- Project Runeberg -  Om lapparna i Sverige /
49

(1910) [MARC] Author: Karl Bernhard Wiklund - Tema: Sápmi and the Sami, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Språk och litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPRÅK OCH LITTERATUR
49
och (från och med 1795) almanackor till Haparanda (eller
senare Lule) ho:isont; i övrigt kunde särskilt nämnas
Odhners historia ör folkskolan och en räknebok samt den
lilla tidningen » Låkkåmus samita» (Läsning för lapparna),
som utkom 1905-07. Den första boken på lapska trycktes
i Stockholm år 1619; därpå utgåvos böcker på flera olika
svensk-lapska diabkter, tills man i början av 1700-talet
enade sig om et gemensamt svensk-lapskt skriftspråk,
på vilket bl. a. ya testamentet utkom 1755 och hela
bibeln 1811. Jäme detta s. k. sydlapska bokspråk, som
visat sig mindre beripligt för de nordligare lapparna, har
man sedan år 183 även begagnat lulelapskan, mer eller
mindre ren, som sriftspråk. För tornelapparna är
emellertid även detta sriftspråk svårbegripligt, och
jämtlandslapparna förstå væken detta eller det sydlapska
bokspråket. De flesta lapska böcker (bl. a. också två
tidningar) tryckas för närvarande i Norge; dessa kunna dock
av språkliga skäl i«e begagnas i vårt land, utom möjligen
i Torne lappmark. Även på de finska och ryska lapparnas
språk ha några få öcker utkommit.
Förutom denn tryckta litteratur existerar det även
en icke så obetydli, rent folklig lapsk litteratur, bestående
av sagor, sägner oc visor, som muntligen fortplantats från
släkte till släkte. Åskilliga samlingar härav ha även blivit
tryckta, dels i origial, avsedda för de lärde, dels i
översättning. De lapska angerna framföras vanligen medels s. k.
joikning, ett egendonigt sätt att sjunga, som något påminner
om jodling och låte allt annat än vackert. Melodin kan
härvid tänjas ut efte behag; texten är ofta fullständigt
improviserad och är ice underkastad något tvång av rim eller
meter; om orden trya, fyller man i med vala, vala, vala.
En egendomlig art a joikningsmelodier med tillhörande ord
äro de, som ha avseede på vissa personer, djur eller ställen
och som särskilt i d nordligaste lapptrakterna äro mycket
spridda och omtycka och användas som hyllnings- eller
Verdandis småskrifer. 82.
4.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 5 16:05:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lapparna/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free