Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Språk och litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
OM LAPPARNA I SVERIGE
sex i pluralis; vid de personliga pronomina och verben
förekommer jämte singularis och pluralis även dualis (då
det är fråga om två personer); något adverb, motsvarande
det svenska »icke», finnes ej, utan i stället ett särskilt
verb jag icke, du icke, o. s. v.», t ex.: io tjanah »jag
binder icke», ih tjanah »du binder icke», i tjanah »han
binder icke», idtjiv tjanah, idtjih tjanah, ittji tjanah »jag,
du, han band icke». En mycket stor mängd
avledningsändelser förekomma, vilka modifiera grundordets
betydelse på alla möjliga sätt. Ordförrådet är mycket rikt på
uttryck, hörande till renskötseln och lapparnas dagliga liv
ävensom för allehanda naturföreteelser och naturföremål,
men är tämligen fattigt på ord, som höra till en något
högre själsodling. Uttalet av lapskan är krångligt och
svårlärt samt svårt att i skrift återgiva med tillhjälp blott
av det vanliga alfabetet. Man kan knappast kalla språket
välljudande; de nordligare dialekterna äro dock vackrare
än de sydligaste.
Även för studiet av de skandinaviska språken har
lapskan visat sig vara viktig genom den mängd av s. k.
urnordiska lånord språket innehåller, d. v. s. ord, som lånats
från skandinaverna under tiden före cirka år 800 efter
Kristi födelse och sålunda äro samtida med de allra äldsta
runinskrifterna. Dessa lånord äro i lapskan ofta bibehållna
i ungefär samma form, som då de lånades, under det att
de i de nyare skandinaviska språken fått en mycket
avvikande form; ordet åra» hette sålunda i urnordisk tid
airo, på lapska heter det ännu i dag airo; ordet »lera»
hette på urnordiska laira, på lapska heter det laire; »sven»
hette urnordiskt ungefär svainas, lapska svainas » dräng».
Den lapska litteraturen består nästan uteslutande av
religiösa skrifter, såsom bibeln och delar därav,
psalmböcker, kyrkohandböcker, postillor, bibliska historier,
katekeser och traktater. Den i Sverige tryckta icke-religiösa
litteraturen på lapska består huvudsakligen av abcböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
