet under
lantbruksingenjörens tillsyn, skola biträda vid planens
utstakning på marken och rörens nedläggning,
men få ej uppgöra planer. Statsbidrag lämnas
sedan 1921 till avlöning åt t., anställda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
