Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wyandotte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IJ92
Vindens riktning angives medelst en pil, vars
huvud utgöres av den cirkel, som utmärker
observationsorten och som tänkes flyga i vindens
riktning (alltså i första kartan sydsydväst i
Stockholm). Vindens styrka angives i 12-gradig
skala medelst antalet och storleken av strecken
i pilens fan (ett kort streck = i, ett långt = 2).
Ringens fyllnad med svart är ett mått på
molnigheten. Nederbördsområdena äro streckade,
på kartan 1 angives nederbörden mestadels
som snö *, i England och Frankrike som regn i.
I Haparanda och på Gottlands sydligaste udde
dimma ==, i Härnösand solrök co. N. om
Skottland befann sig ett stigningsområde för
barometern med en största stigning av 5 mm. under
de senaste 3 timmarna, på Bottniska viken
och i Österrike-Ungern fallområden med ett
högsta fall av 4 och 2 mm. under de 3 senaste
t immarna.
Vinden blåser ej såsom man kunde vänta
vinkelrätt mot isobarerna, utan på grund av
jordens rotation blir det en avvikelse, som på
norra halvklotet sker åt höger, ss. synes å
kartorna; där vindstyrkan är mycket stor, blir
avvikningen så stor, att vinden blåser nästan
parallellt med, i stället för vinkelrätt mot
isobaren. Vanligen bilda isobarerna slutna ringar,
och vore kartorna .tillräckligt stora, måste de
alltid göra det. Härvid kan inträffa, antingen
ss. i vår fig., att det lägsta lufttrycket är innerst,
och att det blir högre, ju längre ut från centrum
man kommer, eller ock tvärt om, att lufttrycket
är högst i centrum och avtager utåt. Den
förra lufttrycksfördelningen kallar man ett
barometerminimum eller, på grund
av den vanligen i detsamma rådande stormiga
och regniga väderleken, en cyklon
(virvelvind) eller ett oväderscentrum. Den
senare kallas barometermaximum
eller anticyklon, emedan väderleken där
är motsatt cyklonens. Dessa båda äro
huvudtyperna för lufttrycksfördelningen, av vilka
andra äro delar eller gränsfall.
I ett barometerminimum blåser
luften utifrån inåt, om ock med den nämnda
avvikningen åt höger. Förklaringen till att det
låga lufttrycket kan fortfara i centrum är att
den inblåsande luften undan för undan
avlägsnas genom att stiga uppåt. Härvid avkyles
luften, och innehåller den tillräckligt
vattenånga, utfaller denna till av vatten eller is
bestående moln och faller sedan till marken som regn,
snö eller hagel, om avkylningen blir tillräcklig.
I ett minimum kan man alltså vänta mulen
himmel och nederbörd.
I ett barometermaximum blåser,
luften utefter jordytan utåt, även här med
avvikning åt höger, och det höga lufttrycket
i mitten underhålles genom uppifrån
tillströmmande luft. Den nedsjunkande luften
uppvärmes, och om den på större höjd skulle
innehålla moln, komma dessa därigenom att av-
dunsta, så att luften blir klar och ingen
nederbörd faller.
Synoptiska kartan visar, hurudan väderleken
för tillfället är; att man kan använda den för
att förutsäga hurudan den blir, beror därpå,
att väderlekstyperna ofta tämligen oförändrade
flytta sig i ostlig riktning, samt att de
förändringar, som inträffa, tillnärmelsevis kunna
förutsägas på grund av kännedomen om barometerns
benägenhet att stiga eller falla på skilda
områden av kartan, d.v.s. med tillhjälp av
isallobarerna. Ser man t. ex., att ett oväderscentrum
nalkas från väster, är ju att vänta, att
väderleken undan för undan skall bliva sådan, som
den är i de delar av detsamma, som komma att
passera den i fråga varande platsen. Så var det
lätt att av synoptiska kartan 1 sluta, att i östra
Sverige dagarna omkring 17 dec. 1921
barometern först skulle sjunka, så länge centrum
närmade sig, och sedan lika stadigt stiga, då
centrum väl hunnit in över Finland och
Ryssland, så att man kommit på baksidan av
minimet, såsom kartan 2 för följande dag visar.
Till en början borde vinden hålla sig på
sydkanten, förorsakande en jämförelsevis hög
temperatur, för att sedan centrum passerat övergå
till nordlig med sänkning av värmegraden.
Det kan emellertid vara vanskligt att med
säkerhet förutsäga väderleken, emedan
väderlekstyperna kunna taga något olika vägar och
gå med olika hastighet och dessutom kunna
undergå förändringar, som man ej kunnat
förutse. Deras flyttning över Nordsjön plägar
taga ett par dygn men kan ibland gå på ett;
ibland kunna de t. o. m. stå tämligen stilla
flera dagar, vilket oftare är fallet med maxima
än med minima. Dessa förutsägelser kunna
uppenbarligen icke omfatta mer än ett eller ett
par dygn och äro ingalunda ofelbara. Särskilt
gäller detta nederbörden, som ofta har en så
lokal utbredning, att ett allmänt uttalande för
ett större område icke överallt inom detsamma
kan annat än delvis gå i uppfyllelse. Då det
emellertid är just nederbörden, som det är
viktigast för lantbrukaren att i förväg känna,
har landet uppdelats i en stor mängd (149)
distrikt, för vilka särskilt i detta avseende
olika förutsägelser lämnas.
Statens Meteorologisk-Hydrografiska
Anstalts förutsägelser äro dels stormvarningar
till sjöfartens och fiskets fromma, som med
telegram spridas till vissa utefter landets hela
kust spridda stormvarningsstationer, dels för
den stora allmänheten avsedda förutsägelser,
som meddelas genom tidningarna och anslås
vid en mängd järnvägsstationer. Men då de
förutsägelser, som grunda sig på den synoptiska
kartan för kl. 8. f. m., inflyta i tidningarna först
på e. m. och sålunda nå den större delen av
allmänheten ett dygn efter sedan
observationerna gjorts och sedan hela eller större delen
av den tid, för vilken de gälla, är förliden, har
för jordbrukets skull år 1918 inrättats den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
